Sundsvall Dragons mot Solna Vikings referat...

Foto: Sofia Forell


Tisdag 18 dec 22:44 | Referat


hoho, tomten var tidig i år...
Dragons vs Solna Vikings 79-75
(17-21, 18-12, 24-21, 20-21)

Poänggörare

Dragons; 23 Alex Wesby, 18 Joakim Kjellbom, 14 Mike Palm, 11 Adam Alexander, 6 Pero Vasiljevic, 5 Srdan Subotic, 2 Per Hultman-Boye.

Solna; 16 Brandon McKnight, 16 Lesli Myrthil,15 Bilal Salaam, 13 Rudy Mebemba, 10 Mohamed Neffati, 5 Martin Pahlmblad.

Jorå, det finns en tomte!

Vi såg honom vifta med Dragons-flaggan i introt, alla smådrakar fick fina julklappspåsar när de kom, alla Dragons ungdomscoacher fick stora julklappar med sej hem, och vi Drakar lyckades bjuda publiken på ett dunderpaket i form av en thriller med rafflande avslutning och storjuble när Adams sista-sekunden-trea träffar bara garn...
Kunde inte önskat oss en bättre avslutning inför vår hemmapublik innan juluppehållet.

Innan matchen pratade vi mycket och högt om att hålla nere siffrorna, och det skulle visa sej att båda lagen jobbat hårt med detta, 79 respektive 75 poäng är ingen skam att ge upp denna nollgradiga december tisdag.
Och det var en match helt i försvarets tecken, och jag tycker vi visar varför vi är i topp i de defensiva kategorierna.
Att möta ett Vikinggäng med laddade bössor är ett verkligt test, Brandon McKnight och Rudy Mbemba är två av ligans kvickaste scorers så att hålla nere Stockholmarna under 90 skulle bli en häftig utmaning, både för spelarna själva men också för vårat lagförsvar som helhet.
Och vilket resultat, 75 insläppta är ett gott betyg till vår insats idag. Speciellt med tanke på att vi har problem i returtagningen och 19 turnovers.

Matchen börjar lite trevande, vi var på gränsen till övertända och Solna likaså, adrenalinet sprutade ur näsborrar och öronen de första minuterna där det mest handlade om turnovers och svåra avslut, publiken blev stående i nästan två minuter med handflator som brann av utmattning fram tills att Jocke petade i våra första poäng.
Solna som gillar högt tempo som undertecknad gillar cola light, sprang iiväg till 4-11 innan vi tog timeout och fick lite styrsel på boll och motståndare.
Vi vänder momentum och får en 10-2 run och när signalen ljuder står det 17-21 på tavlan.
27,8% låter som en rabattsats på Stadium, men tyvärr var det vår skottprocent på tvåpoängare under den första tiominutaren. Jag brukar gnissla tänder när vi är under 50% som lag, så gissa om käkarna värkte...

Känslor är viktiga, hur spelarna känner av matchen, spelarna sa att dem hade koll på matchen, att vi var med. Och när vi känner så då kunde jag sänka pulsen med hälften och knäppa översta skjortknappen igen, för det var även så jag upplevde det från sidan, ett par enkla misstag för mycket och Solna hade fått grepp.

Andra quartern rullar igång men det är Solna som får utdelning, 17-22, 17-24 innan det vita Draktåget får fart. Vi stänger ner butike fullständigt, 10-0 och vi är i ledning efter drygt fem minuter, och nu växer vi ytterligare ett par centimetrar när vi känner att vi kan kontrollera dem defensivt. På sju spelminuter har vi gett upp fem poäng och det är ett resultat av vårat hårda jobb, som lag och som individ.
Alex sliter över hela parketten och lyckas hålla McKnight på 0 poäng i första halvlek, och vi håller dem på 12 poäng i hela perioden, varav endast åtta spelpoäng.

Ledning med 35-33 efter en tuff första halvlek. Nöjda över våra upphämtning defensivt men kände att vi borde få ut mer offensivt och missnöjda över returtagningen som Solna ledde med hela 18-27 (där Bilal Salaam hade rivit ner hela 12 stycken själv)
Med instämmande blickar beslöt vi oss för att ta hand om våran kära parkett, att visa vilka det var som bodde i det här huset och att vi skulle gå ut och fortsätta stänga ner dem i tjugo minuter.
10-0 i början på tredje, ledning med 45-35, och nu kändes det som det skulle lossna.
Men samtidigt så vet vi att det finns inga matcher som vunnits i en tredje quarter, och speciellt inte mot de aggressiva Vikingarna från Ankdammsgatan 46.
McKnights trea på buzzern gör att Solna fortfarande har känning i protokollet, 59-54 efter trettio snortighta minuter.
Vi ger återigen upp lite för många returer och det ger dem lite för många chanser för att vi ska kunna hålla den dubbelsiffriga ledningen, Solna har också hittat ammunitionen i McKnights bössa och han och Lesli står för 16 poäng i denna period.

Samtidigt som vi gör vår bästa quarter offensivt, det slår nästan gnistor under Adams Zoom-sulor när han tar sej över banan och gör poäng, Mike använder Norrlands känsligaste handleder när han skjuter i bollen med sina enhands-jumpers, Jocke visar varför vi utnämnt honom till general i luftrummet, plockar returer uppe vid 24-sekundersklockan (njae, ok då kanske inte riktigt, men nära på...).
Vi har ett go i laget som gör att vi vågar ta för oss, och framför allt tar vi det som vi måste kliva in och ta för att vinna matcher av den här karaktären och digniteten.
Likt beskyddande fäder markerar vi vårat revir genom små små detaljer, och det är underbart att se oss stå där och stolt brösta upp oss.

Fjärde blir precis lika tuff som man kan tro, det var slutspelskaraktär, tufft och smart, precis som vi gillar det...
Solna utjämnar till 59 lika efter två minuter, och vi går till timeout och rättar till ett par detaljer, utifrån timeouten kliver vi ut med ett mål att ta med den här vinsten i tomtesäcken.
Alex gör ett par stora plays, och då menar jag riktigt stora. Han är hårt bevakad men tar sej ändå in i färgen och leverar, poäng, returer och assists, Jocke dunkar i ett trepoängsspel och vi har 9-0 sen timeouten och nu ska det väl ändå vara över hörs det från läktaren.
Nu har vi ju förmånen att syssla med världens bästa sport, så det är ju aldrig över förrän matchuret säjer det.
Nu är det Solna som gör ett par tuffa poäng mot oss och när McKnight får göra 70-71, är det 2:40 kvar och Timeout från Drakbänken.
Alex sätter ett nytt tufft skott och med den bollen i luften stod hela hallen stilla, hade det snöat kan jag lova att även snöflingorna hade hängt stilla i luften, så spännande var det.
Och när kulan träffade nät var det en massiv utandning blandat med tjo&tjim som hördes från de 1206 i publiken...
01:45 på klockan och vi tvingas foula en Lesli-attack och sätta honom på linjen.
Han sätter en av två, 72 lika och 74 sekunder kvar.
Puh.
Srdan blir foulad, sätter sin bägge lagfoulskast, två upp för våra favoriter.
Steal av Pero med under minuten kvar, vi får runt bollen och hittar Pero som bankar i två från halvdistans, och det var länge sen man uppskattade ett sju metera planka i skott så mycket som då.
Timeout Solna.
76-72 med 37 ynka sekunder på klockan.
Nu var stämningen jämförbar med jublet hos Askungens små gnagare som sytt färdigt klänning i tid (fortfarande som 28åring mäkta imponerad av hur de syr rosetten på slutet...).
Timeouten känns som en halvsekund lång, vi hinner prata igenom de olika scenarios som kan uppstå.
Solna gör poäng och det är en tvåpoängsmatch med 26 sekunder kvar, vi kommer ner och får ett bra skott från Srdan med knappa sju sekunder kvar. Ring ut, bollen till Rudy samtidigt som Jocke får en foul och Rudy hamnar på välgörenhetslinjen, med chans att utjämna.
Sätter första, andra är på ringen när Jocke återigen chefar i luftrummer, petar ut returen till Calle som blir foulad.
Ojojoj...
Timeout.
2,8 sekunder, 76-75 och två lagfoulskast.
Det är precis detta vi älskar, och tror inte det var nån på läktaren som inte bet på naglarna under den pulserande minuten.
Calle missar bägge men tar egen retur, landar, hittar Adam som står fri på trepoängslinjen och låter bollen kyssa botten på nätet samtidigt som signalen går.
Wohoo!
Wunderbar och allt det där.
Om nån någonsin tvivlat på underhållningsvärdet i Sundsvall Sporthall ska jag gladeligen skicka dem en kopia på den här matchen, det blir inte så mycket bättre än så här mina vänner.
Det var en av årets absolut svettigaste tillställningar, och inte bara för spelare och domare, hela hallen dröp av svett efter en av de intensivaste fighterna vi haft.
Vi lyckades följa vår gameplan med att dra ned scoringen, och dem poäng som gjordes var från stora skott av bägge lag, det var två bra lag som spelade en ruskigt bra basketmatch.

Alex visade att han är läskigt bra idag, Adam gör återigen en solid insats med två av Ligans absolut bästa försvare på sej, Jocke är med sina 18/11 precis sådär Kjellbom-bra som vi behöver, Mike stoppar upp 14 i sin andra match på nästan ett år, och med högprocentigt skytte.

Vi jublar och skriker oss hesa medans vi går hem i den behagliga Sundsvallsnatten där marschallerna på stan fortfarande brinner.
Men vi vet att imorgon börjar vi om på noll igen, nu börjar vi förbereda oss inför Jämtlandsmatchen på fredag.

Tack tomten, både för flaggvifftande, julklapparna och underhållningen, vi syns snart igen...

Go Dragons!

/Pontus, Ast. coach