...när jag faktiskt längtar efter att sjunga igen? När jag inget hellre vill än att få sjunga! För jag har fått en knäck på självförtroendet som heter duga. Jag har så svårt att komma runt det och tänka runt det. Jag vet - "alla får inte sjunga solo trots att de är duktiga" "Jag borde vara tacksam att jag får sjunga över huvudtaget solo" "Du är visst duktig att sjunga - det är bara det att de sånger du sjunger aldrig passar när det är något större evenemang"
ANDRA säger till mig;
"Du blir bara bättre och bättre på att sjunga - tar du lektioner" Så blir jag lite gladare en stund - för att än en gång inte duga till en konsert.
Detta gör lika ont varje gång - vad är det verkligen som pågår. Andra saker som också händer är detta....
Jag har blivit bortglömd av personer som skjutsade mig två gånger och då har det varit så långt att jag inte kunnat ta mig hem inom mindre än två timmar till fots - som tur har det ordnat sig ändå. Men hur kan man glömma bort mig... jag måste vara oerhört oviktig som person.
Är det så självklart att jag alltid finns där och gärna ställer upp om jag kan att man tar mig för given? Är det inte orsak att bli behandlad bättre? Jag försöker alltid att vara vänlig och bemöta människor väl.... Hur kan det då komma sig att jag hamnar i situationer där jag får ta skit för att det går dåligt på jobbet? Att det är stressigt? Att man har bråttom till en annan akitivitet?
Det här året är det året jag tänker säga nej - NEJ! - det är dags att folk fattar att jag är lika mycket värd som alla andra.
I år slutar jag ta skit!!
Jag tänker fortsätta säga vad jag tycker och fråga om det är något jag undrar över....
JAG ÄR VIKTIG
JAG BEHÖVS
JAG KAN
JAG VILL
JAG SÄGER NEJ FÖR JAG VILL INTE
JAG SÄGER JA FÖR ATT JAG VILL
JAG KAN SJUNGA
JAG KAN MÅLA
JAG ÄR EN BRA MOR
JAG VÄLJER ATT TA MIG TID MED HUSHÅLLET
JAG VÄLJER ATT ÄGNA MER TID TILL BASKET OCH MINDRE TILL KÖREN EFTER ERIKA SLUTAT
JAG ÄR TACKSAM FÖR MINA BARN
JAG ÄR GLAD ATT JAG FÅTT NYA VÄNNER
JAG ÄR TACKSAM FÖR ATT JAG HAR TAK ÖVER HUVUDET
JAG ÄR TACKSAM FÖR ATT JAG HAR MAT PÅ BORDET
JAG ÄR TACKSAM FÖR ATT JAG ÄR BRA PÅ ATT SJUNGA
JAG ÄR TACKSAM ATT JAG HAR EN TRO
JAG TACKAR GUD FÖR ATT JAG FINNS
ANDRA säger till mig;
"Du blir bara bättre och bättre på att sjunga - tar du lektioner" Så blir jag lite gladare en stund - för att än en gång inte duga till en konsert.
Detta gör lika ont varje gång - vad är det verkligen som pågår. Andra saker som också händer är detta....
Jag har blivit bortglömd av personer som skjutsade mig två gånger och då har det varit så långt att jag inte kunnat ta mig hem inom mindre än två timmar till fots - som tur har det ordnat sig ändå. Men hur kan man glömma bort mig... jag måste vara oerhört oviktig som person.
Är det så självklart att jag alltid finns där och gärna ställer upp om jag kan att man tar mig för given? Är det inte orsak att bli behandlad bättre? Jag försöker alltid att vara vänlig och bemöta människor väl.... Hur kan det då komma sig att jag hamnar i situationer där jag får ta skit för att det går dåligt på jobbet? Att det är stressigt? Att man har bråttom till en annan akitivitet?
Det här året är det året jag tänker säga nej - NEJ! - det är dags att folk fattar att jag är lika mycket värd som alla andra.
I år slutar jag ta skit!!
Jag tänker fortsätta säga vad jag tycker och fråga om det är något jag undrar över....
JAG ÄR VIKTIG
JAG BEHÖVS
JAG KAN
JAG VILL
JAG SÄGER NEJ FÖR JAG VILL INTE
JAG SÄGER JA FÖR ATT JAG VILL
JAG KAN SJUNGA
JAG KAN MÅLA
JAG ÄR EN BRA MOR
JAG VÄLJER ATT TA MIG TID MED HUSHÅLLET
JAG VÄLJER ATT ÄGNA MER TID TILL BASKET OCH MINDRE TILL KÖREN EFTER ERIKA SLUTAT
JAG ÄR TACKSAM FÖR MINA BARN
JAG ÄR GLAD ATT JAG FÅTT NYA VÄNNER
JAG ÄR TACKSAM FÖR ATT JAG HAR TAK ÖVER HUVUDET
JAG ÄR TACKSAM FÖR ATT JAG HAR MAT PÅ BORDET
JAG ÄR TACKSAM FÖR ATT JAG ÄR BRA PÅ ATT SJUNGA
JAG ÄR TACKSAM ATT JAG HAR EN TRO
JAG TACKAR GUD FÖR ATT JAG FINNS
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar