Sven-Erik Klinkmann's hemsida nås genom ett klick på rubriken.
"Till ett hypnotiskt trumbaserat komp sjunger Dylan i Nettie Moore, en
av hans finaste sånger genom tiderna, med skarp, raspig, stundtals i bästa
mening sluddrande röst (av något man kan tolka som en äkta eller skickligt
iscensatt eruption av starka känslor):
Oh, I miss you, Nettie Moore
And my happiness is o'r
Winter's gone, the river's on the rise
I loved you then, and ever shall
But there's no one here left to tell
The world has gone black before my eyes.
Modern Times är sånger för en posttraumatisk, förlorad, men i varje fall
tillfälligt återvunnen värld.
Sven-Erik Klinkmann"
Källa:http://www.netikka.net/sek/docs/bob_dylan.pdf
Kolla in hela arbetet genom att följa länken ovan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar