Translate

söndag, december 14, 2008

Faksimil från DN: Fastighetsägarna lovar ge hemlösa lägenheter

                             Foto: Åke Ericson
100 nya försöks- och träningslägenheter för hemlösa - det lovar nu Fastighetsägarna i Stockholm att ta fram. Finansborgarrådet Sten Nordin (m) är nöjd och talar också om ett fördjupat samarbete mellan staden och fastighetsägarna.
 
SJÄLVKLART SKA HEMLÖSA HA någonstans att bo, men inte här. Så har det låtit när förslagen om att bygga träningslägenheter presenterats. Men nu finns en lösning. Fastighetsägarna i Stockholm har lovat att ta fram 100 försöks- och träningslägenheter som ska spridas geografiskt över staden.

Stockholms finansborgarråd Sten Nordin (m) och Christer Jansson, vd för Fastighetsägarna Stockholm, har tecknat ett avtal som innebär att 100 lägenheter ska tas fram till de hemlösa som klarat den så kallade boendetrappan.

Längst ned på trappan finns härbärget, högst upp en egen kontraktslägenhet och på vägen ska de hemlösa passera flera hållplatser. Det kan handla om stödboenden, familjevård, omvårdsboenden och hotellhem. Vägen kan vara riktigt krokig, bland annat beroende på om den hemlösa återfaller i missbruk. 

Vartannat år görs en genomgång av hur många hemlösa som lever i Stockholm. Vid senaste räkningen (april 2008) var det 3.081 personer vilket var en minskning med 150 sedan 2006. Cirka 400 hemlösa bor på härbärgen och av dessa 400 har 80 procent missbruksproblem och 42 en psykiatrisk diagnos.

Socialförvaltningen har kommit fram till att det behövs mellan 140 och 160 träningslägenheter under den närmaste tvåårsperioden. Avtalet som nu tecknats ska ge 100 lägenheter i lika många fastigheter spridda geografiskt över huvudstaden. 

DET HANDLAR OM HYRESRÄTTER och tanken är att det inte ska "synas" att det här är en lägenhet som socialförvaltningen använder för träning. Om allt fungerar är det meningen att de hemlösa efter försöksperioden ska få ett eget kontrakt med hyresvärden.

- För att det här ska fungera är det viktigt att det inte är samma lägenhet eller samma trappuppgång som används om och om igen, säger Christer Jansson, och Sten Nordin är inne på samma linje.

- Det handlar ju om att integrera dessa människor, säger Sten Nordin, som vill ge socialborgarrådet Ulf Kristersson (m) en eloge. Det var Kristersson som för ett år sedan tog kontakt med Fastighetsägarna.

- Vi vill ta vårt samhällsansvar och vi har samarbetat med bostadsförmedlingen sedan tidigt 90-tal, säger Christer Jansson, som betonar att enskilda hyresvärdar som Einar Mattsson och Wallenstam tagit egna initiativ vid sidan av de lägenheter som hittills lämnats till förmedlingen. 

- Det här är en historisk överenskommelse, säger Sten Nordin, som talar om ett betydligt mer fördjupat samarbete mellan staden och Fastighetsägarna framöver.

För Mathias Aronsson, vd för Wallenstam Bostad AB som äger omkring 4.000 hyresrätter i Stockholms kommun, har det varit självklart att haka på.

- Vi får en chans att bygga lägenheter här i stan och det här är ett sätt för oss att betala tillbaka, säger Mathias Aronsson, som räknar med att hans företag ska kunna bidra med omkring tjugo lägenheter per år.

Har det varit problemfritt?

- Vi har inte märkt några problem och det är ju staden som hanterar uthyrningen.
 
Eva-Karin Gyllenberg
 

Egen kommentar: Jag hoppas verkligen att detta är ett förslag som kommer att sättas i verklighet. Vi behöver värna om alla människor i landet. Vi behöver lära oss ta bättre hand om varandra igen. Samhället kan ju hjälpa till här genom att bygga fler bostäder och genom att inte ta bort alla hyresrättslägenheter från bostadsmarknaden. Socialtjänsten som är de som oftast träffar dessa människor måste också bli bättre på att hjälpa dessa människor. Det går inte att utelämna människor för att budgeten i kommunen inte klarar av att hantera dem. Då måste det ske en stor förändring någon annanstans.

Jag har full respekt för att det är stor ekonomisk kris och resession i världens ekonomier. MEN återigen människor är betydligt viktigare än pengar och ansvar måste tas i samhället. För går man till kärnan är det ju egentligen socialtjänsten som har misslyckats från början och inte klarat av att stötta dessa människor på rätt sätt. Det som stör mig mest egentligen är ju att detta pågår hela tiden oavsett vilken regering som leder landet.  Kan det bero på att även om det sitter en borgerlig regering så kan andra kommuner ha ett rödgrönt styre?

Diskutera gärna detta med mig.

//Harriet 

9 kommentarer:

A.P.SE sa...

1. Problemet som jag ser det är att politiken för länge lämnat över ansvaret för de hemlösa till bl.a välgörenhetsorganisationer.

2. Om de fixar en försökslägenhet i din trappuppgpng eller hos nån du känner så kanske du inte tycker det är lika positivt?
Vad vet jag men så tror jag många reagerar.
BRA, men inte här...

Harriet sa...

HEJ A-P .SE!

Vad gäller din första punkt så håller jag med dig. Det är tveklöst så att kyrkan och välgörenhetsorganisationer får ta ett allt större ansvar där stat och kommun borde sköta sitt.

När det gäller din andra punkt så tänker inte jag så, MEN det betyder inte att andra människor fungerar så.

Jag blir inte rädd för utsatta människor - däremot - så kan jag ibland drabbas av en känsla av maktlöshet.

Det är bra synpunkter du har och tar fram. Tack för det!

//Harriet

Peter Hanzon sa...

Frågan är grundläggande var finansieringen hamnar. Om den hamnar på det sedvanliga "allmänt finansierade" bidragskontot så har man ju bara bytt utgiftspost. Om inte inriktningen är självförsörjning och värdighet för de hemlösa, att de kan lotsas tillbaka in i samhället, så får man anta att dessas utanförskap kommer att fortgå, om än lite snyggare förpackat. Tragiskt att inte rehabvisionen kan vara lite mer konstruktiv!

Harriet sa...

Peter Hanzon;

Jag kan inte annat än hålla med dig. Det finns stora brister i rehabvisionen och tittar man hur det sett ut historiskt så blir man ju inte särskilt överraskad.

Det finns många saker man skulle vilja ändra på generellt och det finns många bitar man borde ta tag i. Sverige är ett rikt land - trots allt - vi borde kunna ta bättre hand om våra asylsökande, våra funktionshindrade, gamla och våra barn. Men man ser hela tiden att annat prioriteras.

Visst är det viktigt med bilindustrin under lågkonjunkturen men där har vi ju redan avsagt oss ansvaret genom att sälja ut våra två stora bilmärken. Lagt kort ligger och man får ta ansvar för alla sina beslut tycker jag.

Det som är tråkigt i det här sammanhanget är att färre människor bryr sig om våra utsatta än Saab och Volvos fortsatta existens.

Fram för empati, medmänsklighet och en värme för alla människor.

//Harriet

rolfnilsson2001 sa...

Insamlingsrekord för välgörenhet trots finanskrisen går det utläsa i en av våra största tidningar, rekordet på 5,3 miljarder från 2005 beräknas bli tangerat i år. Det borde utifrån alla pengar som försvinner finnas ett stort allmänt intresse av att tala lite mer om de ”heliga korna” välgörenhets/frivilligorganisationerna vi har i Sverige. Men av någon underlig anledning kan dessa organisationer agera helt fritt och ytterst sällan ifrågasätts av sina gåvogivare, våra politiker, media eller det övriga samhället.

Trots detta skänker vi godtroget ofantliga summor pengar och saker till deras second hand affärer. Någonstans tror jag detta görs av våra medborgare för att utsatta människor ska få möjlighet att leva ett någorlunda “normalt” liv. Så utifrån den tanken kan man fråga sig varför våra fattiga och människor i hemlöshet trots antalet miljarder kronor som spenderas för detta ändamål ständigt ökar i antal. Samtidigt som detta sker växer och växer paradoxalt nog också dessa organisationer i både antal och i anställda hjälpare. Vilket idag betyder cirka 900 verksamheter och ungefär 30 000 avlönade.

Kan det verkligen vara meningen att vissa människor ska ha/få betalt för att kunna känna sig goda över den bistra sanningen att utsatta människor görs livstidsberoende av fattigvård för att överleva i ett av världens rikaste länder?

Är det verkligen omtanke som leder till att de som har ska ge till dem som inte har? Eller rör det sig om ett sätt att för stunden trösta? En tröst för båda parter. För i det långa och till synes oändligt utdragna loppet känns denna hållning mer som ett sätt att dölja den verklighet många av våra medborgare lever i, men vi andra inte vill se. Dölja den för oss själva och varandra, samtidigt som vi biter oss allt hårdare om våra egna privilegier.

Kanske skäms vi någonstans djupt inom oss i vår krampaktiga värld av en föreställning som handlar om att vissa av oss ska ha makt och möjlighet att välja huruvida en människa ska få leva eller inte. Vanliga människor ska till och med få känna sig snälla för att de nådigt delar med sig av det som de själva är en del av. Det som de visserligen tack vare sin duglighet och sin förmåga eller genom sina kontakter eller sin härkomst fått på sin lott att förvalta men som i grunden inte tillhör dem mer än någon annan.

Ägandet har fått ett överdrivet och omåttligt stort utrymme i våra tankar om vad det är och betyder att vara medmänniska.


God Jul o Gott Nytt År!

Roffe Nilsson
Ordf. Föreningen Stockholms hemlösa

Harriet sa...

Hej Roffe Nilsson!

Du säger;

"Insamlingsrekord för välgörenhet trots finanskrisen går det utläsa i en av våra största tidningar, rekordet på 5,3 miljarder från 2005 beräknas bli tangerat i år. Det borde utifrån alla pengar som försvinner finnas ett stort allmänt intresse av att tala lite mer om de ”heliga korna” välgörenhets/frivilligorganisationerna vi har i Sverige. Men av någon underlig anledning kan dessa organisationer agera helt fritt och ytterst sällan ifrågasätts av sina gåvogivare, våra politiker, media eller det övriga samhället."

Det är här jag tror att du slår huvudet på spiken vad det gäller välgörenhetsorganisationerna. Det är ju med Stadsmissionens stora skandal som jag håller färskt i minnet en mycket viktig punkt du för fram här.

Jag är nog hemskt tråkig för jag håller med allt du säger och jag blir särskilt glad att du tar dig tid att skriva.

Jag skulle gärna vilja ha några bra förslag från dig, Roffe, om vad DU tycker är viktigast att börja? Vilken ände är viktigast för hemlösa förutom det uppenbara med tak över huvudet som skulle ge en mest hållbar och långsiktig lösning?

Jag begriper ju att det är ett mångfacetterat problem så klart för alla människor är olika och har olika förutsättningar i livet.

Jag vill gärna lära mig mer och ser fram emot - om du har tid - mer information och tar gärna del av din kunskap.

För jag hävdar - utan att vara särskilt god - att alla människor i ett samhälle är lika viktiga och ALLA behövs.

God Jul och Gott Nytt År till dig Roffe och tack för mycket värdefulla punkter, information och tankespår.

//Harriet

rolfnilsson2001 sa...

Hej Harriet! Jag skulle inte säga du är tråkig, då tråkig för mig är den stora grå massan av människor som av någon underlig anledning både slutat tänka. Alltså tänka själva och dessutom reflektera på de eventuella tankar de i brådrasket kanske hinner fånga. Då du undrar över förslag har du redan nämnt det självklara svaret för mig. En hemlös människas väg tillbaka måste börja med ett tryggt hem,för vad skulle kunna skilja dessa individer från 9 miljoner av övrig befolkning som kräver och har det? Om inte detta är ett nog starkt argument, så är alla de problem våra "problemorienterade" social/frivilligproffs försöker "lobba" för att människor i hemlöshet har inget annat en deras egen rädsla för att få börja tänka i nya banor och arbeta utefter det. Nu när alkoholism är klassad som sjukdom, vilket även de psykiska är som används som intäkt för att människor inte klarar av att bo. Ska vi då kasta ut alla dibetiker om de äter en bulle och visar symptom på sjukdomsdiagnosen de fått? Lite tankar och mycket erfarenhet från mig.

//Roffe

Jag skulle gärna vilja ha några bra förslag från dig, Roffe, om vad DU tycker är viktigast att börja? Vilken ände är viktigast för hemlösa förutom det uppenbara med tak över huvudet som skulle ge en mest hållbar och långsiktig lösning?

Harriet sa...

HEJ Roffe!

Återigen - jag håller med dig - ditt argument om diabetiker är ett jättebra exempel att jämföra med tycker jag. Jag fnissade åt det mitt i allvaret - galghumor är bra.

Så måste det ju helt klart vara; människor är bara människor och alla gör vi misstag i livet. Har man dessutom en sjukdom som alkoholism så vore det ju konstigt att man inte blev bemött som en människa med just en sjukdom. Här är det återigen andra människor som kommer till korta då det tar lång tid att ändra ett samhälles tankemönster - om det alls går.

Det är dags att vi tar alla människors värde och behov på allvar - UTAN skenheliga motiv - det är min fasta åsikt.

Någonstans måste det ske och TÄNK bara våga tänk tanken OM vi skulle kunna börja om på nytt i rätt ände och bara våga SE varandra.

Mitt liv har inte heller alltid varit särskilt enkelt med en fattig uppväxt, fattigt eget liv som vuxen och med sjukdom i familjen hos både mig själv och ett av mina barn.

Jag har funnit när jag ska klara av att ge mina barn mat under en hel månad att det faktiskt går att klara det på så små pengar som 500 kronor - med stor dos uppfinningsrikedom och MASSOR med galghumor.

Tack igen för att du tar dig tid Roffe,

//Harriet

rolfnilsson2001 sa...

Du behöver inte tacka mig för något, du har glömt att det var jag som skrev i din blogg först :-)

Två tankar du kan ta med dig under dagen;

Människan är en konstig varelse, vi kan sitta vid en fågelsjö i veckor för att upptäcka en unik fågel, men möter vi en udda människa vänder vi bort huvudet.

När vi förgiftat luften vi andas, när vi har fiskat upp den sista fisken och när vi huggt ner det sista trädet. Då kommer vi förstå att pengar inte går att äta.

Ha en bra dag med allt vad det betyder för dig.

//Roffe