Jag läser just nu 100 dagar med Jesus av Niklas Piensoho -- det gör vi f ö nästan hela församlingen. Det är en bok där man av ett år fokuserar på Jesus och får hjälp med det. Många fina tankar och känslor av ro och frid har kommit in i mitt liv igen.
Här ett litet utdrag ur dagens text;
/../ Att se Jesus och att tro på honom är att sätta sig i rörelse i den
riktning som man uppfattar att han vill att man ska gå. Det är
när du börjar röra dig som det eviga livet börjar pulsera i ditt inre.
De första kristna kallades för människor som "följde vä-
gen" innan de fick namnet kristna. Från första börjar stod det
klart att kristendomen var en tro som satte människor i rörelse.
Det stod klart att de inte var färdiga. Den som är färdig
behöver inte gå någonstans eller upptäcka något nytt. Men
i Jesusrörelsen fanns ett tydligt processtänkande från början.
Lärjungaskapet var en resa man vandrade tillsammans med
Jesus och det kristna livet handlade om mognad och växt." /../
Källa: 100 dagar med Jesus av Niklas Piensoho, s.100
Jag har fascinerats av att det har varit så svårt att närma sig Jesus och församlingen igen efter denna tid trots att jag inte vill något hellre. För mig innebär det en skam att ha varit borta så länge fast jag vet att Jesus dukar till fest när jag återvänder till honom. Jesus förlåter mig min frånvaro för jag är snart tillbaka i gemenskapen. Det är inte lätt att förlåta sig själv - men jag blir bättre och bättre på det. Precis som i textutdraget ovan så är man aldrig färdig som kristen. Hela livet arbetar man för mognad och växt både i sin person och i sin tro. Det är en välsignelse i sig tycker jag.
Jesus helar och upprättar är helt sant och jag måste bara släppa in honom helt och fullt igen i mitt liv. Jag är en syndig människa precis som du och du - men jag har också ljuset med mig i vardagen med Jesus vid min sida.
Gud är god!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar