Eftersom jag avskyr att vara svag och inte kunna leva ett aktivt liv så har jag tvingats att medicinera för att orka med. Varför då undrar ni? Jo, jag har begåvats med en ny sorts skräckvärk i mitt korsben.
Nu ÄR jag ju rätt smärttålig efter snart tjugo år av fibromyalgismärtor - de har jag lärt mig att hantera och ta itu med. Det är det här NYA och den nya karaktären av smärta som nu har kommit och vill förstöra mitt liv.
Men jag VÄGRAR! SÅ, trots att jag hade så ont imorse att jag bara ville gråta och det syntes i ansiktet som var förvridet av smärtan så tog jag efter min dotters barska min två prednisolon och två naproxen till frukost.
Efter ett tag och efter att ha sovit i en och en halv timme så hade medicinen börjat ha effekt och värsta udden av smärtan var borta. Jag upptäckte att jag nu faktiskt kunde gå utan att smärtan attackerade som om det var ett hullingförsett stickvapen som med stor kraft gick in i korsbenet - glödgat skall tilläggas och när man tror att smärtan klingar av litegrann - vid rörelse - så, utan förvarning dras det hullingförsedda, glödgande stickvapnet ut med stor kraft igen.
Förutom mina tre förlossningar kan jag ärligt säga att jag aldrig haft så ont som nu. Nåväl - jag kunde nu gå om än med små steg och mötte upp min vän för lunch på Dragon House för deras underbara lunchbuffé. Efter ett tag när blodcirkulationen och medicinerna började göra sitt och med försiktiga steg så gick det nu att promenera lite på stan.
Med det sagt och gjort kunde jag nu fullfölja planen att handla på Dollarstore och CityGross och jag blev inte hindrad av min nya smärta.
Jag erkände problemet, tog itu med det och lät inte min smärta vinna över mig. DET var oerhört skönt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar