Varför kritisera och rätta till?

Känns inte kul att ha en i sin närhet som konstant kritiserar en. Än är det fel på det ena än det andra. Har påpekat det men det är som att slå vatten på en gås. Jag mår riktigt dålig och känner mig nedtryckt. Så just nu är jag låg.

Det värsta är väl ändå någonstans att personen i fråga tror sig vara snällast på hela jorden. Men frågan jag ställer mig själv är om man konstant letar fel, varför i hela fridens namn är man vän då? Jag menar ... Varför, vill man vara där och göra någon illa?