Bye, Bye Barbie?or We want to look like her…

Bye, Bye Barbie?or We want to look like her…

På sista tiden har jag märkt av en TREND som jag måste säga är otroligt patetisk.Kända tjejer som inte är modell smala talar ut i pressen och säger att det är” Ok att vara som du/vi är”?

Jaså e det ok!!!!!!!! Döööööööhhhhhh….. Då undrar jag varför vissa människor tycker att det är ok att säga tex –”Nej men nu så är du för smal Carolina!!!!!”

Låt mig vara smal om jag vill, så får dessa “perfekta förebilder” käka “rulltårta” till frukost och “fläskstek” till middag om de vill, men om alla får vara som de vill låt mig då få vara sund och smal ifred.

Det är tydligen ok att säga att någon är för smal och borde äta upp sig men om jag skulle säga att Marie Picasso borde sluta äta då skulle jag få skit för det.

Vad tycker ni om denna debatten det ska bli kul att höra era svar. Ibland känns det som att folk säger saker bara för att ha en ursäkt för att sitta hemma på kammaren och tröstäta chips när egentligen de ända de vill är att se ut som Gisele Bundchen.

Hämtat från Carolina Gynnings blogg. Klicka på rubriken för att komma dit...

Mitt svar på hennes inlägg:

Ojjoj!

Ja, det är ganska lätt att tycka att fet är lika med äcklig, eller för smal lika med äcklig finns också.

Jag tycker det finns lika vackra mulliga kvinnor som det finns alldeles vackra taniga kvinnor. För mig handlar det mesta om vilken personlighet som sticker fram. Några exempel; Marilyn Monroe är i dagens mått en plussizemodell - visste ni det - hon som räknas som en av tidernas allra vackraste kvinnor! Mia Tyler är en jättesnygg plussizemodell som tjänar stora pengar och inspirerar många. Gisele Bündchen säger ni eller Kate Moss - för mig så är de inte vackra - för mig är de bara tomma skal.

Carolina G du är vacker - men än en gång så är det din personlighet som gör dig sprudlande vacker - inte bara det faktum att du är slank. Jag gillar att du säger att du tycker att din rätt borde vara att ingen ska säga åt dig att du är "FÖR" smal. Det gäller också andra vägen - tror inte varken jag eller Marie Picasso skulle uppskatta om du sa till mig att jag/vi är en fet kossa. Vad tror du?

Jag har kämpat ned min vikt nu 20 kg just för min hälsas skull. Trots att jag fortfarande har lika mycket kvar att gå ned så kan jag inte basera mitt liv på utvändig skönhet.

Jag har tre barn, pojkvän och så har jag ett rikt liv med massor av aktiviteter. Det är det som är lycka för mig - inte hur mitt skal ser ut. Jag bryr mig om mig själv och tränar på gym två gånger/v är ute med hundarna på promenader. Vårdar min hy och sköter mitt hår.

Att vara överviktig innebär inte att jag är utan karaktär det innebär bara att vi har olika lotter i livet. Jag har alltid varit fattig och inte blivit uppfostrad med att äta rätt och att träna. Allt det får jag lära mig nu efter hand som vuxen och fatta att det inte bara är en livsstil - utan att det måste bli en del av mitt liv också.

Var dig själv som du vill vara och lär dig att se att den enda människan du kan förändra är dig själv så blir livet bra mycket enklare.

Med kärlek,

//Harriet

Idag är det lördag!

Sitter lite och funderar nu på morgonen igen! Japp, kaffemuggen är med. Vad funderar jag över idag då. Jo, självkänslan är låg igen - vad trött jag är på den. Den låga självkänslan alltså. Jag funderar över varför det är så svårt att tycka om sig själv till det yttre för som person så tycker jag att jag är faktiskt rätt så bra.

Jag tycker om att ge andra människor beröm, stöttning och tycker genuint om de flesta jag träffar. Jag är inte avundsjuk på andras framgång och kan glädjas åt andra människors fina hem, bilar och att de har bra jobb - inte så mycket bevänt med den svenska avundsjukan m a o. Jag har heller inga problem att glädjas åt att andra människor är vackra - jag säger det gärna till dem. Jag är social och utåtriktad. Det känns som jag är omtyckt som person.

Men mitt yttre är en stor fallgrop i min självkänsla. Jag jobbar aktivt med att förbättra det som jag vill förbättra. Jag tycker att jag egentligen ser okay ut och att mitt ansikte inte är fult alls tvärtom. Men det är svårt efter att ha varit mobbad hela skoltiden från lekis till gymnasiet att känna att man är sådär ganska nöjd med sig själv. Vissa dagar kan jag dock vara kaxig och känna mig jättefin - men det är dagar som idag som suger.

Idag är det extra svårt att gå förbi spegeln jag märker hur jag tänker bort kroppen och bara ser ansiktet. Vad sjukt tänk egentligen?




Det är dösnett att jag som inte har genetiska förutsättningar för att väga 40 kg och vara två meter lång helst tror att lyckan sitter där. Ingalunda gör den det - jag vet det också. Jag var rätt smal ett tag och drog strl.42 men jag var ingen lyckligare människa för det. Jag tror att jag får sätta mig ned och vara en smula intellektualiserande över detta för att komma över min tröskel. För egentligen är inte tjock = ful utan det är egentligen bara en annan slags skönhet. En skönhet med former och tänk på att en av vår tids stora skönhetsikoner Marilyn Monroe räknas till oss tjockisar idag. Med måtten som gäller idag! Så är hon en BBW!



BBW = Big Beautiful Woman

Så idag är det en del skönhetsideal som måste tänkas över och jag behöver skaffa mig en starkare övertygelse över vad jag tycker är viktigt. För nog tycker jag att Marilyn ser bra friskare ut än anorektiska modellen här ovan.

//lågsjälvkänslamamman