Det är jobbigt att vara besviken...

... och jag är fortfarande ledsen. Jag tror nog att jag slutar i kören efter vår nuvarande körledare slutar. Jag känner mig knäckt och det är synd att jag har tillåtit att det fått gå så här långt.

Men som sagt, det finns andra körer även om jag brinner för gospel - återigen det finns andra.

Det får bli deras förlust och min vinst av bättre psykisk hälsa - den är mer värd än annat.

Eftersom de inte inser mitt värde som person eller har för mycket bekymmer själva så får jag nog se att när min stöttning inte uppskattas. Min peppning inte värderas och min vänskap är oönskad - kan inte bli värre.

Jag har äntligen insett mitt värde och Gud älskar mig som jag är. Mina barn uppskattar mig som förälder och jag älskar mina barn över allt annat. Om inte jag mår bra så drabbar det ju dem i förlängningen och de är värda bättre.

Tufft beslut - jag slutar i kören efter vår körledare slutar! Puuuh, jobbigt...

Jag älskar att sjunga ju men som person är jag helt värdelös tydligen!
Ja,ja - enough is enough.

Har då en dag till i veckan fri det gagnar också barnen...

//deppmamman