Translate

torsdag, februari 07, 2008

Det är sant....


.... jag har trillat dit ordentligt och gått och vågat bli kär... det är så spännande för jag är den där lite fegistypen. Jag har ju inte heller världens största erfarenhet heller eftersom jag gifte mig ung och sedan skilde mig ung också. Jag har därefter tagit hand om min sjuka dotter så mitt liv har legat lite på is efter det.

Det är en härlig och lite sprudlande känsla ska medges. Här ser man verkligen att åldern inte gör någon skillnad. Jag behöver bara se föremålet för min beundran så dansar fjärilarna till i magen. Jag blir lycklig för att våra blickar möts och hålls kvar ett par sekunder. Egentligen behöver mannen inte göra så mycket mer än finnas till.

Några frågor eller funderingar en fegis har; Hur luktar han? Skulle en omfamning vara sådär mysig och magkittlande som man föreställer sig? Är han lika snäll som han verkar? Är det så att han är lika blyg som jag?

//inlovemamman :-)

Inga kommentarer: