Nu har jag varit borta ganska lång tid från kyrkosammanhang...

Varför då undrar ni som har följt min blogg.

Jag har tyvärr tappat tron på människorna som finns med i många församlingar. Jag är ledsen och känner mig sviken. Jag känner mig otillräcklig och fel mest hela tiden. Har jag bekymmer och behöver hjälp så blir plötsligt jag boven om det är någon person som sårat mig djupt och t o m knäckt mig. Jag menar hur snett kan det bli egentligen? Jag hade inte väntat mig att man skulle dela min åsikt det var inte meningen. Jag hade bara hoppats på hjälp i hur jag skulle kunna hantera situationen. Jag känner mig fortfarande exkluderad när min tro på Gud i allra största mening är en inkluderande tro.

Jag tror på den gyllene regeln, alla människors lika värde inför Gud och jag är så naiv att jag tror att man försöker att behandla människor lika inom församlingen. Jag har blivit sviken och det värsta är att jag inte vet om det är inbillat eller sant.

Tyvärr tror jag att det är sant - det är inte många som hört av sig efter min frånvaro för att höra hur det är med mig.

Det är sånt här som ytterligare spär på min dåliga självkänsla och det är sånt här som ytterligare bekräftar mina negativa tankar om mig själv.

I förlängningen leder det också till att jag mår oerhört dåligt och att jag tar detta som en bekräftelse på att jag inte duger. Jag är inte fin nog, inte rik nog och verkligen inte smal nog.

Vad konstigt att en församling kan hamna så fel och ... ja, det måste ju vara något jag gjort tokigt för att känna så här. Jag har ställt upp i barnverksamheten, hjälpt till att sjunga på gudstjänster är med i en tempeltjänargrupp. Nej, jag är ledsen att det är något jag inte kan ta på som gör att jag inte är lika viktig som alla andra. Jag är oerhört ledsen över att jag måste behandla människor så fel att jag inte räknas. Hur fel ute kan man vara egentligen när man tycker om människor och behandlar andra som man vill bli behandlad själv.

Jag tror på den gyllene regeln - trots allt - jag försöker att leva efter den och jag ber om ursäkt att jag är så felande.

Jag tror på Gud och vi kan kommunicera med varandra, men jag saknar att vara del i den kristna gemenskapen - men är man inget värd så är man.

Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger. (Matt. 7:12, Bibel 2000)