Translate

söndag, september 13, 2009

Fantastisk händelse


Idag får jag ett samtal av min dotter som sa;

- Det var en kille här idag, han såg snäll ut och var jättetrevlig. Han undrade om du hade bott på D? Jag talade om var du jobbade och han skulle åka dit.

- Vad hette han sa han?

- Han sa det fast jag kom inte ihåg vad det var.

Jag undrade en del och tänkte att det kunde ju vara intressant att se vem det var. Jag var iväg till fotografering med nya kören (till vårt cd-omslag) innan jobbet. Det var rätt kul faktiskt. Sedan jobbade jag ett tag och så kommer han in genom dörren.

- Är det du som är Harriet?

Mitt hjärta hoppade till när jag hörde dialekten - Pitemål - sedan tittade jag på honom och sedan funderade jag lite till...

- Kommer du ihåg mig från Hortlax?

- Jaaaa! sa jag är det L?

Det var det. Förstår ni något så fantastiskt. Jag som har funderat mycket på Hortlax och Piteå ett tag. Han var min bästa kompis när jag var 5 år gammal. Vi lekte jämt. Vi tappade kontakten när jag flyttade från Hortlax till Tårrajaur ett halvår - sedan hamnade vi i Piteå och på Plåtslagargatan.

Jag fyller fyrtio år i november och här står en av de mest fantastiska människor jag känt och som jag burit med mig som en skatt i alla år. Det visar sig att han har en kompis i Timrå och att han sökt upp mig då han ändå var i krokarna.

Jag har varit alldeles prillig och glad hela dagen. Tack Gud för att du bryr dig om mig mer än jag förtjänar och jag är så tacksam över att han har kommit in i mitt liv igen. Jag behövde något positivt nu.

Det är jättejobbigt annars med min hälsa fortsättningsvis och jag ska till doktorn igen på måndag.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Jaha ja "behöde nåt pos i mitt liv " MEN har du inte KÄRLEKEN längre då ? Varför bli "helt pirrig över en annan man " OM man redan har en ??
Låter märkligt ! Man behöver inte jämt bli bekräftad för att vara lycklig.
Varför såå långt uppehåll i skrivande ?? Borde väl ha funnits nåt att dela med sej av ?? Allt är väl inte sjukdom bara i ditt liv även OM den verkar ta STOR
plats

Harriet sa...

Ja du anonym. Jag har visst kärleken i mitt liv och jag blev inte pirrig som du skriver - jag blev prillig - d v s jätteglad. Det är ju helt fantastiskt att man får kontakt med en människa efter så oerhört långa år. Det är inte så märkligt tycker jag.

Du skriver att man inte jämt behöver bli bekräftad för att bli lycklig och det är sant. Det behöver jag inte heller.

Att det varit långt uppehåll i mitt skrivande beror på att jag faktiskt inte har en god hälsa och med tanke på ditt ordval är det ju intressant att du ens bryr dig. Jag kan ju också tycka att det är lite intressant att du inte vågar tala om vem du är ANONYM.

Allt är verkligen inte sjukdom i mitt liv, men det tar stor plats eftersom det har varit svårt att hantera alla nya problem som kroppen ställer mig inför. Det har gjort att jag inte har känt mig som om jag har så mycket att dela med mig av. Jag orkar inte med hur mycket som helst jag heller. Det är jobbigt att vara stark för så många och ibland tryter orken.

Jag är lyckligt lottad med tak över huvudet, underbar sambo, mat på bordet och inte att förglömma underbara barn. God kontakt med exmaken och hans nya fru - äntligen. Jag har fått två alldeles underbara bonusbarn. Jag är glad att gå till mitt jobb varje dag och har en fantastisk chef och arbetskamrater.

Trot eller ej så blir det i alla fall för mycket i livet med diabetes, övervikt, magproblem och förlamande trötthet och värk i kroppen ibland.

Att ha hälsan är mer värt än att ha mycket pengar i min bok. Jag önskar den för alla - även dig ANONYM. Jag önskar dig allt gott och är lite intresserad av dig och varför du är så arg.

Guds kärlek till dig...

Förresten - mannen som var min bästa kompis i femårsåldern - han gillar inte kvinnor, utan är bara alldeles sig själv och en härlig människa. Det räcker bra.

Jonas sa...

Jag kan bara instämma och hålla med, fast jag är en del partisk i frågan.

Tycker de är märkligt att irritera sig över vad som försigår i en annans persons liv, uppenbarligen så bryr man sig inte riktigt vad man släpper ut ur munnen - om man inte är en smula konstruktiv.

De jag finner är väldigt underligt fenomen är att många uttrycker sina tankar väldigt rätt ut på internet, där är man ju anonym.
Samtidigt som personer ute i samhället i sig inte vågar säga vad man tycker (på ett konstruktivt sätt).

Sedan så är ju blogg som en "offentlig dagbok", vilket man får beakta noga, från samtliga parters sida. De är ett verktyg som jag skulle i alla fall använda till att skriva om något speciellt har hänt, på både gott och ont, därav termen "skriva av sig".

Slutligen så vill jag bara säga att de är alltid lika roligt att få kontakt med folk som man har glada minnen tillsammans med. Vare sig de är med två veckors, två års eller tjugo års mellanrum.

Elisabeth sa...

Mer än du förtjänar??? Du förtjänar väl det precis lika mycket som någon annan...!

Å just nu tycker jag att du förtjänar en riktigt stor och varm kram... för att du är en sådan kämpe!!

Varmaste kramen...

Elisabeth sa...

Å jag glömde en sak... du förtjänar då verkligen den största björnkramen för att du bemöter den trista anonyma kommentaren med sådan storsinthet!!
Jag bemöter aldrig sådana anonyma kommentarer...

Björnkram till dig!!