Har tröttnat på att Johannas skolgång inte tas på allvar och känner en desperation över att inte hennes behov och besvär tas på allvar. Tänker försöka en gång till med ännu en ny skola - Internationella Engelska Skolan i Sundsvall. Jag hoppas verkligen att de efter vårt studiebesök fortfarande som friskola är villiga att ta emot min dotter. Det är lite av sista halmstrået känner jag. Jag är så orolig för henne - hur ska hon klara sig med ofullständig skolgång och ett i princip bortkastad högstadium hittills.
Jag är mer än orolig - jag känner mig ibland skräckslagen. Det känns som ett kvitto på att skolan har gett upp när de talar om att hon ska släppa NO ämnena och bara läsa SO ämnen och kärnämnen för att klara skolan.
Det gör så ont att min dotter som är min hjälte ska behöva finna sig i att ständigt bli bortglömd när det är fritluftsdagar, gymnastik i skolan och andra aktiviteter som kräver rörelse. Viss träning är ju faktiskt bra för henne och stärker både fysiskt och mentalt. Varför får man inte en kommunal skola att kliva fram och ut ur bekvämlighetszonen och visa att man tar sitt ansvar som en institution för lärande? Varför ger man upp om en ung kvinna som är intelligent, har en hög mognad och ett väl fungerande logiskt sinne? Vad är det för sned skolvärld vi har hamnat i? Nu börjar tankar om att flytta röra runt i min skalle igen...
Dessutom är det mycket med hennes hälsa på tapeten nu; I början av november ska Johanna åka ned till Lunds universitetssjukhus för att träffa ortopeden där. Imorgon ringer jag hennes läkare på Astrid Lindgrens Barnsjukhus för att få reda på när de kan ta emot henne för att kontrollera samma sak. Jag vill verkligen ha så mycket på fötterna som möjligt för att kunna fatta ett så bra beslut som möjligt angående hennes hälsa. Min hjältinna är värd allt gott och jag vill att hon ska få må bättre snart.
Så mycket oro för min dotter just nu och en hel del ilska mot socialdemokrater och miljöpartister i vår kommun som väljer att skära ned ännu mer på samhällets svagaste d v s våra barn.
Ett stort GRRRR idag!
4 kommentarer:
jag fattar inte hur dom tänker...Böglunda och (st)´öde är ju bongo i huvet. hoppas att ni INTE flyttar!! ( inte för att jag träffar Johanna särskilt ofta nu men det lär ju blir än mindre sällan annasr) :( hoppas att det går bra på sjukhuset iaf...
Att ta bort ämnen verkar vara universal lösningen oavsett vilken stad man bor i eller så är Vnorrland kassast i landet. Det är enda lösningen vi fått hittills att ta bort ämnen och slutligen inte ha högstadie betyg det är lysande när man vet att det inte går att ta vilket jobb som helst. Känner med er och önskar att allt skall bli till det bättre./ Många kramar från Hanna och Irene i Övik
Man får grrr:a hur mycket som helst när det gäller ens barn... och som den tigermamma jag vet att du är, och som jag beundrat länge, så grrrr:a på du!!
Vet du vad jag tänker... din dotter kommer att klara sig långt!! Dels så brås hon ju på dig, och sen så har hon ju en mamma som står bakom henne med bara så så mycket kärlek och tillit! Det kommer att bära henne...
Varm varm kram...
KÄMPA := GE DIG INTE :
Skicka en kommentar