Translate

söndag, februari 21, 2010

Har gått upp för mig idag...


jag är visst tonåring igen. Är det verkligen så att man måste gå igenom en fas av intensivt dejtande, misstag och ologiska beslut för att kunna utvecklas? Måste man någon gång i livet släppa loss nästan helt för att stå ut med det tunga ansvar man annars har? Jag är ju faktiskt glad över att vara den ålder jag är i och trivs med att vara fyrtio. Men nog är det lite intressant att man helt plötsligt blivit ett villebråd. Trots att man verkligen inte är vackrast, snyggaste kroppen och den i alla tillfällen smartaste människan. Har jag råkat ut för cougarsyndromet? Men jag söker ju inte upp män som är yngre än mig. DE söker upp mig.

Är den rätta termen - mindre smickrande - en MILF man har blivit? Eller är det så helt enkelt att ens mognad (och ibland brist på detta) som gör en lockande. Kanske jag utstrålar något annorlunda som jag inte gjort förut helt enkelt. När det gäller förhållanden idag så kanske jag kan vara omogen och det köper jag. Jag har ju ingen erfarenhet just att skryta om på detta område.

SÅ länge inte barnen eller jag far illa av detta får man väl hoppas att den här fasen går över rätt snabbt för egentligen vill jag ju hitta någon att dela livet med. Jag tänker inte bli desperat för detta och kasta mig in i fler förlovningar i första taget. Inga vettiga beslut skall nu härmed fattas förrän tre månader gått och hjärnan börjar repa sig efter passionen har lagt sig och kärleken tar sig sundare vätskor. Enligt forskningsresultat är man ju lite extra koko när man är kär eller känner åtrå.

Läs mer om det här.

SÅ jag är inte galen HELT på egen hand - kroppen ställer till det också.

Kram på er i cyberrymden och hoppas ni återkommer vid ett annat tillfälle.

Inga kommentarer: