Att känna

är både lätt och svårt. Ofta står man där och bara är en del av känslan... Jag kan ibland känna att känslorna tar över. Ibland lever jag mitt i ångesten och den sköljer över mig i vågor. Ibland i en härlig glädje. Oftast i kontroll ändå som tur är.

Jag är sliten nu känslomässigt och i min kropp. Jag behöver vila. No more drama. Vila bara skön vila. Från oro och en känsla av otillräcklighet, avsaknad av skönhet och en fundering om det här är allt.

Det måste väl ändå finnas lite mer.

Så trött, trött, trött och slut.