Förmågan att vara beredd på det oförberedda!

Det var dags för en ny injektion med Canakinumab för min dotters del idag.

Det bar av med tåg kl.06.08 imorse - men det gick inte helt smärtfritt kan jag lova - Nej, det var inte SJ som strulade den här gången. Det var jag på HELT egen hand. Ibland är jag helt övertygad om att jag är världens vimsigaste person. VET ni vad jag hade lyckats med och fick panik över när klockan var 24.00? Jo, vänta ska ni få höra... Jag hade STRULAT bort mitt bokningsnummer för hela resan med taxi och allt! Liten aning sent att ställa något till rätta kan man tycka - svaret på det är JA.

Jag sökte igenom min mejl efter denna kod på alla sätt jag kunde tänka mig och till slut efter en timmes letande så hittade jag BOKNINGSNUMRET. Halleluja, säger jag bara. Klockan var nu följdaktligen ett på natten och jag skulle kliva upp klockan 4.15 för att hinna få upp min dotter i tid till tåget och hinna göra mig själv iordning med. Lättad så kom vi iväg i tid till tåget och då inträffade nästa strul. Biljetterna som hade skrivits ut hade inget vagnsnummer eller plats - snäll konduktör hade koll och visade oss till platserna.

Tänkte att nu hade vi väl kommit över dagens alla hinder... Vad tror du? Icke! Hahahaha - på sjukhuset fungerade allt och personalen var lika trevlig och duktig som vanligt, lunchen var god och vi njöt av den härliga solen utan för Karolinska Sjukhusets huvudingång. Johanna fick span på söta asiater och vi bara myste på.

Sprutorna kom och administrerades och sedan var det dags för dagens nästa strul... Taxin kom sent och trots att jag för Tågtaxipersonalen på bokningen särskilt begärt en Volvo V70 eller liknande för att inte behöva meka ned rullstolen i molekyler kommer inpruttande en liten bil framför huvudingången på Astrid Lindgrens Barnsjukhus - suck! Tur man pratade med taxichauffören och sa att vi inte ville åka till Centralstation utan ville bli avsläppta utanför Kungshallen. Hade vi INTE sagt något hade vi hamnat vid någon yachtklubb i Stockholm för så hade Tågtaxi bokat. Hahahaha! Snacka om att vi kunnat bli överraskade där.

Nåja, tillslut slutade allt väl och nu är vi hemma jag och dottern. Trötta, nöjda och alldeles redo att sova en riktigt god nattsömn.