Hur kan det komma sig?

Att det finns människor som grinar så fort det sk***er - ursäkta uttrycket - men sedan tycker att alla andra människor är konstiga på något sätt om de ber om något de har rätt till, eller behöver för att klara av vardagen?

Ja, det lär man nog aldrig komma ifrån men fy för den lede vad sådant stör mig. Det gör saken än värre om samma person som har mage att kritisera själv har skitit i andra människors behov så länge de har levat. Jag är mållös men får hoppas att det är ett symptom på något annat och att den människan någon gång i sitt liv vaknar upp.

Det spelar inte så stor roll vad detta handlar om eller vem det gäller det handlar mest om att lufta mina känslor för det här förbryllar verkligen mig. För somliga människor går ränderna visst aldrig ur. Jag ska stötta andra och alltid finnas där men om man kan ska man ändå trycka till mig och gärna på julafton, nyår eller någon annan viktig högtid verkar det som.

Jag vet var JAG står och jag har inte handlat fel men fy för den lede vad lågt i alla fall. USCHA!