Det är verkligen så...

Nog känns det lite tungt ibland. Ibland när du känner att du vill mer men vet inte vad du vill riktigt. Det är svårt att vilja mycket och att inte orka. Det är rätt irriterande faktiskt.

Jag älskar ju människor egentligen men vissa sår tar längre tid att läka än jag vill. Det är också irriterande. Jag vill vara den som är storsint, kärleksfull och tillitsfull. Ibland orkar jag inte det och då blir jag besviken på mig själv.

Jag vet att när jag till slut säger att jag förlåter kommer till slut hjärtat att följa efter. Jag tycker dock att den processen borde gå fortare. Jag grubblar lite för mycket och det är irriterande.

Men trots att jag tycker mina, i min värld, tillkortakommanden är just, irriterande, så är det samtidigt en styrka
eftersom jag till slut når fram. Många gånger när jag förlåter mina egna tillkortakommanden blir det en något kortare process när jag ska förlåta andras.