Att man ska behandla andra som man vill behandlad själv är för mig en självklarhet. När jag känner mig ensam ibland så brukar jag ta kontakt med någon, jag brukar fokusera på att säga någonting vänligt, ge beröm eller erkännande till någon som jag vet inte får sådant så ofta. Jag ställer upp för mina vänner och jag är oerhört tacksam när människor är vänliga mot varanda och mot mig.
Jag lever i en känsla och kamp av anti-jantelagen och tycker att jag är precis lika värdefull som någon annan människa och jag unnar andra människor goda liv där de känner sig tillfredställda, lyckliga och älskade. Det har aldrig varit minsta svårt.
Jag anser att livet många gånger är svårt nog i sig, så vi behöver inte ägna oss åt att göra det svårare för varandra.
2 kommentarer:
Att accepteras av andra e mycke att accepteras av sig själv... Du e en otroligt stark personlighet, me både upp o nedgångar o det är det som gör dig intressant, i mina ögon.. Du delar me dig, av både d goda o av d onda... Livet e inte en dans på rosor o vi e inte födda me en silversked i käften... men ack va gla ja e att ha lärt känna just dig, för vi kan stötta varann genom livets tunnel :-D pözz o love you
Tack för din kommentar Pia.
Ja, det är ju just det. Vi som har haft ett liv med både upp och nedgångar, som inte är rädda för att dela med oss av det lilla vi har och de personer vi är för andra. Vi borde vara fler.
Lövv ju too!
Skicka en kommentar