Detta nu är - NU!

Hej igen!

Ser ni, jag skriver lite idag med. Undrar om ni är några kvar som orkat vänta på nya inlägg från mig?

Idag börjar jag känna att mina två veckor med stigande ångest verkar gå mot en ände. Känns ju för väl ändå att jag börjar ana att styrkan är på väg tillbaka. Det är inte konstigt som sagt att jag blir trött när det hänt så mycket i mitt liv och med min kropp under en så kort tidsperiod. Det krävs en viss mängd utrymme för att kunna smälta alla intryck, känslor och människomöten jag har haft och har.

Jag övar mig på att inte bry mig så himla mycket, som min underbara dotter säger. Men sanningen att säga, så att säga, är den att jag tycker om hos mig själv att jag bryr mig om andra människor. Det är bara bra för själen att släppa fokuset från sig själv och vända sig till andra och kanske lyssna till någon som pladdrar på om sin nya lycka, vilket alltid är glädjande, raljera med någon och retas lite över deras bråkiga tonåringar, som ofta inte är så farligt som de tror eller bara helt enkelt att sträcka ut en hand och ge det lilla man kan av sin tid eller sitt engagemang.

Jag känner mig som jag är mitt i stormen just nu. Jag känner dock att jag inte virvlar runt i den utan snarare står fast förankrad i mitten och betraktar allt runtikring, ibland skapar det en känsla av att vara betraktaren av mitt eget liv och kanske gör jag detta för att orka med det?

Mitt liv är gott men det är också svårt och det är precis som det ska vara. Då jag är den jag är och mitt liv har skapats av en serie val som jag gjort och en serie händelser, människor och kunskap jag både kunnat förutse och skaffa mig själva så är detta nu - NU!

Mitt i detta Nu med allt som händer och sker känner jag mig ändå trygg för jag VET att om bara ett litet tag så kommer det NU som är DÅ att kännas helt annorlunda. Inget varar för evigt förutom döden.