Translate

torsdag, mars 13, 2014

Idag längtar jag efter att vara oumbärligt unik

Jag önskar att jag vore frisk först och främst och bara för att få det ur vägen som ligger på mitt hjärta idag så är jag riden av smärta hårt och min fibromyalgi ger mig verkligen en match.

Det nu sagt och åt sidan så längtar jag efter att vara oumbärligt unik, att vara en sån som är expert på ett område inte som jag är lite småkunnig på många saker. Jag önskar att jag kunde inspirera, driva och genomföra en massa bra saker till gagn för andra. För att andra människor ska kunna komma vidare i sina liv. Jag önskar att jag kunde använda alla mina erfarenheter på så många olika områden som jag har varit med om i mitt liv. Jag önskar jag vore fantastisk och inte bara unik, udda och utanför.

Jag blir både stimulerad och sorgsen utav alla fantastiska, begåvade och underbara människor som jag är bekant med på facebook. Jag nämner det mediet här eftersom det är där jag har mitt mesta umgänge. Jag har någon enstaka person som jag umgås med och det är underbart men det där stora kompisgänget har jag inte. Jag har inte en mängd personer som bara älskar att hoppa ur fåtöljen för att ge mig stöd och stötta mig när jag behöver. Tolka mig nu rätt, det finns alltid människor som överraskar och det är de människorna som ligger mig extra varmt om hjärtat. Människor som liksom mig själv vet värdet av att sträcka ut en hand när jag eller någon annan behöver. Jag försöker vara en sån människa själv och ställer gärna upp för andra så mycket jag kan. Det finns ingenting som ger mig så mycket som att hjälpa andra. Mitt problem ligger i att hjälpa mig själv. Jag verkar tappat min kraft och energi bara för att jag nu ska försöka hjälpa mig själv. Hur ska jag känna mig energisk och glad när jag fokuserar på mig själv? Hur kan det komma sig att det är så in i baljan svårt?

Hur tar jag mig ur detta? Hur kommer jag vidare? Idag känner jag mig lite som i baksmälla där jag känner mig väldigt osäker på hur jag ska ta mig vidare i mitt liv.

Jag är less och förbannad på att jag inte lärt mig bättre av tidigare misstag, inte lärt mig att ta saker och ting med lite mindre stress eller med mer eftertanke. Jag är helt enkelt ganska less på mig själv idag och smärtorna i kroppen är antingen en del av det, roten till problemet eller en orsak av mitt arbete med psyket. Vad jag vet är att jag är rätt less på mitt liv och på mig själv. Jag orkar nog inte med mig själv snart.

Blärrrggh!


Inga kommentarer: