Leva sitt liv är som att dansa på en slak lina...

Ofta känns det så för mig. Det känns som jag ska försöka hålla balansen på en spindeltråd över ett stup och jag är en stor elefant som täcker upp alldeles för mycket yta med mina fötter när jag försöker ta mig fram genom livet. Det svänger hit och dit, ibland är jag nästan säker på att tråden ska brista under min tyngd och allt för många gånger så ser jag inte var jag ska sätta ned foten. Jag börjar skönja målet långt där framme och det blir allt mer tydligt för mig. Det är rätt svårt att ställa om fokuset från barnen till mig själv. Det är en form av livskris när ens fantastiska barn är underbara vuxna.

För mig är det väldigt svårt att se till att skapa två olika skärpor och få det att gå rätt smidigt att ställa om linsen mellan dem. Ställa om utan allt för många tekniska tillbehör och tingestar. Försöka att hålla det enkelt men ändamålsenligt är inte det allra lättaste.

Jag har två stora mål att formulera för mig själv, två stora mål att skapa tydliga målbilder av. Jag vet åtminstone nu vad dessa två mål är och resan hit har inte varit utan gupp och hinder för att uttrycka sig milt. Mina två mål är att läka mig på alla sätt och av alla sätt är det att hjälpa min självkänsla lite på traven istället för att underminera för mig själv. Största problemet ligger hos mig själv, inte vad andra människor gör mot mig. Ansvaret ligger hos mig i hur jag väljer att ta emot det andra människor säger till mig eller väljer att agera mot mig. Låter kanske hårt eller hurtfriskt och kanske t o m konstigt men till syvende och sidst så är det så enkelt/svårt. Det är ju såklart andras ansvar om de väljer att bära sig illa åt men jag kan välja att se förbi det, ignorera det eller att inte beröras av det.

Mitt andra mål som jag behöver konkretisera mer är att sluta med mina självskadebeteenden vad det gäller att ha en dålig ekonomi. Även fast jag har ett litet manöverutrymme så går det alltid att förbättra. Jag har tur att det inte kostar mig så mycket att göra de saker som fyller på mitt hjärta och min själ. Gud är alltid med mig och det stöttar mer än jag kan med ord beskriva. Det finns andra sätt att ge sig själv ett värde och jag har talat om det tidigare, att känna sig fin genom att klä sig i kläder man trivs i och känner sig vacker i, är för mig ett sätt att ge mig ett högre värde för mig själv.

Mitt nya sätt att värdesätta mig själv är att ge mig en ekonomisk trygghet och sträva mot att skapa förutsättningar för en trygg ålderdom. Jag fyller ju 45 år och det är dags att tänka framåt på ett nytt sätt. Ett nytt sätt som innebär mig själv främst, för min egen skull. Det är stort och ganska svårt att ta in men det är dags att jag tycker att jag är värd bättre.