Med gräv i magen

Jag är rätt slut mentalt idag. I mitt huvud snurrar det miljoner tankar. Det snurrar massa tankar färgade av oro för framtiden. Jag vet att Gud tar hand om min framtid och jag vet att det är ett fruktlöst företag att känna oro då det bara gör att man är sysselsatt med något som inte tar en vidare någonstans. Samtidigt som jag vet allt detta så känner jag ändå stor oro för hur jag ska lösa min situation. Förra veckan blev det inget arbete på mitt jobb, idag fick jag sms att det inte blir något följande två veckor heller. Jag kände inte till att det kunde vara så här och eftersom jag inte gillar oförutsedda händelser så blev jag helt dränerad på kraft.

Däremot har jag använt lite tid till att använda oron till något konstruktivt jag har sökt en hel del nya jobb och försöker lösa problemet. Jag blir frustrerad över att det hela tiden ska komma upp nya saker att ta ställning till och försöka finna lösningen på. Jag vet verkligen att livet innehåller tvära kast och jag känner mig kastad hit och dit som en kork på öppet hav. En kork som har liten möjlighet att påverka det gigantiska, böljande, svarta havet runt omkring sig.

Jag lever och jag får känna på att jag lever, hårt, varje dag. Jag är glad att jag inte är förtvivlad och att jag känner mig krossad idag. Jag känner mig bara lite krigstrött. Jag är så less bara och den här gången är det inte ens mitt fel. Det är nog svårt för mig att arbeta igen och jag behöver rutiner för att känna mig trygg och komma igång. När det är så här, vilket jag inte förstod innan, då är jag inte så säker på att det är värt det. Missförstå mig inte på något sätt, jag är tacksam att jag har ett jobb. Jag tycker om mitt jobb och även om det här känns rörigt så är det som det är.

Som jag nyss skrev så försöker jag påverka min situation och det genom att söka nya jobb. Imorgon ska jag ta mig till Arbetsförmedlingen här i Tyresö så jag kan få en handläggare som kanske kan hjälpa mig vidare till en anställning som passar mig bättre och där jag kan få lite stöd och kan komma vidare. Som jag skrev i mitt personliga brev; en brist som jag har är att jag bryr mig för mycket men den bristen satt på rätt ställe kan också bli en tillgång.

Under tiden jag arbetar på en lösning så kommer det fortsätta att kännas som någonting gräver i min mage och krampen i magen kommer att dyka upp och försvinna med jämna mellanrum.