Olika former av självskadebeteenden

Jag mår ju både bra och dåligt som ni vet. Det är arbetsamt att ta sig igenom det svåra i livet även om vi måste det. Jag inser att jag har såklart dels skaffat mig ett pansar för att skydda mig i livet mot att tycka jag är värd att älskas. Min stora kroppshydda som jag skaffade för att straffa mig själv för att jag kände mig fel, udda och att jag inte dög hjälpte ju andra människor att också uttrycka det. Jag inser rätt mycket under den här fasen i livet. Mitt överätande gav mig inte en helt oansenlig kroppshydda och en maxvikt på 126 kg utan den gav mig också, diabetes II och högt blodtryck. Jag hade stora problem med ont i magen och ångest i samband med allt detta. Jag inser att jag med mina handlingar och mitt sätt att skada mig själv var för att jag längtade efter att få ge upp. En känsla av att nu när det inte kunde bli värre så kunde väl inte livet ställa mer krav på mig i varje fall? Det var rent fruktansvärt om jag tänker tillbaka på hur det varit idag. Istället för att skrika på hjälp så tog jag livet av mig själv genom att äta mig närmare min egen död och en ökad ohälsa.

Förra året och även året innan det började jag en resa där jag tänkte återerövra min kropp. Under två år har jag gått ned sammanlagt ca 40 kg. Idag är jag nästan normalviktigt och har bara ca 10 kg kvar. Jag har oftast storlek 42 och det har varit utopiskt på många sätt. Nu på allvar är det dags att leta fram den personen jag försökt dölja med mat och genom att bara ägna mitt liv åt andra. Det här året kommer på oanade sätt skapa det som ska bli mitt nya jag. Mitt stora aber är ju att jag fortfarande söker hitta sätt att skada mig själv. Jag håller däremot på att försöka minska skadeeffekterna efter en ekonomi där både sjukt barn, sjukersättning på 75% för egen del och ett par dåliga beslut under många år gett mig stora problem. Jag ska gå på seminarium på onsdag med Charile Söderberg från tvs Lyxfällan där temat är att skapa sig rikedom. En av övningarna innan det var att försöka hitta vad som är ens egen definition. Min definition är att bli skuldfri.

Men det största problemet/hindret som kvarstår i kampen om att kunna älska mig själv och sluta skada mig är nog att tillåta mig själv att känna glädje, ta emot kärlek och släppa in en man för att kunna ens ta en kaffe på stan eller en middag och bio. Jag behöver ju faktiskt inte erbjuda min kropp och själ utan bara just ett sällskap, ett samtal och ett möte med en man. Jag får börja så smått med det för även jag är värd kärlek och inte bara att ge den till alla som behöver utan även för att ta emot kärlek och känna mig älskad.

Ger Ni beröm?

Fick en bra frågeställning av en fbvän idag. Hennes fråga var egentligen Vem ger du beröm idag?

Jag drog den genast vidare och undrar då, ger Ni beröm?

Jag tycker att det är viktigt att berömma andra men jag märker hur det tar emot för andra att GE beröm. Vi borde verkligen skola oss själva i att hitta det som är bra i andra istället för det som är fel med dem.

Det är så mycket roligare att ge beröm=kärlek till en annan människa än att genom kritik sänka någon annan. Jag talar nu här om att tala ner andra människor med varandra t ex att säga att den och den gör det och det helt fel, eller är si eller så. Jag arbetar med detta konstant och försöker bli av med det. Det är så lätt att fastna i detta.

Så, ger Jag beröm. Ja, faktiskt är jag frikostig med det men märk väl. Jag menar alltid vad jag säger VARJE GÅNG. Jag sysslar inte med smicker det är någonting helt annat och väldigt främmande för mig. Säger jag till någon att vad bra du löste den uppgiften, vad fint du har satt samman din garderob, vilken bra frisyr du valt eller så. Då kommer det alltid från hjärtat. Viktigt att klargöra detta bara!

Hur tänker ni kring detta? Är det svårt för er att sätta ljuskäglan på någon annan? Svårt att ge någon cred för väl utfört arbete?

Min tanke kring den här frågan drar sig ännu lite till en bit bort för i mitt huvud så är detta väl sammanhängande med vårt lands största avart jantelagen. Hur då undrar du? Jo, missunnar du andra människor lycka, kärlek, glädje och det goda i livet så är det ju inte konstigt om du i det sammanhanget har svårt att ge kärlek, ja, ge beröm helt enkelt.

Det är så oerhört viktigt att våga ge det goda till andra människor för det skapar en rippleeffekt över hela världen. Eftersom mitt resonemang lyder så förstår ni nog vart jag vill komma sedan, eller hur?

För att kunna ge andra kärlek på ett helt och ärligt sätt måste vi älska oss själva. Varken mer eller mindre.

Ge dig själv kärlek och ge andra det också genom att berömma dem när de har gjort bra saker. För i våra relationer till andra ligger ju vikten av att söka bekräftelse hos den andra, eller hur? Låt oss välja att lägga en positiv ton på det och skapa någonting bättre.

Mår väl inte riktigt hundra idag - kan jag ju säga...

... min dotter mår skrutt, min pojkvän mår skit och jag mår dåligt för att de mår dåligt.

Johanna har besvärligt med sin reumatism och är utslagen idag och Christer tampas med mycket svåra beslut (som han måste fatta själv utan min inblandning) och jag älskar dem båda högt och skulle göra allt för att ta bort deras smärta om jag bara kunde.

Idag har jag migrän på gång p g a stressen och oron för två av de viktigaste fem personerna i mitt liv. Men som sagt - livet går upp och ned - nu är det definitivt nedåt idag. Jag är stressad också p g a det här och har fått massor av smärtsamma utslag runt munnen. De gör jätteont och blotta tanken att sminka över dem är outhärdliga.

Idag blir det bara av att lufsa ut med hundarna, kanske ta en långpromenad för att få oron ur kroppen.

SÅ tänk gärna på mig idag och ni som tror på Gud - be gärna en bön för oss om ni har tid.

//oroligamamman