Jag förstår ju att det jag skriver blir kommenterat här men många gånger så publicerar jag inte kommentarer och särskilt inte när de är anonyma.
När det gäller mina relationer och mitt personliga mående känns det ju rätt svårt att bemöta en anonym person - det blir som att försöka fånga rök med händerna. Man ser en massa men det går inte att fånga något med substans liksom.
När det gäller mitt förra inlägg Finished så kommenterade någon anonymt och tyckte att jag kanske gick för snabbt på ett nytt förhållande. Det må så vara men å andra sidan har jag inte haft lyxen att vara särskilt uppskattad under tonåren och dejta runt och ligga som många andra. Även om det inte såklart är ett självändamål så är det ändå något som jag får lära mig nu. Det tar tid för mig som inte haft så många relationer att lära mig det jag behöver för att så småningom hamna rätt. Dessutom så vet man ju aldrig om det är just den rätta man möter.
Tittar man i backspegeln så visst hade jag kunna gjort många saker annorlunda och många saker jag borde ha sett som tidiga varningstecken. Men här är det nog min vilja att lyckas och få min partner att må bra och en ständig känsla av att inte jag gör tillräckligt för att det ska fungera om gör sig påmind och följden blir då ibland att det blir tokigt.
Jag undrar om du har varit utan misstag som skrev anonymt till mig - jag tror inte det och du får helt klart ha din åsikt. Du ville inte vara elak skrev du och det är ju gott det. Du höjde också ögonbrynen över att det gick så snabbt och det får du ju också göra. Men i min sits och med den kunskap jag har om dessa ting så kunde jag inte göra en bättre bedömning av situationen - det hade jag inte nog med erfarenhet för att kunna göra helt enkelt.
Jag klantar mig ofta och kommer göra det igen. Jag kommer dock aldrig göra avkall på min längtan efter den rätte och förhoppningsvis kommer han komma där runt hörnet en vacker dag.
Ser fram emot att möta honom.
