Kanske blåögd

Jag förstår ju att det jag skriver blir kommenterat här men många gånger så publicerar jag inte kommentarer och särskilt inte när de är anonyma.

När det gäller mina relationer och mitt personliga mående känns det ju rätt svårt att bemöta en anonym person - det blir som att försöka fånga rök med händerna. Man ser en massa men det går inte att fånga något med substans liksom.

När det gäller mitt förra inlägg Finished så kommenterade någon anonymt och tyckte att jag kanske gick för snabbt på ett nytt förhållande. Det må så vara men å andra sidan har jag inte haft lyxen att vara särskilt uppskattad under tonåren och dejta runt och ligga som många andra. Även om det inte såklart är ett självändamål så är det ändå något som jag får lära mig nu. Det tar tid för mig som inte haft så många relationer att lära mig det jag behöver för att så småningom hamna rätt. Dessutom så vet man ju aldrig om det är just den rätta man möter.

Tittar man i backspegeln så visst hade jag kunna gjort många saker annorlunda och många saker jag borde ha sett som tidiga varningstecken. Men här är det nog min vilja att lyckas och få min partner att må bra och en ständig känsla av att inte jag gör tillräckligt för att det ska fungera om gör sig påmind och följden blir då ibland att det blir tokigt.

Jag undrar om du har varit utan misstag som skrev anonymt till mig - jag tror inte det och du får helt klart ha din åsikt. Du ville inte vara elak skrev du och det är ju gott det. Du höjde också ögonbrynen över att det gick så snabbt och det får du ju också göra. Men i min sits och med den kunskap jag har om dessa ting så kunde jag inte göra en bättre bedömning av situationen - det hade jag inte nog med erfarenhet för att kunna göra helt enkelt.

Jag klantar mig ofta och kommer göra det igen. Jag kommer dock aldrig göra avkall på min längtan efter den rätte och förhoppningsvis kommer han komma där runt hörnet en vacker dag.

Ser fram emot att möta honom.

Intressant läsning om Döda Havs rullarna.

Dödahavsrullarna på svenska

www.bibeln.se

Sedan snart fem år tillbaka pågår ett projekt att översätta Dödahavsrullarna till svenska. Initiativet till detta togs av universitetslärarna Håkan Ulfgard (Linköping), Håkan Bengtsson (Falun och Uppsala) och Mikael Winninge (Umeå).

Som nytestamentliga exegeter hade vi alla tre kommit att fascineras av dessa texters relevans för tolkningen av Nya testamentet. Vi var också flitigt engagerade i det av NorFA stödda nordiska nätverket för Qumranstudier, som bildades 2003. Samtidigt fanns i Uppsala ett språkvetenskapligt inriktat seminarium, där Qumrantexter översattes och analyserades språkligt i ljuset av samtida hebreiska och arameiska texter. Bo Isaksson, Mats Eskhult och Stig Norin (samtliga vid Uppsala universitet) utgjorde kärnan i detta seminarium.

Behovet av en sammanhållen och vetenskapligt vederhäftig svensk översättning av Dödahavsrullarna förde oss samman. Sedan några år är ca 15 forskare engagerade som översättare i detta projekt. Flertalet texter är översatta och granskade. Nu vidtar en ganska intensiv fas med redigering och samordning. Texterna behöver t.ex. inledningar med kommentarer och noter, för att bli något begripligare för tilltänkta läsare av Dödahavsrullarna på svenska. Under det senaste året har Svenska Bibelsällskapet givit sitt stöd åt projektet. Meningen är att översättningen ska publiceras av Bibelsällskapet i samverkan med Atlantis bokförlag under 2009.

Många människor har hört talas om Dödahavsrullarna, men för de allra flesta är kunskapen om innehållet i dessa texter ganska diffus. Läget har naturligtvis inte förbättrats av de ovederhäftiga konspirationsteorier som varit i svang. Påståenden som att Vatikanen har försökt förhindra publiceringen av dessa texter är lika befängda som att Jesus skulle vara omtalad i dem. Texterna från Qumran är skrivna av judar och har nästan undantagslöst skrivits 50?150 år före Jesu framträdande. Samtidigt är det just detta som gör dessa texter så intressanta. De kan nämligen ge oss en bild av en sorts judendom, som i flera avseenden står närmare Jesusrörelsen och de första kristna än Gamla testamentets skrifter.

För fortsättningen gå till www.bibeln.se

Saker jag kommit underfund om i mitt liv och om mig...

Har hamnat i ett slags känslomässigt vakum och nästan hamnat i ett känsloläge av ingentinget. Jag känner fortfarande att det gör fruktansvärt ont inombords när jag känner mig felbehandlad, bortglömd eller osynlig. Men jag känner också mycket starkare glädje, kärlek och kan oftare känna mig nöjd i andras sällskap.

Det här handlar om känslor inom mig som dansar en våldsam Ungersk folkdans inom mig emellanåt. Jag känner mig rätt glad, tillfreds och faktiskt rofylld till det mesta. Men så händer något som gör att jag dalar - någon kränker mig, respekterar mig inte eller jag tas inte med i beräkningen för något som jag både har talang och vilja t o m viss kunskap att utföra. Det gör då så ont och jag känner mig liten och dålig igen. Jag vill bara bidra med det jag kan och helst då med något jag känner att jag gör rätt bra också.

Jag lyssnade under helgen på en undervisning om hur vi människor är som loppor på en hund när det handlar om kärleksrelationen. Jag tyckte att det var en bra liknelse om hur vi tenderar att suga ur varandra det godaste och hur vi glömmer glädjen i att finnas för vår partners behov då vi är så fokuserade att tillgodose våra egna. Detta trots att vi har hela stora hunden att få den näring vi behöver för att orka ge mer till varandra utan att försöka tvinga oss till det eller genom att förändra den andra personen. Nu är det väl inte så fint att likna Gud med hunden eller människor med loppor - men bilden blir enkel för oss att förstå.

Jag förstår nu vad som gått fel på ett nytt sätt i mina föregående förhållanden och hur jag kan göra för att försöka göra mer rätt den här gången. För utan tvekan har jag hittat pärlan bland ostronen - det är jag helt säker på.

Jag hoppas att min nya kunskap kan användas i alla relationer på sätt som är tillbörliga. En svår kunskap jag fått lära mig den hårda vägen är att man aldrig kan förändra andra - den enda du kan förändra är dig själv.

Jag jobbar hårt med att förändra de bitar jag tycker passar dåligt i pusslet av mig själv - det lönar sig dåligt att banka in bitar som inte passar in i pusslet då de passar perfekt någon annanstans innebär det att jag kommer få banka ned minst lika många bitar på fel ställe där de första skulle ha suttit. Det jag får fortsätta att göra är att våga ta mig tid att leta rätt bitar och lägga på rätt plats. Detta för att se hela motivet och för att se hur varje bit passar in. Det krävs både tålamod, tid, skicklighet och uthållighet för att få motivet helt. Det är ett arbete som tar hela livet och den sista biten kanske läggs när jag möter Jesus och får tacka Honom för att jag lever idag och för att Han gav oss alla livet.

Jag får göra det arbete jag orkar med själv, våga ta nya vägar och resten får Jesus ta hand om. Han får hjälpa mig med vishet, tålamod, kunskap och med att våga älska mig själv som är den svåraste biten. Det är det som är det fina med tro tycker jag att man vågar se sina egna fel och brister i ljuset av Jesu kärlek.

//tankfulla mamman