Vad skönt det är när värsta smärtan har lagt sig.

Jag läser just nu 100 dagar med Jesus av Niklas Piensoho -- det gör vi f ö nästan hela församlingen. Det är en bok där man av ett år fokuserar på Jesus och får hjälp med det. Många fina tankar och känslor av ro och frid har kommit in i mitt liv igen.

Här ett litet utdrag ur dagens text;

/../ Att se Jesus och att tro på honom är att sätta sig i rörelse i den

riktning som man uppfattar att han vill att man ska gå. Det är

när du börjar röra dig som det eviga livet börjar pulsera i ditt inre.

De första kristna kallades för människor som "följde vä-

gen" innan de fick namnet kristna. Från första börjar stod det

klart att kristendomen var en tro som satte människor i rörelse.

Det stod klart att de inte var färdiga. Den som är färdig

behöver inte gå någonstans eller upptäcka något nytt. Men

i Jesusrörelsen fanns ett tydligt processtänkande från början.

Lärjungaskapet var en resa man vandrade tillsammans med

Jesus och det kristna livet handlade om mognad och växt." /../

Källa: 100 dagar med Jesus av Niklas Piensoho, s.100

Jag har fascinerats av att det har varit så svårt att närma sig Jesus och församlingen igen efter denna tid trots att jag inte vill något hellre. För mig innebär det en skam att ha varit borta så länge fast jag vet att Jesus dukar till fest när jag återvänder till honom. Jesus förlåter mig min frånvaro för jag är snart tillbaka i gemenskapen. Det är inte lätt att förlåta sig själv - men jag blir bättre och bättre på det. Precis som i textutdraget ovan så är man aldrig färdig som kristen. Hela livet arbetar man för mognad och växt både i sin person och i sin tro. Det är en välsignelse i sig tycker jag.

Jesus helar och upprättar är helt sant och jag måste bara släppa in honom helt och fullt igen i mitt liv. Jag är en syndig människa precis som du och du - men jag har också ljuset med mig i vardagen med Jesus vid min sida.

Gud är god!

Nu har jag varit borta ganska lång tid från kyrkosammanhang...

Varför då undrar ni som har följt min blogg.

Jag har tyvärr tappat tron på människorna som finns med i många församlingar. Jag är ledsen och känner mig sviken. Jag känner mig otillräcklig och fel mest hela tiden. Har jag bekymmer och behöver hjälp så blir plötsligt jag boven om det är någon person som sårat mig djupt och t o m knäckt mig. Jag menar hur snett kan det bli egentligen? Jag hade inte väntat mig att man skulle dela min åsikt det var inte meningen. Jag hade bara hoppats på hjälp i hur jag skulle kunna hantera situationen. Jag känner mig fortfarande exkluderad när min tro på Gud i allra största mening är en inkluderande tro.

Jag tror på den gyllene regeln, alla människors lika värde inför Gud och jag är så naiv att jag tror att man försöker att behandla människor lika inom församlingen. Jag har blivit sviken och det värsta är att jag inte vet om det är inbillat eller sant.

Tyvärr tror jag att det är sant - det är inte många som hört av sig efter min frånvaro för att höra hur det är med mig.

Det är sånt här som ytterligare spär på min dåliga självkänsla och det är sånt här som ytterligare bekräftar mina negativa tankar om mig själv.

I förlängningen leder det också till att jag mår oerhört dåligt och att jag tar detta som en bekräftelse på att jag inte duger. Jag är inte fin nog, inte rik nog och verkligen inte smal nog.

Vad konstigt att en församling kan hamna så fel och ... ja, det måste ju vara något jag gjort tokigt för att känna så här. Jag har ställt upp i barnverksamheten, hjälpt till att sjunga på gudstjänster är med i en tempeltjänargrupp. Nej, jag är ledsen att det är något jag inte kan ta på som gör att jag inte är lika viktig som alla andra. Jag är oerhört ledsen över att jag måste behandla människor så fel att jag inte räknas. Hur fel ute kan man vara egentligen när man tycker om människor och behandlar andra som man vill bli behandlad själv.

Jag tror på den gyllene regeln - trots allt - jag försöker att leva efter den och jag ber om ursäkt att jag är så felande.

Jag tror på Gud och vi kan kommunicera med varandra, men jag saknar att vara del i den kristna gemenskapen - men är man inget värd så är man.

Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger. (Matt. 7:12, Bibel 2000)

Nu har det hänt igen...

En rektor på en skola i Småland har stoppat en skolavslutning i kyrkan för sin skola. Jag läser ett uppfriskande debattinlägg från Alf Svensson i Svenska Dagbladet där han bl a säger detta:

"Det borde inte te sig upprörande ens för biskopar, predikanter och alla oss övriga troende och otroende om eleverna får ta sig en tur, traska genom vår förtjusande huvudstad, lotsade av vår störste författare, och rent av fick stiga in i någon av kyrkorna.

Och då kan det ju hända att någon påverkan kommer att äga rum, att någon läser julevangeliet eller något annat stycke ur ”böckernas bok”.

Det kan väl inte ens ärkebiskopen vara emot. Och nere i ”bibelbältet”, på småländska höglandet, torde man tiga men uppfatta det som högst rimligt."

ALF SVENSSON, riksdagsledamot och tidigare partiledare för kd

Egen kommentar: Jag förstår inte - återigen - har vi i Sverige drabbats av någon slags hybris och skräck för att dela med oss våra traditioner till alla svenskar oavsett etniskt ursprung och religion. Detta av en REKTOR som ska vara med och utbilda våra unga att förstå hur det svenska samhället fungerar. Hur man nu än ser det så består vårt samhälle även av kristna. Hur man än ser det är vårat lands grundlagar genomsyrade av den kristna traditionen och vårat samhälles värderingar i stort grundas även de på vår kristna tro.

Jag kan för mitt liv inte tro att muslimerna känner sig kränkta av att gå i kyrkan två gånger per år lika lite som jag känner mig upprörd av en böneutropare som ropar ut sina böner från en Turkisk moské utifrån minaretet när jag är på semester. För mig är det en del av det landets historia och en del av den exotiska ljudbilden som jag fascineras av.

Jag tycker det är oförskämt att bestämma vad som är kränkande eller inte för människor i skolorna när det gäller religion. Jag är helt och fullt övertygad om att människor som är troende vilken religion man än har - uppskattar att möta andras tro.

Kanske det är så illa här igen - att jag inte fattar detta för att jag aldrig skulle räkna mig mer värd än någon annan - eller inte kunna respektera någon annans tro. Jag tror starkt på den gyllene regeln och försöker leva efter den så gott jag kan.

• Kristendomen
  • Allt vad I viljen att människorna skola göra eder, det gören I ock dem. Ty detta är lagen och profeterna. (Matt. 7:12, 1917 års översättning)
  • Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger. (Matt. 7:12, Bibel 2000)
• Islam
  • Ingen är rättrogen förrän han älskar sin broder som sig själv.
• Bahá'í-tron
  • Var alltid vänlig mot dina medmänniskor, var deras tjänare och älska dem med ren ande även om de är din fiende. ('Abdu'l-Bahás tolkning av Jesus kärleksbud).
• Sikhismen
  • Döm andra så som du dömer dig själv.
• Hinduismen
  • Detta är summan av plikterna: Gör inte mot andra något som skulle vålla dig smärta, om det gjordes mot dig. (Mahabharata 5:17)
• Jainismen
  • I lycka och lidande, i glädje och sorg bör vi se på alla varelser som vi ser på oss själva och bör därför avstå från att tillfoga andra sådana skador som vi inte önskar tillfoga oss själva. (Cogashastra 2:20)
• Buddhismen
  • Plåga inte andra med det som pinar dig själv. (Udanavarga 5:18)
  • Om man vill bli lycklig, måste man också hjälpa andra, eftersom ens egen lycka är beroende av andra. Det är inte konstigare än så. (Tenzin Gyatso, den 14:e Dalai Lama)
• Konfucianismen
  • Finns det någon grundsats som bör tillämpas under hela livet? Säkert är regeln om kärleksfull godhet en sådan. Gör intet mot andra vad du inte vill att de skall göra mot dig. (Analekterna 15:23)
• Taoismen
  • Anse din grannes vinst som din egen vinst, och anse din grannes förlust som din egen förlust. (Tai Shang Kan Ying P'ien)
• Zoroastrianismen
  • Endast den karaktär är god som inte mot andra gör något som inte är bra för honom själv. (Dadistanidinik 94:5)
• Judendomen
  • Det som är dig själv förhatligt, skall du inte göra mot din nästa. Detta är hela Torahan. Det övriga är förklaringar. Gå och läs.(Hillel)
• Simsonismen
  • Gör mot andra vad de vill att du skall göra dem om det inte strider mot din moral eller etik.
  
  
  Jag är kristen och tror på Jesus som min frälsare, Gud som min Herre och på Helig Ande som Hjälparen. Men det innebär INTE att jag inte har förmåga att respektera andra människors tro för det.

Hämtat från ST.NU

Klicka på rubriken för att komma till artikelns original på http://www.st.nu/

Bröder åtalas för våld mot mor och systrar

SUNDSVALL (ST) 2008-10-14 10:08

Två bröder åtalas misstänkta för att ha misshandlat och hotat sin mor och sina systrar. Terrorn ska ha pågått under drygt ett års tid.




Åtalet mot bröderna som är 19 och 20 år gamla rör fyra fall av grov fridskränkning. Tillsammans ska bröderna ha hotat och misshandlat familjemedlemmar vid flera tillfällen under det gångna året. 20-åringen misstänks bland annat ha lyft kniv mot sin mamma samtidigt som han hotat att döda henne eller en av sina egna systrar. Han misstänks också för att ha knuffat omkull mamman så att hon ramlat och slagit sig vid två tillfällen.
Vidare åtalas 20-åringen för att ha slagit en av sina systrar i magen med knuten näve och för att ha slagit henne i ansiktet flera gånger. Han misstänks också ha hotat en annan syster med att han ska föra bort henne i bil och göra henne illa.
Bröderna misstänks också för att tillsammans ha hotat och misshandlat en ung man som haft ett förhållande med en av deras systrar
i samband med att bröderna häktade nekade de till alla anklagelser.

Kristina Forsström
060-197159
kristina.forsstrom@st.nu

Min kommentar:

När jag läser detta känns det som det ligger dolt under ytan en möjlighet till hedersvåld. Jag vet att det inte står så någonstans men känslan artikeln ger mellan raderna andas detta.

Tänk vad hemskt fel det kan bli när vi människor tolkar heliga skrifter för att det ska passa våra egna syften. Jag har läst delar av Qouran = Koranen och jag finner inte fog för detta beteende någon stans. Tvärtom är det en av de heliga skrifter som finns som talar allra högst om en kvinnas höga värde. Hur kan man då behandla kvinnorna alldeles tvärtom?

Vi har ju sådana motsägelser i vår Bibel också där både det ena och det andra figurerar. Få heliga skrifter är ju så fyllda av våld som Gamla Testamentet. Vi har ju också i bibeln skrifter om kvinnans skönhet i Höga Visan prisas kärleken högt. Även de kristna fallerar att leva som de lär.

Det är vi människor som felar och inte klarar av att leva upp till vår tros normer. Religion är heligt i alla former det är ofta religiositeten som kommer ivägen.

Religion kan definieras som ett tankesystem som försöker ge kunskap om det vi inte kan uppleva med våra sinnen och vårt rationella tänkande. Denna korta definition[1] undviker avsiktligt att vara alltför tydlig för att så många som möjligt av jordens trosuppfattningar ska täckas in: från tron på en enda, transcendent gud till läror som inte beaktar förekomsten av någon eller några gudar överhuvudtaget men som ändå är religioner. Som synonymer till ordet religion förekommer bland annat gudstro, tro, trosuppfattning, människans förhållande till högre makt, gudsdyrkan, gudsförhållande, gudalära, troslära, lära, samt kyrka, trossamfund, trosbekännelse, konfession, kult, system av riter.
Ordet religion har sitt ursprung i latinets religio som betyder förpliktelse, samvetsgrannhet, guds­fruktan med mera, och som är av omstritt ursprung. I sin nuvarande betydelse infördes ordet i de moderna kulturspråken på 1500-talet av humanisterna och användes bland annat av Martin Luther.

Religiös lag
Från Wikipedia

Alla de stora världsreligionerna har formulerat religiösa lagar för hur de troende skall leva. Lagarna blir förmedlat via en utsändning från Gud (de stora profeterna, Guds budbärare). De andliga lagarna är de samma för alla religioner, men de sociala lagarna ändras och anpassas från tid till tid.
I religiös mening kan man tänka sig lagen som en ordnande princip av verkligheten: kunskap uppenbarad av Gud för att definiera og regera mänskliga angelägenheter. Den religiösa lagen inkluderar kodex för etiska och moraliska levnadsregler. Exempler är hinduiska lagen, islamiska lagen, moselagen och bahá'ílagen.

Etablerade religioner

Statskyrkor och liknande etablerade trossamfund är grenar under de myndigheter som etablerade dem. Det betyder att de opererar egna lagliga system eller spelar en roll i de lagliga system till dessa myndigheter. Den kanoniska lagen är en form av lagligt system: den var administrerad av religiösa domstolar.
I kristendomen ser man på lagen i kontrast till nåd; kontrasten här talar om att uppnå frälsning i lydnad till lagens kodex, i motsats till att söka frälsning genom tro på Jesu forsoning på korset.
Muslimska samfund har traditionellt betraktad islamisk lag som viktigt för deras religiösa sätt att se på omvärlden. Traditionell islamisk lag kallas Shariah (شريعة). Likt övriga religiösa kulturer, klassificerar man ingen skillnad mellan religiöst och världsligt liv. Koranen är den främsta källan till islamisk rättsvetenskap; den andra är Sunnah (Profetens sedvana och berättelser från Hans liv). Sunnah i sig själv är ingen text lik Koranen, men är utdrag av analyser från Hadithtexter (Arab. rapport) som innehåller berättelser från Profetens talesätt, dygder och handlingar.
Bahá'ílagen, nerskriven i Kitáb-i-Aqdas innehåller kodex för individen, samfundet och för ett framtida rättvist samhälle baserad på andliga värderingar.

Se vidare [redigera]
arv
begravning
bön
fasta
gudstjänst
kalender
mat
pilgrimsresa
ritual
skatt
äktenskap
annan betydelse för lag
Den här artikeln är hämtad från http://sv.wikipedia.org/wiki/Religiös_lag

Hämtat från Wikipedia.

Saker jag kommit underfund om i mitt liv och om mig...

Har hamnat i ett slags känslomässigt vakum och nästan hamnat i ett känsloläge av ingentinget. Jag känner fortfarande att det gör fruktansvärt ont inombords när jag känner mig felbehandlad, bortglömd eller osynlig. Men jag känner också mycket starkare glädje, kärlek och kan oftare känna mig nöjd i andras sällskap.

Det här handlar om känslor inom mig som dansar en våldsam Ungersk folkdans inom mig emellanåt. Jag känner mig rätt glad, tillfreds och faktiskt rofylld till det mesta. Men så händer något som gör att jag dalar - någon kränker mig, respekterar mig inte eller jag tas inte med i beräkningen för något som jag både har talang och vilja t o m viss kunskap att utföra. Det gör då så ont och jag känner mig liten och dålig igen. Jag vill bara bidra med det jag kan och helst då med något jag känner att jag gör rätt bra också.

Jag lyssnade under helgen på en undervisning om hur vi människor är som loppor på en hund när det handlar om kärleksrelationen. Jag tyckte att det var en bra liknelse om hur vi tenderar att suga ur varandra det godaste och hur vi glömmer glädjen i att finnas för vår partners behov då vi är så fokuserade att tillgodose våra egna. Detta trots att vi har hela stora hunden att få den näring vi behöver för att orka ge mer till varandra utan att försöka tvinga oss till det eller genom att förändra den andra personen. Nu är det väl inte så fint att likna Gud med hunden eller människor med loppor - men bilden blir enkel för oss att förstå.

Jag förstår nu vad som gått fel på ett nytt sätt i mina föregående förhållanden och hur jag kan göra för att försöka göra mer rätt den här gången. För utan tvekan har jag hittat pärlan bland ostronen - det är jag helt säker på.

Jag hoppas att min nya kunskap kan användas i alla relationer på sätt som är tillbörliga. En svår kunskap jag fått lära mig den hårda vägen är att man aldrig kan förändra andra - den enda du kan förändra är dig själv.

Jag jobbar hårt med att förändra de bitar jag tycker passar dåligt i pusslet av mig själv - det lönar sig dåligt att banka in bitar som inte passar in i pusslet då de passar perfekt någon annanstans innebär det att jag kommer få banka ned minst lika många bitar på fel ställe där de första skulle ha suttit. Det jag får fortsätta att göra är att våga ta mig tid att leta rätt bitar och lägga på rätt plats. Detta för att se hela motivet och för att se hur varje bit passar in. Det krävs både tålamod, tid, skicklighet och uthållighet för att få motivet helt. Det är ett arbete som tar hela livet och den sista biten kanske läggs när jag möter Jesus och får tacka Honom för att jag lever idag och för att Han gav oss alla livet.

Jag får göra det arbete jag orkar med själv, våga ta nya vägar och resten får Jesus ta hand om. Han får hjälpa mig med vishet, tålamod, kunskap och med att våga älska mig själv som är den svåraste biten. Det är det som är det fina med tro tycker jag att man vågar se sina egna fel och brister i ljuset av Jesu kärlek.

//tankfulla mamman

Nu har det hänt igen...

Vad är det ni är rädda för? När jag skriver om min kristna tro så röstar ni inte på mig och jag hamnar utanför bloggitoppen - i vanliga fall ligger jag sällan nedanför plats 10.

Jag är fortfarande samma person - jag tvingar er inte att tro (hur skulle jag kunna det) - jag respekterar alla människor.


Var inte så rädda - jag kommer inte jaga er med bibeln i högsta hugg för att slå er i huvudet med den. Jag är fortfarande jag - men jag innehåller som människa ännu mer än att vara förälder, basketälskare, sångledare och gospelmusikälskare. Jag är fortfarande jag med en ekonomi som gått i sank p g a lång sjukdom och sjukt barn. Jag har fortfarande en son med Aspergers att ta ansvar för. Jag respekterar att inte mina barn tror, det är ett val de måste göra själva. Så jag ber er... när jag talar om Gud är jag inte bättre än någon annan, inte mer värd eller tycker att alla andra måste göra som jag.

Respect 4 real,

//enastående mamma

Jag är Baptist, vad innebär det?

Baptismen

Baptist kommer från det grekiska ordet döpa eller doppa. Baptister hävdar att varje person har en fri vilja att sjäv fatta beslut i frågor som rör tron.

Det är främst följande fyra olika områden som berör det kristna livet:

Bibeln

Bibeln är det rättesnöre som visar hur den kristna tron ska levas. Det gäller både på det personliga planet och inom församlingen. Baptister hävdar att varje människa har full frihet att läsa och tolka bibeln efter sitt eget förstånd och med Guds hjälp. I en baptistförsamling händer det att personer som inte är utbildade pastorer predikar och läser högt ur bibeln.

Den individuella friheten

Som baptister menar vi, att varje enskild människa har kapacitet att söka och utveckla sin personliga tro på Gud. Varje människa är en unik skapelse och har rätt att själv bestämma över sitt liv. Därför ska var och en också själv ha möjlighet att bestämma när man vill döpa sig. Dopet kallas för troendedop och sker alltid genom nedsänkning. I de allra flesta baptistkyrkor finns en dopbassäng, eller som vi kallar det, dopgrav. Baptister praktiserar inte barndop, utan visar istället sin omsorg om barnen i en välsignelseakt.

Församlingens suveränitet

Den lokala församlingen har fullständig frihet - utan statlig inblandning - att med Guds hjälp sköta både sina praktiska och andliga ärenden. Vi fattar våra beslut i enlighet med demokratiska principer, i den meningen att varje församlingsmedlem har en röst vid församlingsmöten, som behandlar praktiska frågor.

Religionsfrihet

Alltsedan de första baptisterna kämpade för sitt existensberättigande, har baptister fortsatt att strida för fullständig religionsfrihet. Varje individ ska dels ha rätt att välja religion, dels vara fri att avstå från att ha någon religion alls. Vi baptister menar, att tron på Gud genom Jesus Kristus är det bästa för människan, men vi vill ge alla människor friheten att välja själva.

Kända baptister:

Jimmy Carter, ex-president i USA; Martin Luther King, ledare för den svarta medborgarrättsrörelsen i USA;

Ingemar Olsson,svensk musiker.

Jag är medlem i Hagakyrkan som är en Baptistförsamling i Sundsvall.

Jag tycker att det är fascinerande...

... att jag tappade i placeringar på bloggitoppen när jag bloggade om påsken och varför vi firar den. Innan hade jag legat på topp tio i ett par månader och när jag bloggade om att jag är kristen och om religion så sjönk jag till runt plats tjugo.

Jag är ju samma person fast jag är kristen och jag är glad och tacksam för att jag är det. Jag är fortfarande en människa som livet farit hårt fram med. Jag är fortfarande samma enastående mamma som tar egna beslut - om än inte alla är jättekloka - som är självständig och som tar hand om mina tre barn så gott jag kan.

Varför är ni rädda för att möta mig som kristen? Jag är inte fanatisk eller konstig på något vis mot andra. Det som skiljer är väl att jag har Jesus i mitt hjärta som gör att jag klarar av svåra saker som händer i mitt liv lite bättre.

Tro mig! Jag är långt ifrån perfekt och jag gör fortfarande många misstag - att vara kristen innebär bara att man har tagit emot Jesus som sin frälsare och att man tror på att han uppstod från de döda. Jesus är Messias helt enkelt.

Allt detta innebär inte att jag slutat gilla R&B, hiphop, rap, snygga skor och kläder eller att jag vill slå bibeln i huvudet på folk. Jag accepterar och uppskattar människor för att vi är olika. Vi är tjocka, smala, vackra, mörka, ljusa, talar olika språk och har olika bakgrund. Vi är alla lika mycket värda - det är en sanning jag alltid har haft även innan jag blev frälst.

Jag älskar också att sjunga, titta på basket, uppmuntra människor, jag skulle så gärna vilja kunna motivera människor att ta fram det där extra de inte tror sig själva om att ha - det som jag ofta ser hos andra. Jag ser det ibland glimtvis hos mig själv också - det är de goda dagarna.

//funderandemamman

Skärtorsdag idag...

Skärtorsdagen är en högtidsdag som infaller torsdagen före påsk, dagen före långfredagen. Denna dag firar kristenheten att Jesus instiftade nattvarden. Bakgrunden var att Jesus den natten firade den judiska påskmåltiden tillsammans med sina lärjungar. Vissa exegeter menar att han då förklarade symboliken hos ett av bröden och en av bägarna (de som judarna menade tillhörde den stundande Elia), som hans kropp respektive hans blod.

Namnet kommer av "skära" som förr betydde "rena", vilket syftar på att Jesus tvättade lärjungarnas fötter före deras sista måltid, se fottvagning.

Vid skärtorsdagskvällens mässa kläds i regel altaret av efter avslutad mässa; ljus, blommor, vaser, dukar, allt bärs bort. Den gudstjänstfirande församlingen kan be Psaltaren 22, "De delade mina kläder mellan sig". Altaret står bart och utblottat som Kristus denna natt.

Nya asatroende använder istället denna asen Tors dag till att förbereda vårblotet. För vissa får det skära då syfta på den bleka ansiktsfärg Tor ådragit sig under vinterhalvåret.

Skärtorsdagen är enligt folktron framför allt den dag då häxorna begav sig till Blåkulla på lämpligt redskap. Detta förorsakade allehanda försiktighetsåtgärder i form av gömda kvastar och spisrakor, stängda skorstensspjäll och gevärsskott i luften för att försvåra häxornas förehavanden. En och annan påskeld kunde därtill råka bli för tidigt tänd.

Dagens häxor associerar även färden med rening, i så motto att den eld som erbjuds i Blåkulla kan befria dem från den klåda, som vissa kvalster med "skärtor" likljudande benämning orsakar. Numera går även utklädda barn omkring bland grannarna och med tecknade kort önskar glad påsk och hoppas på lite proviant för blåkullafärden i form av godis.

Skärtorsdag är helgdag i Norge och Danmark.

Källa:Wikipedia

//kristnamamman