Vad skönt det är när värsta smärtan har lagt sig.

Jag läser just nu 100 dagar med Jesus av Niklas Piensoho -- det gör vi f ö nästan hela församlingen. Det är en bok där man av ett år fokuserar på Jesus och får hjälp med det. Många fina tankar och känslor av ro och frid har kommit in i mitt liv igen.

Här ett litet utdrag ur dagens text;

/../ Att se Jesus och att tro på honom är att sätta sig i rörelse i den

riktning som man uppfattar att han vill att man ska gå. Det är

när du börjar röra dig som det eviga livet börjar pulsera i ditt inre.

De första kristna kallades för människor som "följde vä-

gen" innan de fick namnet kristna. Från första börjar stod det

klart att kristendomen var en tro som satte människor i rörelse.

Det stod klart att de inte var färdiga. Den som är färdig

behöver inte gå någonstans eller upptäcka något nytt. Men

i Jesusrörelsen fanns ett tydligt processtänkande från början.

Lärjungaskapet var en resa man vandrade tillsammans med

Jesus och det kristna livet handlade om mognad och växt." /../

Källa: 100 dagar med Jesus av Niklas Piensoho, s.100

Jag har fascinerats av att det har varit så svårt att närma sig Jesus och församlingen igen efter denna tid trots att jag inte vill något hellre. För mig innebär det en skam att ha varit borta så länge fast jag vet att Jesus dukar till fest när jag återvänder till honom. Jesus förlåter mig min frånvaro för jag är snart tillbaka i gemenskapen. Det är inte lätt att förlåta sig själv - men jag blir bättre och bättre på det. Precis som i textutdraget ovan så är man aldrig färdig som kristen. Hela livet arbetar man för mognad och växt både i sin person och i sin tro. Det är en välsignelse i sig tycker jag.

Jesus helar och upprättar är helt sant och jag måste bara släppa in honom helt och fullt igen i mitt liv. Jag är en syndig människa precis som du och du - men jag har också ljuset med mig i vardagen med Jesus vid min sida.

Gud är god!

Jag ä tacksam för att jag slipper vara less hela tiden.

Jag är tacksam att inte mitt hjärta gör så ont att jag tror det ska spricka varje dag.

Jag är tacksam att jag inte känner mig fulast av alla varje dag.

Jag är tacksam för att jag klarar av den svåra smärtan av att inte duga bättre - inte varje dag men ibland.

Jag är tacksam för att jag orkar se det som är gott i mitt liv.

Jag är tacksam att jag orkar vara stark så ofta.

Jag är också tacksam framför allt för att Gud finns och för att han låter mig möta andra som tror.

Men trots allt detta är det väldigt svårt ibland att bara orka finnas till. Jag vet att jag har massor bra i livet och uppskattar det. Det är bara det att det är så oerhört svårt att orka med sig själv ibland. Det är mycket som har blivit fel och det har skapat så stora sår inom mig. Jag ber om helande från Gud och jag har en del oläkta sår som jag måste se om så att jag kommer orka att även se det som är positivt med mig. Ytterst så bottnar detta i ett formidabelt moln av bristande självkänsla, knäckt självförtroende och svårläkta sår från förr. Jag är inte bitter över det som hänt för många saker av de som har hänt har ju ändå format mig till den jag är idag. Många fel och brister vet jag att jag har. Jag tycker bara att det skulle vara skönt att även få se de eventuella positiva egenskaper jag har för just nu är det så oerhört svårt.

Kanske man får överväga en liten dos av antidepressiva igen så liten att inte djupdykningarna blir så oerhört bottenlösa. Jag vill inte detta men måste ändå fundera över situationen. För om JAG har svårt att tycka om mig själv - HUR ska andra orka med det då?

Jag är trött på att ha dåligt samvete.

Jag är egentligen helt slutkörd mentalt och ska söka mig närmare Gud. Jag känner mig otillräcklig trots att jag försöker göra allt jag kan för mina barn och mitt liv.

Jag vill bara ha frid just nu. Jag tycker det är underbart att få vara nära Gud och i min församling ikväll. Tar nog bion imorgon tror jag. Idag är det min och Guds relation som får styra.

Jag måste hitta balans, frid och stillhet i mitt liv och eftersom jag inte har något jobb så har jag tid.

Nej, jag är rätt trött på att vara otillräcklig. Kanske man ska pausa från allt ett tag för att hinna ikapp sig själv. Jag har ingen självkänsla kvar känns det som så det kan vara bäst för alla om jag taggar ner från allt och bara överlämnar min oro till Gud.

Jag kommer nog skriva på bloggen i a f. Så får jag se vad jag orkar annars. Jag känner mig rätt slagen just nu och ber ALLA om ursäkt att jag inte orkar med allt som förväntas av mig. Jag är svag, tillintetgjord och så in i märgen trött. Jag går i idé mentalt ett tag och hoppas på att våren och Gud kan tina fram mig så småningom.

Önskar er alla Guds rika välsignelse - förlåter dem som gjort mig illa och ber för att det ska gå ALLA i min omgivning väl.

Gud ett spöke?

För mig är Gud alldeles verklig och genomsyrar mitt liv i det mesta jag gör. Jag har börjat lära mig att han finns även i mig trots att jag har svårt att se mig värdig. Jesus är för mig en verklig person och Helig Ande är den som hjälper till att lösa problem.

Ni andra som är här och läser får ha precis vilken åsikt, trosuppfattning eller också inte tro alls. Det är för mig omöjligt att styra vad andra ska känna och det vill jag inte heller. Jag respekterar andra människors åsikter och trosåskådningar om det rör sig om Allah eller strängteori gör det bara intressant att diskutera. Det skulle för mig vara konstigt om Gud som finns i alla - även er som inte tror - skulle begränsa sig själv till ett enda uttryck när Han är allt.

När människor sviker i mitt liv finns alltid Gud där och ger stöd och puffar mig i rätt riktning. När människor är oärliga kämpar jag med att hålla mig ärlig och rättfram. Jag har absolut inte rätt alltid och det är faktiskt oviktigt för mig bara jag lär mig något nytt eller t o m kan lära någon annan något är viktigt för mig.

Jag älskar Jesus och människorna.

Jag är tacksam att Han finns i mitt liv - jag hoppas att just du som läser hittar det du behöver i ditt...

Jag undrar jag...

Foto: Harriet Olsén

...över så mycket. Det känns som alla tankar bara virvlar runt i huvudet just nu. Jag är så tacksam att jag har mitt jobb så att jag har något som skingrar mina tankar när de snurrar som allra värst. Det virvlar runt så snabbt att jag liksom inte får fatt i tanken utan det känns precis som om jag precis ska sträcka ut handen och ta tag i den - vips så är den borta igen - jag känner mig som jag står i ett rum och allt virvlar som en orkan runt mig och jag jobbar hårt för att få fatt i något att reda i. Det är jobbigt att känna så här.

Jag känner ändå att jag står på en stabil grund men ändå samtidigt virvlar det mesta för fort för att jag ska kunna reda ut hur jag känner och varför. Jag vet att jag inte trivs med mig själv, jag förstår att jag är orolig över allt elände min kropp hittar på och jag vet att jag oroar mig över min dotters skolgång. SÅ långt är jag med...

Foto: Harriet Olsén


Men mitt i orkanen så förstår jag att det är mer saker som poppar upp och pockar på min uppmärksamhet. Jag har längtan till gemenskap samtidigt som jag känner mig knäckt efter Team LaGaylia och inte duger. Jag vill ta ansvar över mycket mer - samtidigt som jag tycker att jag har nog mycket att stå i.

Jag känner mig rent ut sagt villrådig och behöver någon klok människa att tala med - en människa som har levt och som har gjort både goda och felaktiga val. Jag borde tala mer med Gud och jag borde lära mig att tycka om mig själv. Christer älskar mig som jag är och Gud har skapat mig så här. Varför känns det då så jobbigt?

Varför har inte jag en massa vänner när jag uppfattas som trevlig, glad och social? Jag fattar inte någonting. Allt jag vill är att vara en god vän till någon och ha en vän som är en god vän tillbaka. Hur kan jag känna mig så ensam?

... jag undrar jag varför det känns så här? Jag undrar jag....

Idag har jag varit i kyrkan igen..

Det var längesedan sist men jag trivdes och det kändes kul att vara tillbaka. David Axelsson, vår pastor, hade en bra predikan om vad för slags andlig näring man kan ta in lite mindre av. Det handlade mycket om att vi som människor ofta fokuserar på fel saker i livet. Som vanligt så fick man mycket att tänka på efter predikan.

Jag sjöng tillsammans med församlingen då jag ledde lovsången och njöt av att vara nära Gud. Mitt fokus var hos Honom och det kändes så skönt. Jesus i Fokus i mitt liv. Jag hade verkligen saknat alla människorna och det var roligt att träffa dem en stund.

Nu är jag jättetrött och ska strax vila så jag orkar med att se på tv en stund ikväll.

Kommer säkert fler inlägg bara jag vilat mig en stund.

Saker som slog mig idag...

Jag är så trött på min egen ofullkomlighet.

Jag är less på mina brister när det gäller att tyda människor, spela spel, skvallra, vara dum mot andra. Brister? säger ni - jo i dagens samhälle är det en brist som gör att man gång på gång åker på smällar.

Gång på gång hamnar i omöjliga situationer. Jag är så trött och slutkörd på det mesta just nu att jag inte orkar gå i kyrkan längre. Det bär mig emot att känna mig bedömd och om det är inbillning eller inte - att jag inte håller måttet. Jag VET att jag inte håller måttet - jag är ofullkomlig och har massor av fel och brister.

Problemet är ju också att jag inte kan förmå mig att vara dum mot andra. Om människor upprepat är dumma emot mig så orkar jag inte längre ta det - det gör för ont. Så jag håller på att undvika människor har jag märkt. Jag orkar inte med att aldrig duga och att alltid känna mig fel.

Som tur är har jag fått komma tillbaka till Återkommande Mode där jag kan reparera självkänslan igen och få känna mig kompetent och uppskattad - trots mina fel och brister.

Ikväll kommer Christer hem igen och det ska bli skönt för då kan jag ägna mig åt honom och han brukar liva upp vårt liv avsevärt. Det är kul att få ha honom hos sig igen. Han älskar mig fast jag är överviktig, har värk och är ofullkomlig.

Det trodde jag bara att Gud gjorde.

Jag måste våga tro på mig själv lika mycket som jag tror på andra människor men det är så svårt för mig. Så svårt...

Nu måste jag göra något...

Skönhet personifierad i Brigitte Bardot.

Jag håller på att söka mig ett jobb. Jag är less på att ha det så här och jag måste göra något för att förändra min situation. Så är det helt enkelt. Jag står inte ut med att hela tiden leva knappt och få leva från paycheck till paycheck. Något nytt måste till. Jag är beslutsam och är på väg nu.

Jag är trött på att leva under konstant ekonomisk press och har förstått att det tar massor på mina krafter det också. Då jobbar jag hellre och slipper det - i värsta fall får man väl sova på helgerna då. Jag ska lägga alla mina krafter på jobb, familjen och på Gud. Det är fullt tillräckligt för mig.

Christer och barnen (hans och mina) är det viktigaste som finns och jag ska göra vad jag kan för att vi ska få det så bra som möjligt. Jag kommer kämpa tills mina fingertoppar är blodiga för att få ett bättre liv. Vi är värda allt gott och det börjar hos mig själv. Jag måste göra en stor ansträngning och JAG måste ta ansvar för mitt liv.

Har sökt tre toppentrevliga jobb nu som jag ser kommer ge mig mycket som människa och få möta många människor dessutom. Jag känner mig redo och nu måste jag vara redo.

Jag är faktiskt en person med mycket livserfarenhet och har en lång historia av ansvar med mig. Nu räcker det.

Jag kan, jag vill och jag klarar av det.

Nu går jag en ny framtid till mötes... en framtid med ny familj och med nya förutsättningar. Det känns härligt.

//Harriet

En god nyhet...

Jag och min Christer flyttar ihop på Alnö. Vi fick lägenheten vi sökte. Hurra! Härligt med några glada besked. Har varit mycket krångel och strul nu ett tag.

Känns som en stor sten har fallit från mitt bröst. Johanna är glad, jag är jätteglad och nu så ljusnar det betydligt i mitt liv.

Mer kärlek, mer kraft, mer av Dig i mitt liv.

Mer kärlek, mer kraft, mer av Dig i mitt liv.

För jag vill bära dig nära mitt hjärta,

Jag vill bära dig nära min själ,

Jag vill ära dig av hela min kraft,

Du är min Gud,

Du är min Gud.

Taget ur en lovsång som jag älskar..... För det är många böner som blivit besvarade nu i mitt liv.

//gladmamman

5 dagar kvar till Kirk Franklin...

He reigns - Kirk Franklin live!

//gospelmamman

Gemenskapsläger

Hagakyrkan och några av dess medlemmar ca 120 st samlas tillsammans med Ljustorps Baptistförsamling på Lögdö Herrgård ikväll och kommer ha en trevlig gemenskap tillsammans som rubriken antyder.

Jag ser fram emot den för att umgås med massa människor och för att få tillsammans med andra tillbe och lovsjunga Herren.

Jag och Christer ska åka emellan varje dag och sover hemma på nätterna. Johanna - den underbara ungen föll inte för trycket *fniss* och väljer att vara hemma med hundarna under tiden. Ja, ja hon har mitt mobilnummer och syrran bor bara ett par portar bort om det skulle vara nått.

Återkommer med bilder under helgen - om jag hinner - annars hörs vi på måndag.

Om ni vill se vad vi ska göra; Kolla in den här länken: http://www.hagakyrkan.nu/Portals/8/pdf/Haga_Gemenskapslager_2008.pdf

Här finns vårt program!

Nu ska jag fundera ut vad jag ska laga för middag för vi måste åka ganska direkt efter att Christer kommer från jobbet vid kl.16.00.

God Bless,

//Harriet

En underbar berättelse om Guds beskydd...

26 Guards

A missionary on furlough told this true story while visiting his home church in Michigan. While serving at a small field hospital in Africa, every two weeks I traveled by bicycle through the jungle to a nearby city for supplies. This was a journey of two days and required camping overnight at the halfway point. On one of these journeys, I arrived in the city where I planned to collect money from a bank, purchase medicine and supplies, and then begin my two-day journey back to the field hospital.

Upon arrival in the city, I observed two men fighting; one of whom had been seriously injured. I treated him for his injuries and at the same time witnessed to him of the Lord Jesus Christ. I then traveled two days, camping overnight, and arrived home without incident.

Two weeks later I repeated my journey. Upon arriving in the city, I was approached by the young man I had treated. He told me that he had known carried money and medicines. He said, "Some friends and I followed you into the jungle, knowing you would camp overnight. We planned to kill you and take your money and drugs. But just as we were about to move into your camp, we saw that 26-armed guards surrounded you.

"At this I laughed and said that I was certainly all alone out in that jungle campsite. The young man pressed the point, however, and said, "No sir, I was not the only person to see the guards. My five friends also saw them, and we all counted them. It was because of those guards that we were afraid and left you alone."

At this point in the sermon, one of the men in the congregation jumped to his feet and interrupted the missionary and asked if he could tell him the exact day that this happened. The missionary told the congregation the date, and the man who interrupted told him this story:
"On the night of your incident in Africa, it was morning here and I was preparing to go play golf. I was about to putt when I felt the urge to pray for you. In fact, the urging of the Lord was so strong; I called men in this church to meet with me here in the sanctuary to pray for you. Would all of those men who met with me on that day stand up?" The men who had met together that day stood up. The missionary wasn't concerned with who they were--he was too busy counting how many men he saw. There were 26.

//kristenmamman

Marvin Sapp - Never Would Have Made It

Texten är underbar och sången är vacker. Jag har Gud att tacka för så mycket i mitt liv. Känns som sången är ett utdrag ur mitt liv.

Lyssna och njut,

//Enastående mamma

Nu har det hänt igen...

Vad är det ni är rädda för? När jag skriver om min kristna tro så röstar ni inte på mig och jag hamnar utanför bloggitoppen - i vanliga fall ligger jag sällan nedanför plats 10.

Jag är fortfarande samma person - jag tvingar er inte att tro (hur skulle jag kunna det) - jag respekterar alla människor.


Var inte så rädda - jag kommer inte jaga er med bibeln i högsta hugg för att slå er i huvudet med den. Jag är fortfarande jag - men jag innehåller som människa ännu mer än att vara förälder, basketälskare, sångledare och gospelmusikälskare. Jag är fortfarande jag med en ekonomi som gått i sank p g a lång sjukdom och sjukt barn. Jag har fortfarande en son med Aspergers att ta ansvar för. Jag respekterar att inte mina barn tror, det är ett val de måste göra själva. Så jag ber er... när jag talar om Gud är jag inte bättre än någon annan, inte mer värd eller tycker att alla andra måste göra som jag.

Respect 4 real,

//enastående mamma

Nyss hemkommen från en fantastisk gudstjänst.

Gud är verkligen god.

Det var så härligt att få vara i Helig Andes närvaro och tillsammans med församlingen få njuta av gemenskapen i lovsången, kärleken till Jesus, Ordet och känna glädjen i Pingstens budskap.

Känner mig fylld av Guds kärlek och känner ro i Hans nåd.

Nu ska jag bara mysa - snart ska jag äta sallad och sedan bär det av till hemgruppen för att umgås mer med församlingsmedlemmarna och Gud.

Ha en alldeles underbar söndag alla ni som läser min blogg.

Gud välsigne er alla - både ni som tror, söker eller ni som inte tror.

//rofylldamamman

Ursäkta att det varit dåligt med bloggande igår och idag..

Dragons vs Södertälje Kings 99-94
(28-22, 28-18, 25-30, 18-24)

Poängplockare

Dragons; 28 Srdan Subotic, 26 Alex Wesby, 18 Joakim Kjellbom, 13 Adam Alexander, 10 AJ Guyton, 4 Pero Vasiljevic.

Södertälje; 25 Johan Jeansson, 18 Jonathan Skjöldebrand, 15 Greg Dilligard, 13 Thomas Massamba, 9 Tom Lidén, 5 Darryl Dora, 5 Richard Eriksson, 2 Dino Pita, 2 Ludwig Degernäs.


Men först och främst var det match mellan Sundsvall Dragons och Södertälje Kings som f ö vanns av mina fantastiska boys såklart. Det var en oerhört tuff match med både testosteron, lite udda domarbeslut men mest av allt kamp. Bollar fram och tillbaka några treor för mycket genom drakarnas försvar. Däremot jättefint jobb som vanligt annars från dem. Samtliga killar i Sundsvall Dragons är ämne för att bli svenska mästare 2008 i Svenska Basketligan.

De får fortsätta att trimma på sitt försvar och köra sitt stora spel så kommer de stå där. I år är året då drakarna från Sundsvall vinner guld! Jag känner det i kroppen - I år smäller det!

Då var det sagt - GO DRAGONS!



Idag har jag varit upptagen hela dagen med körsång och det har varit fantastiskt. Vi har varit två gospelkörer med tron som grund och vi har fått sjunga till Gud med all vår kärlek till honom ikväll. Great Joy var verkligen en härlig kör och deras körledare var väldigt duktig. Hon är jätteduktig att leda kör och en utmärkt sångsolist själv. Hon hade också en jättefin bebismage och jag ska be för henne att allting kommer gå bra med graviditeten i fortsättningen och med förlossningen.

Vi sjöng oerhört många härliga låtar och lärde oss också en ny sång av dem - jättekul!

Jag älskar kördagar och att sjunga hur mycket som helst kan ge mig lycka som räcker lång väg.

Tack Gud för en härlig dag och för att vi fått sjunga sånger från vårt hjärta till dig i kärlek.

Jesus jag älskar dig!

//tacksamma mamman

Det är verkligen sant....

... så här ser kampen för ekonomin ut varje månad. I slutet på månaden och sista veckan känns det som den här katten att sträcka ut och klara sista biten.. It's a stretch to keep up finances som jänkarna säger...


Har hämtat ut dollar idag till reskassan. Tänk att det ordnar sig allt till slut. Nu vet jag att det kommer att gå.

Tron på Gud och hans oändliga nåd räcker oerhört långt..