Det verkar vara svårt inte bara för mig utan även för min omgivning när jag omdefinierar mig själv. När jag vägrar vara osynlig eller inte vill trampas på och förbigås längre och säger NEJ med stora bokstäver blir människor chockade - helt klart. Ibland tar jag nog i för mycket men det är svårt när jag ska övertyga mig själv också hela tiden att hålla sig till lagom storlek på orden ibland. Det är väl här jag ser min något buffliga attityd eller egentligen bara min ihärdighet att bli behandlad på ett bra sätt.
Jag är över fyrtio år gammal nu och är på många sätt starkare än jag någonsin varit men det är lika svårt att förändra sig nu som när jag var yngre. Jag VILL så mycket att det ibland BLIR för mycket både för mig och för andra. Tillslut kommer även detta att komma i balans då det krävs mycket övning att hamna rätt innan man behärskar någonting nytt man håller på att lära sig. Det kommer krävas mer övning och det kommer bli fel och för mycket innan jag vet vad som är lagom.
En sak är då HELT säker i mitt liv idag. Jag tolererar inte längre att göras mindre för att andra ska känna sig större. Jag har inte tid med sånt - jag vill lägga min energi till så mycket annat i livet än att vara till lags. Det är ingen som vill göra MIG till lags så varför ska jag göra det för andra? Det sägs att det man gör för andra ska någon gång komma tillbaka till en själv - ja, kanske till en viss gräns men det är väldigt stor skillnad på vad jag har lagt in mot det jag har fått tillbaka. I det här fallet är jag som Sverige i EU *fniss*
Jag är ofullkomlig men jobbar på att bli bättre - ett steg i taget mot bättre självkänsla och mot en ny självbild med ökad självrespekt. Såklart det är svårt för andra när det är svårt även för mig själv att hitta mig själv och rätt nivå.
Med detta sagt vill jag önska alla en HÄRLIG ALLA HJÄRTANS DAG!
