Translate

Visar inlägg med etikett trött. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett trött. Visa alla inlägg

onsdag, april 02, 2014

Mitt nya jobb

Så glad för mitt nya jobb. Lär mig massor med saker varje dag. Träffar underbara kunder och härliga arbetskamrater.

Det är så roligt att kunna tro på sig själv igen och hjärnan känns som den kokar mellan varven, vaknar med huvudvärk och så. Det är faktiskt helt okay ändå för jag trivs. Det är lättare att vara social med människo man möter öga mot öga. Det passar mig mycket bättre för då kan jag försöka tolka deras ansiktsuttryck, blick och skoja med dem litegrann. Jag gillar det! Tycker om att försöka ge god service och eftersom jag nu lär mig en ny kassa, nya saker att hålla utkik efter eller att träna in nya rutiner så trivs jag. Det finns ett schema, givna ramar för mattider o s v. Så skönt faktiskt! Jag är glad, trött, har lite huvudvärk och stärker bålen på ett bra sätt eftersom jag gärna står och jobbar. Känner mig glad - jag vet, jag skrev det förut men det är så härligt att kunna skriva det igen.

Inget långt, vackert eller särskilt imponerande inlägg men nu vet ni att jag lever i varje fall.


Disa 2 år, mitt hjärtas kärlek.

Varför hon är med i inlägget? Tänkte väl att ni kunde skicka min Disafisa lite kärlek även om inlägget inte direkt briljerar...

torsdag, mars 13, 2014

Idag längtar jag efter att vara oumbärligt unik

Jag önskar att jag vore frisk först och främst och bara för att få det ur vägen som ligger på mitt hjärta idag så är jag riden av smärta hårt och min fibromyalgi ger mig verkligen en match.

Det nu sagt och åt sidan så längtar jag efter att vara oumbärligt unik, att vara en sån som är expert på ett område inte som jag är lite småkunnig på många saker. Jag önskar att jag kunde inspirera, driva och genomföra en massa bra saker till gagn för andra. För att andra människor ska kunna komma vidare i sina liv. Jag önskar att jag kunde använda alla mina erfarenheter på så många olika områden som jag har varit med om i mitt liv. Jag önskar jag vore fantastisk och inte bara unik, udda och utanför.

Jag blir både stimulerad och sorgsen utav alla fantastiska, begåvade och underbara människor som jag är bekant med på facebook. Jag nämner det mediet här eftersom det är där jag har mitt mesta umgänge. Jag har någon enstaka person som jag umgås med och det är underbart men det där stora kompisgänget har jag inte. Jag har inte en mängd personer som bara älskar att hoppa ur fåtöljen för att ge mig stöd och stötta mig när jag behöver. Tolka mig nu rätt, det finns alltid människor som överraskar och det är de människorna som ligger mig extra varmt om hjärtat. Människor som liksom mig själv vet värdet av att sträcka ut en hand när jag eller någon annan behöver. Jag försöker vara en sån människa själv och ställer gärna upp för andra så mycket jag kan. Det finns ingenting som ger mig så mycket som att hjälpa andra. Mitt problem ligger i att hjälpa mig själv. Jag verkar tappat min kraft och energi bara för att jag nu ska försöka hjälpa mig själv. Hur ska jag känna mig energisk och glad när jag fokuserar på mig själv? Hur kan det komma sig att det är så in i baljan svårt?

Hur tar jag mig ur detta? Hur kommer jag vidare? Idag känner jag mig lite som i baksmälla där jag känner mig väldigt osäker på hur jag ska ta mig vidare i mitt liv.

Jag är less och förbannad på att jag inte lärt mig bättre av tidigare misstag, inte lärt mig att ta saker och ting med lite mindre stress eller med mer eftertanke. Jag är helt enkelt ganska less på mig själv idag och smärtorna i kroppen är antingen en del av det, roten till problemet eller en orsak av mitt arbete med psyket. Vad jag vet är att jag är rätt less på mitt liv och på mig själv. Jag orkar nog inte med mig själv snart.

Blärrrggh!


onsdag, februari 12, 2014

Känner sån tacksamhet

Jag är så tacksam för mitt arbete och den självkänsla som jobbet ger mig. Jag kommer aldrig någonsin bli rik på det men det kommer hålla min näsa ovanför vattenytan och det ligger på 25% så det känns alldeles bra. Den som gjorde bedömningen om min arbetsförmåga låg nog alldeles rätt som det känns just nu. Jag är glad att få höra att jag gör ett bra jobb, jag kan vara trött innan jag ger mig iväg men energin kommer alltid när jag sätter mig med mitt manus för intervjun, med en telefonlista att pricka av och formulär att fylla i. Det är så skönt med ett arbete där jag glömmer arbetet i samma ögonblick som jag kliver utanför porten och drar in den sköna luften i lungorna. Det känns bra eftersom Kronofogden kommer kunna mäta ut mer och kanske kommer jag också få behålla lite mer pengar själv också.

I det stora hela så är livet rätt gott just nu och jag funderar fortfarande på om jag ska börja sjunga i någon kör eftersom mitt liv just nu är alldeles bra som det är. Jag har jobb, månadskort på SL, min hund och hela Stor Stockholm att se mig omkring i. Ser fram emot min och Disas sommarutflykter då vi ska se oss omkring med buss och se var vi hamnar. Hemester är ju helt genomförbart här även med ett arbete. Bara närheten till alla muséum jag vill på gör ju möjligheterna i princip oändliga.

Jag har nu satt bollen i rullning och försöker få till en utredning av eventuellt Aspergers/ADD/ADHD och det känns som min kraft kan gå till mig själv och inte för ett engagemang i massa annat. Jag behöver hjälp och kunskap och jag är så trött på mig själv imellan varven. Det är också ok och jag är glad att jag vågar söka hjälp.

Mitt arbete är perfekt för mig, samma rutiner varje gång, liknande uppgifter bara föremålen varierar och det är lätt att se en början och ett slut på varje uppgift. Sånt mår jag bra av och vet ni, jag förtjänar att må så bra som jag kan också.

Har börjat längta efter att dejta igen och det känns ju som ett sätt att även ge mig själv ett värde på ett annat sätt. Det svåra här är att våga ta steget, våga möta en drömman och våga ge mig rätten till kärlek igen. I början kan det nog vara bra att våga ta en fika på stan med någon som första steg. Så män mellan 35-50 som bor i Stockholmsområdet... Vad säger ni? En semla och kaffe på stan på söndag före klockan 13.00? *fniss*

Ärligt talat så har jag ju inge bråttom jag är fortfarande märkt efter misstag i mitt förflutna men jag är åtminstone öppen för möjligheten att vara en vän till en början och om tycke uppstår så småningom en ny man i mitt liv.


söndag, februari 09, 2014

Efter ett livs kamp så förstår jag nu varför?!

Jag förstår varför jag har haft svårt att ha ett nära och verkligt umgänge. Varför jag i min önskan om att vara social alltid känt mig avig, fel och konstig.

När jag var i tonåren så orsakade min oförmåga ofta utbrott, jag var oerhört svart eller vit i mitt tänk. Jag var brottsligt ärlig och sa alltid vad jag tyckte och tänkte. Såklart att människor upplevde mig annorlunda.

Jag har upptäckt genom min äldsta son att vi har oerhört mycket gemensamt i sättet vi är. Därför förstår vi varandra så bra och därför trivdes han bra hos mig.

Jag har absolut Aspergers och ADHD själv. Jag måste se till att få en diagnos på detta och kanske hjälp och stöd i min vardag. Jag är så himla trött på att ställa till det för mig i livet, att ständigt få städa upp efter mig själv. Jag är så trött på att aldrig förstå riktigt hur samvaron med människor fungerar. Jag kapitulerar. Det är fel på mig, det är jag som är avvikande, fel och onormal. Även om jag tycker bättre om mig själv idag än vad jag gjort på många år. Så är jag så trött på min ständiga oförmåga att hålla i pengar trots att jag vill, att ha svårt med siffror. Höra mer än andra och ständigt pejla allting överallt. Ibland är jag så överväldigad av alla intryck att jag isolerar mig på mitt rum bara för att få tid att ladda.

Jag har trott att jag var en HSP men då skulle jag förstå fler saker i det sociala samspelet än vad jag gör.

Dags att uppsöka en vårdcentral och få en tid för utredning, diagnos och kanske medicin. Någon slags hjälp behöver jag helt klart för jag orkar snart inte mer. Jag är visserligen högfungerande men jag är ständigt utmattad.

Tror det är därför jag tycker så mycket om mitt nya jobb. Enkla instruktioner, uppgifter jag vet början och slut på och klara mål att arbeta med. Det är jätteskönt för mig. Samma rutin och samma uppgift skapar ett lugn som jag uppskattar. Jag är hela tiden i arbete och trivs med det. Jag behöver känna mig nyttig och ha en uppgift.

Hej!

Jag heter Harriet och jag har antagligen Aspergers/adhd, jag förstår det nu när jag är 44 år. Tänk om jag kunnat få hjälp tidigare. Nu är det dags!


måndag, december 16, 2013

Fryser så läpparna blir blå

Idag har jag ätit lite för dåligt och det avspeglade sig direkt i att jag frös som en gnu. Jättejobbigt! Jag har nu på mig en flanellskjorta, en tjocktröja, två par leggings och ett par vanliga strumpor och ovan pp de strumporna mina varma myssockar. Som tur är känns det bättre efter att ha ätit middag. Det är fruktansvärt att frysa så mycket inomhus. Det gör mig fruktansvärt trött också.

Idag har jag ju varit och blivit fotograferad och fått höra att jag är en duktig modell. Jag behövde knappt instruktioner sa fotografen utan jag bytte ofta pose när hon tog bilder. Hon sa att jag var en duktig modell. Gläder fröken kameraskygg det. Det vore ju kul om lite av alla modellprogram man sett med oerhört mycket vackrare och smalare kvinnor än mig är med, lärt sig litegrann i varje fall. Det var en plåtning som tog ca 1,5 timmar och det var roligt. Sånt kan jag tänka mig att göra fler gånger.

Ikväll ska jag isäng tidigt och sova ut imorgon. Bara vara lat ska jag.... Ser fram emot det. Jag slappnar av ordentligt nu och ser fram emot att handla julklappar på torsdag. På något vis ska jag nog få till klappar, kabinväska, mat en månad i England och bidra med litegrann till julmaten för 3 000 kronor. Tur att det är så mycket billigare att äta där. Jag får väl ha mina tights och tröjor som pyjamas i början. Det går nog bra det. Allt går att lösa minsann!


torsdag, december 09, 2010

Trött och slut


Det har varit ett händelserikt halvår med många förhoppningar, glädje, sorg, svek och allt vad livet innebär. SÅ idag när jag inte har något inplanerat blir det bara Facebook, tv, nattlinne och allmänt slöande som gäller på agendan.

Jag är så trött igen att jag tror jag smäller av. Jag behöver mental vila från starka känslor just nu. Med detta sagt önskar jag er alla en härlig dag.

Kram

måndag, april 12, 2010

Hemma från underbara London


Där jag äntligen fick umgås med min vän M igen och möta hennes pojkvän D. Vi hade en jättemysig dag med shopping god lunchmat på YoSushi och massa fniss. Tog mig tid till lite sightseeing då vi promenerade från Kensington Gardens via Hyde Park och in på Oxfordstreet - rundade Picadilly Circus och via Picadilly ned till Buckingham Palace. Jag har gått så mycket att hela min kropp är en enda värkande hög - men oj, så mycket härliga människor jag sett och allt annat som har gett mig härliga intryck.

Primark kan man inte gå in på om det är den på Oxford Street - jättetrångt för det är ju jättebilligt. Däremot göre man sig icke besvär om man drar större storlek än C46 som kvinna tyvärr.

Vi mötte Kirk Franklins dubbelgångare i Albert som jobbade på Footlocker på ovan nämnda gata. Urtrevlig kille som jag gärna hade stoppat ned i fickan och tagit med hem.

Alla säger att London är jättedyrt - men det kan jag inte hålla med om. Jag har ätit oerhört god mat med lite öl eller vin till och sällan har priset på en kväll varit dyrare än 150 kronor! När jag har handlat lite snacks och sånt på både Boots och Tesco har jag fyllt en kasse för 70 spänn.

Jag har köpt Converseskor - jättefina - för ca 250 kronor ett par Ecko kicks för under 200 kronor. Fynd går att göra om man tar sig tid till att leta det.

Fredagskvällen avrundades på en restaurang med liten jazztrio som bestod av sångerska, kontrabasist och pianist såklart. Härlig jazz att avnjuta till Mojiton efter middagen.

Nu sitter jag här hemma alldeles jättetrött, jättenöjd och alldeles sugen att åka tillbaka till London - mycket snart. Men då stannar jag en vecka minst... har massor att se ännu.




måndag, mars 22, 2010

Att känna


är både lätt och svårt. Ofta står man där och bara är en del av känslan... Jag kan ibland känna att känslorna tar över. Ibland lever jag mitt i ångesten och den sköljer över mig i vågor. Ibland i en härlig glädje. Oftast i kontroll ändå som tur är.

Jag är sliten nu känslomässigt och i min kropp. Jag behöver vila. No more drama. Vila bara skön vila. Från oro och en känsla av otillräcklighet, avsaknad av skönhet och en fundering om det här är allt.

Det måste väl ändå finnas lite mer.

Så trött, trött, trött och slut.

lördag, februari 27, 2010

Jag är trött på att ha dåligt samvete.


Jag är egentligen helt slutkörd mentalt och ska söka mig närmare Gud. Jag känner mig otillräcklig trots att jag försöker göra allt jag kan för mina barn och mitt liv.

Jag vill bara ha frid just nu. Jag tycker det är underbart att få vara nära Gud och i min församling ikväll. Tar nog bion imorgon tror jag. Idag är det min och Guds relation som får styra.

Jag måste hitta balans, frid och stillhet i mitt liv och eftersom jag inte har något jobb så har jag tid.

Nej, jag är rätt trött på att vara otillräcklig. Kanske man ska pausa från allt ett tag för att hinna ikapp sig själv. Jag har ingen självkänsla kvar känns det som så det kan vara bäst för alla om jag taggar ner från allt och bara överlämnar min oro till Gud.

Jag kommer nog skriva på bloggen i a f. Så får jag se vad jag orkar annars. Jag känner mig rätt slagen just nu och ber ALLA om ursäkt att jag inte orkar med allt som förväntas av mig. Jag är svag, tillintetgjord och så in i märgen trött. Jag går i idé mentalt ett tag och hoppas på att våren och Gud kan tina fram mig så småningom.

Önskar er alla Guds rika välsignelse - förlåter dem som gjort mig illa och ber för att det ska gå ALLA i min omgivning väl.

söndag, juli 19, 2009

Jösses vad jag har varit trött.


Det är inte så lätt att komma igång efter en semester som trots allt var för kort. MEN till mitt försvar skall ändå sägas att jag jobbar heltid första året på lång tid nu. Missförstå mig inte jag älskar mitt jobb och den gulliga personal som vi har hos oss. Men så in i rackarn trött jag har varit ändå.

Vad har hänt under resterande dagar på jobb och hemma då? Jo, jag har fortsatt att försöka få min underbara sambo och förstå att man VISST kan gifta sig fast hans käre far har skilt sig. De är ju ändå olika personer, eller hur? Har också låtit det sjunka in att han inte tror på äktenskapet men det gör ju inte att jag tror han skulle bli världens bäste make dessutom.

Han är helt otrolig som han är och jag vill inte ha någon annan. Jag menar, vilken annan karl skulle sköta middagsmat när han är hemma först? Jag känner mig så oerhört tacksam att han hjälper till och faktiskt gör det mesta hos oss. Han ÄR helt fantastisk.

Ska försöka att inte påminna om detta mer med bröllop. Jag måste respektera honom även här - fast äktenskapet är så viktigt för mig. Kärleken kommer inte minska för det.

På fredagskvällen tog vi emot en av hans bästa vänner Helena m. familj och åt middag med smulpaj till efterrätt. Vi satt och avnjöt Mamma Mia som slutkläm på kvällen. Det var supertrevligt och jag var avslappnad trots att jag är så ovan att ha gäster hemma.

Idag har jag jobbat och sedan var det middag på pizzerian - mumma. Sedan har jag sett avsnitt 2 till 6 i min nya älsklingsserie True Blood. Det är så helt galet bra.

Klockan har nu blivit söndag och det är definitivt sängdags... Kram på er alla och DU/NI ... Don't let the bedbugs bite!

söndag, maj 24, 2009

Lugnt idag


Ser fram emot en lång dag med vila idag.

Jag hade rätt högt fasteblodsocker igen 11,3 låg det på. Jag mår skiiit med andra ord. Har nu ätit Reductil sedan i tisdags. Jag känner inte att det gjort någon skillnad på vad jag har ätit och inte. Det enda som hänt är att jag har fått lite rusningar i hjärtat nu precis i början och det kommer när jag ska lägga mig och sova.

Jag har verkligen mått bättre i mina dagar kan jag säga. SÅ trött idag och vill bara sova. Nu är klockan snart elva så det är dags att ta medicin och äta något slags frukost. Christer är iväg till Timrå för att hjälpa till hos några vänner barnen följde med så det är en sovande Johanna med kompis här hemma bara.

Blir till att se på Millenium eller någon film och passa på att göra det medan de är borta.

Vill önska alla er en härlig dag idag... vädret då? Jo, soligt och runt 17 grader idag på Alnö.

lördag, april 04, 2009

Har äntligen vaknat nu... klockan är strax efter 11.00


Jag sov nästan hela kvällen igår, sedan har jag sovit hela natten tills nu. Jag är fortfarande trött men man kan ju faktiskt inte sova bort hela dagen.

Jag ska alldeles strax ta mig något att äta och sätta mig framför teven en stund. Jag har köpt både Millenium och Arkiv X första säsongerna och har dem att gå igenom - jättemysigt.

Ser ut som en alldelses skön, lugn och rätt bra lördag i alla fall.

Jag mår verkligen inte bra fortfarande och känner mig liksom avdomnad i hela kroppen. Jag är jättesvullen i händerna och det finns ingenstans där jag inte har ont.

Önskar er alla en härlig dag så länge... mer kommer senare.

fredag, april 03, 2009

Shit pomfritt vad ont det gjorde...


Jag har fött barn - 3 st - sedan har jag opererats ett antal gånger - jag har dessutom levt med stark kronisk smärta sedan 1996 - MEN - det här var riktigt smärtsamt kan jag säga.

Fy i bajslådan vad ont det gjorde!

Resultat; lite tarmfickor, ingen inflammation och fin slemhinna. För säkerhets skull togs det 5 biopsier på tarmslemhinnan.

Jag kan ju säga att kycklinglasangen smakade gudomligt efter att ha varit fastande i drygt ett dygn. Mumma! Nu är jag jättetrött - ännu mer än vad jag har varit de senaste dagarna och ska lägga mig att sova en stund till min älskade Christer kommer hem.

Återkommer senare idag hoppas jag... nu är ni uppdaterade i alla fall.

onsdag, april 01, 2009

Är ända in i själen dötrött idag...


Mitt blodsocker känns som det har legat högt hela dagen och så fort jag ätit så känns det som om det är jättehögt och jag måste sova. Helt galet är det i alla fall.

Imorgon ska jag till doktorn i alla fall och från kl.12.00 så börjar jag fasta för att göra koloskopin på fredag. En smula tacksam att det inte är basket hemma på fredag i alla fall.

Jag kommer inte vara direkt kaxig på fredag i alla fall...

Jag vet att jag är en smula tjatig med mitt skrivande om diabetes och magbekymmer men eftersom diabetesbeskedet kom som en chock och eftersom jag är lite oroad över vad som är orsaken till problemet i mag- tarmkanalen så får det bli så tills jag vet vad det är.

Det känns lite ovanligt att vara redo att sova natten vid den här tiden 20.35 men är man trött så är man.

Återkommer snart med något lite mer upplyftande att läsa om...

tisdag, mars 24, 2009

Internet låg nere igår - klåfingrig grävare anledningen.


Uppdatering om min hälsa: (Vi tar det tråkiga först)

Fasteblodsocker 7,1 (typ 2 övre gräns 6,0)

Magstatus: Stor, ond, har illamående och det är som vanligt med den alltså. Sänkan fortsätter att klättra, hb ned med tio enheter och har ökade vita blodkroppar vilket tyder på infektion alltså.

Det roliga är att jag får mer pengar än vad jag trodde den här månaden vilket är tur då Christer fick mindre än vad han skulle.

Så summan av kardemumman är att det mesta är sig likt..

fredag, mars 20, 2009

Jag mår jättedåligt idag...

Jag har högt socker i blodet idag. Jag är jättetörstig, kissnödig hela tiden och har dessutom ont i magen. Jag kan inte vara med på sista Team LaGaylia grejen då jag allvarligt talat tycker att det är jättejobbigt nu när jag inte känner mig i balans alls.

Känns inte bra att inte kunna ställa upp och göra sista grejen men jag måste någon gång prioritera mig själv och min hälsa framför åtaganden och andra personer.

Å andra sidan kommer ingen att sakna mig i kören och allvarligt talat så är det inte prio ett just nu heller. Jag måste må så bra jag kan för att kunna vara med familjen och för att klara av mitt jobb så bra som möjligt. SÅ med dessa ord och förklaringar ber jag om ursäkt men vet att de kommer klara sig bra utan mig.

fredag, februari 13, 2009

Vet ni vad jag blir trött på?





Människor med funktionshinder

7 § Socialnämnden skall verka för att människor som av fysiska, psykiska eller andra skäl möter betydande svårigheter i sin livsföring får möjlighet att delta i samhällets gemenskap och att leva som andra. Socialnämnden skall medverka till att den enskilde får en meningsfull sysselsättning och får bo på ett sätt som är anpassat efter hans eller hennes behov av särskilt stöd. Kommunen skall inrätta bostäder med särskild service för dem som till följd av sådana svårigheter som avses i första stycket behöver ett sådant boende.

8 § Socialnämnden skall göra sig väl förtrogen med levnadsförhållandena i kommunen för människor med fysiska och psykiska funktionshinder samt i sin uppsökande verksamhet upplysa om socialtjänstens verksamhet på dessa områden. Kommunen skall planera sina insatser för människor med fysiska och psykiska funktionshinder. I planeringen skall kommunen samverka med landstinget samt andra samhällsorgan och organisationer.

Jag blir trött på ständig kamp för min dotter - men jag slåss för henne som en uppretad lejonhona.


Jag blir trött på skolorna i Sverige som inte följer Skollagen, FN:s barnkonvention och andra viktiga avtal och skrifter till förmån för att uppfylla ett budgetmål.


Jag blir trött på att det ständigt är min dotter som hamnar i kläm när det blir frågan om något hon har rätt till.


Jag blir fruktansvärt upprörd när samhällsklimatet i Sverige inte ens bryr sig om en svårt sjuk, ung kvinna och vill hjälpa henne till ett innehållsrikt liv.


Jag efterlyser rektorer med civilkurage, lärare med ett starkt, stridbart hjärta och jag drömmer om politiker som vågar ta ställning för barnens rätt och livsvillkor.


Utopi? Ja, tyvärr

Rätt? Nej

Framtiden? Vet ej


Förtvivlad och besviken återigen på det Socialdemokratiska/Miljöpartistiska styret i min kommun - Sundsvall.


Finns det NÅGON skola i min kommun som skulle vara beredd att se hur värdefullt även min dotters liv är? Hjälper det att byta till någon annan skola?


Johannas assisten dras in fr o m höstterminen 2009 och hon får då klara sig bäst hon kan. Jag jobbar numer heltid och har inte en chans att sköta hennes undervisning utöver detta.


Orolig och förtvivlad mor till Johanna, 14 år med svår barnreumatism.


Mer om vår kamp kan du läsa här, här, här och här. Här ett debattinlägg.


Mycket mer har hänt men jag nöjer mig med detta så länge. Hoppas ni har ork att läsa och kommentera gärna.




Så här arg är jag!!


torsdag, januari 29, 2009

Johanna och skolan


Läsåret 2008/2009 kommer gå till historien som det år Johanna vistades minst i skolan under grundskoleperioden. DET är jag helt övertygad om. Hon har en närvaro som i normala fall skulle orsaka att hon gick om en årskurs för att helt enkelt klara av att nå målen om det inte vore så att hon var en sån smart tjej. (Inget skryt - utan fakta här) Trots att hon har varit borta från skolan tre veckor av fyra i snitt så är det bara två ämnen hon ligger i farosonen att inte klara målen och betyget G på. Hon är fantastisk min dotter.


Det här läsåret och sjunde klass har varit ovanligt tufft för hennes del då det gäller ledsmärta och en trötthet som är övermäktig för henne. NEJ hon sitter inte uppe vid datorn hela nätterna - bara då hon är ledig eller då det är lov. Hennes normala sängtid är klockan tio och hon ska sova till elva helst. När hon då varit hemma från skolan har hon i alla fall vaknat klockan halv tre på eftermiddagen och har då fortfarande sovit hårt. Jag undrar vad som är sjukdom, pubertet eller någon brist hos henne av något viktigt ämne kanske?


JA, som ni förstår med en så dålig närvaro i skolan så betyder hennes assistent en oerhört stor och viktig skillnad i hennes liv och för hennes inlärning. När hon är dålig - för hon är ju trött även då hon är i skolan - har hon möjlighet att gå undan med hennes assistent som då också kan hjälpa henne att arbeta enskilt för att hinna ta igen det hon missat i skolan. Tyvärr har skolan inte erbjudit henne Hemundervisning trots att det är reglerat i skollagen att hon har rätt till detta. Jag tycker att det är vansinne de äventyrar hela hennes skolgång genom att agera på detta viset och varför kan inte något annat barn än Johanna få offra sitt stöd till förmån för andras behov hela tiden. För återigen Johanna tillhör de fem svårast sjuka barnen i landet med sin barnreumatism. Varför skiter samhället i hennes behov hela tiden?


Det är så oerhört tröttande det hela och jag vill helst ställa mig att skrika rätt ut av förtvivlan och ilska.


GÖR NÅGOT! FATTAR NI INGENTING!


suck... ska vara lite vanmäktigt arg ett tag innan jag tar itu med detta igen...


P.S Paul Alsén har blivit polisanmäld - han är rektorn på hennes skola ...

måndag, januari 19, 2009

Idag har jag lyckats att åtminstone..


... diska. Sedan har jag varit på banken och fixat med nytt kontantkort så nu får jag ett modärnt med chip och allt... 

Min mage gör fortfarande ont och är svullen, hård o s v. Men jag har inte varit lika knäckt i alla fall. Ska fylla på mobilen imorgon så jag kan ringa vårdcentralen och boka tid - för nu har jag väntat i nästan ett år på att det ska gå över. *suckar* vi kärringar är så seeega innan vi har väntat färdigt på att det snart går över. I alla fall jag!

Min syrra väntar barn fick jag reda på idag - grattis! Jag blir också av med lägenheten tidigare än jag trodde så det är också skönt. Det innebär ju också lite pengar tillbaka på hyran - alltid kul.

Idag kom också tv-underverket - 46 tum är stort det. LCD tv uppsatt på väggen. Jag kan ju säga att Indiana Jones och Kristalldödskallens Rike blev en helt annan upplevelse där än i datorn. Till middag åt vi pizza idag och hör och häpna - jag orkade inte äta mer än 3/4 -del av den.

Nu är jag trött och det är definitivt dags för att sova . Så jag önskar er mina kära vänner en riktigt god natt med vackra drömmar och god sömn.

fredag, januari 02, 2009

Sitter nu efter att ha övat koreografi.

Idag har det varit en ganska krävande dag men det har också varit en trevlig dag tycker jag. Mycket har hänt och vi har mött många trevliga människor som vanligt här nere i Stockholm.



Låten vi ska göra imorgon i direktsändning som Keba Nordkvist och Anna Söderström gjort koreografin tillsammans med vår körledare. Jag är överraskad över hur det ser ut och vi låter riktigt bra tycker jag. Vår låt är svår och en riktigt cool dessutom.



Jag önskar och hoppas att vi gör så bra ifrån oss att du vill RÖSTA på oss i Sundsvalls Körslagsgäng.

Vi bor på Rica hotell vid Stockholmsmässan, Älvsjö. Tyvärr är datoranvändningen begränsad så jag kan inte lägga in en bild till blogginläggen ;-(



Många varma kramar från en trött och rätt så nöjd,



Harriet