Nu är det bestämt

I slutet av juli flyttar jag och Disa till Skåne och Trelleborg. Jag klarar av att vara inneboende alldeles för dåligt. Jag mår imponerande dåligt av att inte kunna bestämma över mitt liv själv. Blir till att spara slantarna nu så att jag kan köpa lite bohag när jag flyttat.

Tur IKEA finns *fniss* Jag undrar när jag kan få allt? Ett arbete och bostad samtidigt, är det en utopi?

Just nu mår jag inte direkt som en prinsessa även om jag tycker om mig själv som människa men jag vet ju för bövelen inte vad jag vill. Jo, en sak vet jag, jag vill känna mig trygg och ha ro i kroppen någon gång någonstans, är det för mycket begärt kanske?

Kanske det är sjukt men trots allt så måste jag nog flytta och fixa till jag hittar mig själv och en livssituation jag trivs med. Jag vet bara att jag inte trivs och mår bra som inneboende och jag måste börja där. Mitt hem är min borg och så har jag insett att det är. För mig är det viktigt att ha ett eget krypin där jag kan känna mig trygg och få vara ifred. Jag vill ha ett jobb så jag kan känna mig trygg och just nu kan jag bara ha det ena och inte det andra. Hur sjutton ska en människa göra?

Arbetslös eller bostadslös?

Det är just nu frågan jag tvingas att ställa mig själv. Jag befinner mig nu på mitt tredje ställe att bo på lika många veckor. Orsakerna har varit växlande.

Kanske det är dags att återvända till Bredsand och vara arbetslös där för det slår alla gånger att vara bostadslös utan en trygg punkt här. Jag och Disa mår gott tillsammans igen och det känns som det var huvudsaken.

Jag har sökt tre olika arbeten i Sundsvall och mejlat Din Bostad i hopp om att hyra en etta. Bara att börja om igen.

Jag känner mig ju måttligt road av det här måste jag säga. Arbeten finns i Stockholm medan bostäderna finns i Norrland. Jag blir skitarg faktiskt. ALLT jag vill är ju att ha ett liv, det här bevisar ju bara att jag inte ska ha något vidare liv överhuvudtaget. Fy sjutton vad jobbigt det är.

Dessutom ska jag komma under fund om vem jag är nu när jag inte är bara mamma längre. Nu ska jag hitta mig själv mitt i alltihop.

Nä, nu ska jag koka lite potatis och sedan blir det köttbullssås till för det har jag längtat efter.

Så är då dagen D här.

I skrivande stund har Johanna varit på operation sedan klockan var tio över elva. Min fantastiska och modiga dotter opereras nu och byter till proteser och därmed nya höftleder idag. Opererande läkare är Urban Rydholm och det är en rätt svår stund för mig som mamma nu.

Det är ju ändå ett invasivt ingrepp på min lilla dotter. Brutalt våld som hennes lilla kropp på 145 cm ändå utsätts för. Fast det är så svårt så är det ändå så oerhört nödvändigt. Min dotter blir smärtfri förhoppningsvis, kanske kan hon gå inomhus igen och den stora drömmen är ju att hon ska kunna gå även utomhus. Det vore så fantastiskt så ser man det så, så går det ju lite lättare. Svårast är ju att man lämnar henne i andra människors vård på en plats där man inte kan påverka och göra henne trygg.

Det är svårt detta när man både vill beskydda henne från all smärta som kommer efter samtidigt som man vet att det är just orsaken till smärtan som kommer ge henne chansen till ett bättre liv.

Vi kommer vara här i Lund i ca två veckor och det är mycket jag behöver lära mig för att kunna stötta hemma och det gäller att klämma in allt under den tid vi är här.

Jag är i ständig bön för att ortopeden, anestesiologen och alla andra i operationssalen har en särskilt bra dag och att de i allt väsentligt gör sitt allra bästa just idag.

Finished

Efter mycket funderande hit och dit. Blivit behandlad illa, blivit missförstådd och trots att man kämpar för att göra allt för den personen man trodde skulle vara den man delade livet med.

När det till slut handlar om att det blir mer arbete än glädje och när man ser att man inte räknas i sina åsikter så får det vara nog. Jag kan inte behöva vara förälder till en karl, eller är jag naiv?

Finns det en man i det här landet som har en äkta god självkänsla? Tack och lov så tog jag mig ur innan det gick för långt. Ringarna kan man ju alltid smälta ned och få tillbaka några kronor i alla fall.

Jag är singel nu och får ta tag i den situationen - jag klarar mig själv för jag har klarat mig själv sedan jag var liten. Jag har stått ensam utan släkt länge - ser att det är samma situation - när jag inte känner mig älskad, accepterad och när precis allt jag är inte duger - då klarar jag inte mer. Jag anpassar mig allt jag kan och förklarar, förklarar och gör allt för min partner/förälder för att allt jag behöver är kärlek, närhet och acceptans.

Jag måste vara helt pedagogiskt obegåvad för jag blir ständigt misstolkad av de jag älskat mest - visst ibland är man ju klantig, dum och uttrycker sig fel. Jag är LÅNGT ifrån perfekt. Hävdar aldrig att jag är perfekt heller.

Vad svårt det är med kommunikation till just den man älskar ibland. Jag vill bara väl och ändå blir det så fel.

Är jag socialt obegåvad? Troligen inte för jag har många vänner. Är jag elak? Säkert ibland men väldigt sällan medvetet. Är jag svag? Sällan - kanske det är det som är svårast. Är jag för självständig? Antagligen. Är jag för korkad? Ibland definitivt. Är jag för snäll? Japp, alltid men blir bättre.

I slutändan så är jag ju ledsen över min uppslagna förlovning men just idag är jag även oerhört lättad. Jag har mina underbara barn, snart en bra lägenhet centralt som ligger bra till mitt i stan. En lägenhet med eget kontrakt där jag vet att jag får stanna så länge jag vill. Grundtryggheten är alltid den allra viktigaste och den har jag alltid med mig. Som en vän till mig brukar säga; Jag skulle aldrig ha klarat av att leva ditt liv, hur orkar du? Svaret på det är att måste man så kan man. Det är verkligen inte lätt att leva mitt liv - helt klart - men jag gör så gott jag kan och kämpar till sista blodsdroppen. För mina barn gör jag allt.

Önskar er alla en fantastisk dag och hoppas att era liv är alldeles underbara.

Guds rika välsignelse till er.

Johanna och skolan

Läsåret 2008/2009 kommer gå till historien som det år Johanna vistades minst i skolan under grundskoleperioden. DET är jag helt övertygad om. Hon har en närvaro som i normala fall skulle orsaka att hon gick om en årskurs för att helt enkelt klara av att nå målen om det inte vore så att hon var en sån smart tjej. (Inget skryt - utan fakta här) Trots att hon har varit borta från skolan tre veckor av fyra i snitt så är det bara två ämnen hon ligger i farosonen att inte klara målen och betyget G på. Hon är fantastisk min dotter.

Det här läsåret och sjunde klass har varit ovanligt tufft för hennes del då det gäller ledsmärta och en trötthet som är övermäktig för henne. NEJ hon sitter inte uppe vid datorn hela nätterna - bara då hon är ledig eller då det är lov. Hennes normala sängtid är klockan tio och hon ska sova till elva helst. När hon då varit hemma från skolan har hon i alla fall vaknat klockan halv tre på eftermiddagen och har då fortfarande sovit hårt. Jag undrar vad som är sjukdom, pubertet eller någon brist hos henne av något viktigt ämne kanske?

JA, som ni förstår med en så dålig närvaro i skolan så betyder hennes assistent en oerhört stor och viktig skillnad i hennes liv och för hennes inlärning. När hon är dålig - för hon är ju trött även då hon är i skolan - har hon möjlighet att gå undan med hennes assistent som då också kan hjälpa henne att arbeta enskilt för att hinna ta igen det hon missat i skolan. Tyvärr har skolan inte erbjudit henne Hemundervisning trots att det är reglerat i skollagen att hon har rätt till detta. Jag tycker att det är vansinne de äventyrar hela hennes skolgång genom att agera på detta viset och varför kan inte något annat barn än Johanna få offra sitt stöd till förmån för andras behov hela tiden. För återigen Johanna tillhör de fem svårast sjuka barnen i landet med sin barnreumatism. Varför skiter samhället i hennes behov hela tiden?

Det är så oerhört tröttande det hela och jag vill helst ställa mig att skrika rätt ut av förtvivlan och ilska.

GÖR NÅGOT! FATTAR NI INGENTING!

suck... ska vara lite vanmäktigt arg ett tag innan jag tar itu med detta igen...

P.S Paul Alsén har blivit polisanmäld - han är rektorn på hennes skola ...