Arbetslös eller bostadslös?

Det är just nu frågan jag tvingas att ställa mig själv. Jag befinner mig nu på mitt tredje ställe att bo på lika många veckor. Orsakerna har varit växlande.

Kanske det är dags att återvända till Bredsand och vara arbetslös där för det slår alla gånger att vara bostadslös utan en trygg punkt här. Jag och Disa mår gott tillsammans igen och det känns som det var huvudsaken.

Jag har sökt tre olika arbeten i Sundsvall och mejlat Din Bostad i hopp om att hyra en etta. Bara att börja om igen.

Jag känner mig ju måttligt road av det här måste jag säga. Arbeten finns i Stockholm medan bostäderna finns i Norrland. Jag blir skitarg faktiskt. ALLT jag vill är ju att ha ett liv, det här bevisar ju bara att jag inte ska ha något vidare liv överhuvudtaget. Fy sjutton vad jobbigt det är.

Dessutom ska jag komma under fund om vem jag är nu när jag inte är bara mamma längre. Nu ska jag hitta mig själv mitt i alltihop.

Nä, nu ska jag koka lite potatis och sedan blir det köttbullssås till för det har jag längtat efter.

Det känns lockande dels att starta eget....

... dels att vara anställd...

Jag fortsätter min jobbjakt och tycker faktiskt att i det skede där jag är nu att jag trivs. Jag har hittat massa nya möjligheter och har lyckats lösa problemet med boende till det GÅR att hitta en lägenhet.

Jag känner mig trots ett par nya nej idag - hoppfull. Det känns kul, utmanande och glädjande faktiskt. Jag ska ta itu med att läsa på om att starta eget i en bra bok jag fick och jag ska ovanpå det göra lite mer research om ett företag jag är intresserad av.

Det är en utmaning att söka jobb när jag tänker att jag faktiskt är som en tonåring igen i mitt otåligaste jag. Det är rätt skönt att känna mig hungrig på livet. Vem vet var jag hamnar? Det är ju jättekul!

Det är skönt med duktiga och självständiga unga vuxna som avkomma. Det betyder ju att jag uppfostrat dem rätt - trots allt! Eller hur?

Tur jag är flexibel

Jag har ju varit på väg med att starta den här webradio idén. Jag har nu fått ytterligare siffror på det och tyvärr håller inte konceptet för mig.

Jag har tack vare det dock kommit vidare och inser att jag först och främst vill arbeta NU! Få in en lön, känna mig behövd och ha fullt upp. Jag ser fram emot att ha huvudet fullt av människomöten, ha fullt upp, skratta och trivas på jobbet. Fortsätta att ständigt lära mig nya saker om mig själv och om mitt arbete.

För mig är det direkt livsnödvändigt att känna mig behövd och att ha en uppgift. Utan det så mår jag inget vidare.

Jag ser fram emot att komma hem efter jobbet, ut med hunden, äta middag och stupa i säng tillfredställd i kropp och själ efter att ha jobbat. Då spelar det såklart inte så stor roll vad uppgiften är för att känna det.

Jag vill starta eget någon dag då jag känner att jag har kapacitet till det men som den person jag är så vill jag ha mer på fötterna innan även om jag inte vill missa möjligheter som kommer i min väg.

Jag älskar med mig själv att jag lär mig snabbt, lätt blir entusiastisk och älskar när det är omväxlande.

Jag fortsätter söka arbete och jag förstår också att det kan krävas att man söker så många som 800 jobb innan man får ett. Det är frustrerande eftersom jag söker bara arbeten jag tror jag kan klara av med existerande kompetens eller där jag kan fortbilda mig snabbt. Jag har inga begränsningar nästan på bransch bara jag kan känna mig någorlunda trygg.

Det är en uppgift i sig att söka arbete också. Jag får göra det till mitt nuvarande jobb.

Den här veckan har jag sökt jobb på Telia, Folksam, McDonald's, IKEA, Casino Cosmopol för att nämna några. Givetvis hoppas jag på alla jobb och för mig är alla sökta tjänster lika viktiga.