Jag fortsätter min jobbjakt och tycker faktiskt att i det skede där jag är nu att jag trivs. Jag har hittat massa nya möjligheter och har lyckats lösa problemet med boende till det GÅR att hitta en lägenhet.
Jag känner mig trots ett par nya nej idag - hoppfull. Det känns kul, utmanande och glädjande faktiskt. Jag ska ta itu med att läsa på om att starta eget i en bra bok jag fick och jag ska ovanpå det göra lite mer research om ett företag jag är intresserad av.
Det är en utmaning att söka jobb när jag tänker att jag faktiskt är som en tonåring igen i mitt otåligaste jag. Det är rätt skönt att känna mig hungrig på livet. Vem vet var jag hamnar? Det är ju jättekul!
Det är skönt med duktiga och självständiga unga vuxna som avkomma. Det betyder ju att jag uppfostrat dem rätt - trots allt! Eller hur?
