I slutet av juli flyttar jag och Disa till Skåne och Trelleborg. Jag klarar av att vara inneboende alldeles för dåligt. Jag mår imponerande dåligt av att inte kunna bestämma över mitt liv själv. Blir till att spara slantarna nu så att jag kan köpa lite bohag när jag flyttat.
Tur IKEA finns *fniss* Jag undrar när jag kan få allt? Ett arbete och bostad samtidigt, är det en utopi?
Just nu mår jag inte direkt som en prinsessa även om jag tycker om mig själv som människa men jag vet ju för bövelen inte vad jag vill. Jo, en sak vet jag, jag vill känna mig trygg och ha ro i kroppen någon gång någonstans, är det för mycket begärt kanske?
Kanske det är sjukt men trots allt så måste jag nog flytta och fixa till jag hittar mig själv och en livssituation jag trivs med. Jag vet bara att jag inte trivs och mår bra som inneboende och jag måste börja där. Mitt hem är min borg och så har jag insett att det är. För mig är det viktigt att ha ett eget krypin där jag kan känna mig trygg och få vara ifred. Jag vill ha ett jobb så jag kan känna mig trygg och just nu kan jag bara ha det ena och inte det andra. Hur sjutton ska en människa göra?
Visar inlägg med etikett jobb. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett jobb. Visa alla inlägg
söndag, maj 18, 2014
måndag, april 07, 2014
I en nyare version
Jag håller så sakteliga på att acklimatisera mig i rollen som Harriet igen. Jag har varit barnfri i drygt ett år nu och så småningom hittar jag igen en liten pusselbit här och där i vem personen är. Jag har ju varit mamma så länge att jag har tappat bort mycket av mig själv.
Jag trivs gott på nya jobbet och jag lär mig små och stora nya saker varje dag. Det älskar jag. Jag träffar nya kunder som är trevliga och jag får känna mig lite duktig varje kväll. Jag älskar det också. För mig som kronisk duktig flicka så är det viktigt att just få känna mig duktig, skillnaden är ju nu att jag inte vill vara det i andras ögon, jag vill vara duktig i mina ögon, efter min måttstock och efter mina mål. Det är också himla skönt.
Jag har äntligen lärt mig att ta kritik utan att bli sårad. Just nu känns det så i varje fall. Jag är starkare mentalt igen. Det var en tuff resa jag påbörjade när jag flyttade från barnen och den är inte över ännu. Det är verkligen ett hårt jobb att hitta sig själv och att ta reda på hur nära jag kommit att bli den personen jag vill vara.
Jag håller på att lära mig uppskatta mig själv de flesta dagarna även om jag givetvis också har dagar då jag tycker att jag är fetast och fulast i hela världen, vilken kvinna känner inte så ibland?
Hittills har min resa inneburit oerhörda bergtoppar och djupa, magmafyllda skrevor av ensamhet, rädsla för otillräcklighet i mina och andras ögon och en evig Sisyfoskamp att kravla mig uppför den djupa brunn jag tvingas leva i. En brunn som bitvis varit så djup att jag bara anat ljuset däruppe genom blänket i vattnet på botten när jag än en gång biter ihop och tar spjärn för att ta mig mödosamt uppåt.
Jag har ingalunda det svåraste livet men jag har med all säkerhet inte haft ett enkelt liv. Jag drömmer om en liten Harrietbarack i skogen någonstans med en Helge uggla som kan ge mig kloka råd ibland. Jag drömmer fortfarande om frid och ro i ett liv så fritt från drama som det kan bli.
Jag trivs gott på nya jobbet och jag lär mig små och stora nya saker varje dag. Det älskar jag. Jag träffar nya kunder som är trevliga och jag får känna mig lite duktig varje kväll. Jag älskar det också. För mig som kronisk duktig flicka så är det viktigt att just få känna mig duktig, skillnaden är ju nu att jag inte vill vara det i andras ögon, jag vill vara duktig i mina ögon, efter min måttstock och efter mina mål. Det är också himla skönt.
Jag har äntligen lärt mig att ta kritik utan att bli sårad. Just nu känns det så i varje fall. Jag är starkare mentalt igen. Det var en tuff resa jag påbörjade när jag flyttade från barnen och den är inte över ännu. Det är verkligen ett hårt jobb att hitta sig själv och att ta reda på hur nära jag kommit att bli den personen jag vill vara.
Jag håller på att lära mig uppskatta mig själv de flesta dagarna även om jag givetvis också har dagar då jag tycker att jag är fetast och fulast i hela världen, vilken kvinna känner inte så ibland?
Hittills har min resa inneburit oerhörda bergtoppar och djupa, magmafyllda skrevor av ensamhet, rädsla för otillräcklighet i mina och andras ögon och en evig Sisyfoskamp att kravla mig uppför den djupa brunn jag tvingas leva i. En brunn som bitvis varit så djup att jag bara anat ljuset däruppe genom blänket i vattnet på botten när jag än en gång biter ihop och tar spjärn för att ta mig mödosamt uppåt.
Jag har ingalunda det svåraste livet men jag har med all säkerhet inte haft ett enkelt liv. Jag drömmer om en liten Harrietbarack i skogen någonstans med en Helge uggla som kan ge mig kloka råd ibland. Jag drömmer fortfarande om frid och ro i ett liv så fritt från drama som det kan bli.
fredag, februari 14, 2014
Orkar inte med bakslag efter bakslag...
Fy sjutton vad jobbigt det är att resa sig efter varje bakslag. Jag är så himla trött på det. Jag önskar att jag vore ansvarig för hälften av dem och visst den hälften jag är ansvarig för tar jag på mig helt.
Det är dock inte mitt ansvar att folk som jag varit bussig mot och skulle betala mig för allt jag sålde för min utlandsflytt skulle betala in det i slutet av januari. Bara gör det! Jag tar ansvar för att jag litat på er men jag tycker det känns lite tufft just nu. Jag orkar inte med att hela tiden ha det så här.
Jag fick ca 3 500 kronor mindre den här månaden från f-kassan och det gör ju att det mesta går åt pipsvängen att leva på 6 245 kronor till den 19/3 känns väl sådär med tanke på att alla pengar går åt till att leva och jag inte har pengar för SL-kortet för att ta mig till mitt jobb. Som tur är har jag betalt till den 7 mars i varje fall och får jobba allt jag kan till dess. Känns inte bra någonstans att försöka få ett förskott det första man gör heller...
Jag drömde om att jag tvingades be om ett förskott inatt ... inte särskilt lycklig över att just det skulle bli en sanndröm.
Jäkla skitliv.... jag orkar inte...
Det är dock inte mitt ansvar att folk som jag varit bussig mot och skulle betala mig för allt jag sålde för min utlandsflytt skulle betala in det i slutet av januari. Bara gör det! Jag tar ansvar för att jag litat på er men jag tycker det känns lite tufft just nu. Jag orkar inte med att hela tiden ha det så här.
Jag fick ca 3 500 kronor mindre den här månaden från f-kassan och det gör ju att det mesta går åt pipsvängen att leva på 6 245 kronor till den 19/3 känns väl sådär med tanke på att alla pengar går åt till att leva och jag inte har pengar för SL-kortet för att ta mig till mitt jobb. Som tur är har jag betalt till den 7 mars i varje fall och får jobba allt jag kan till dess. Känns inte bra någonstans att försöka få ett förskott det första man gör heller...
Jag drömde om att jag tvingades be om ett förskott inatt ... inte särskilt lycklig över att just det skulle bli en sanndröm.
Jäkla skitliv.... jag orkar inte...
söndag, februari 02, 2014
Fryser som sjutton idag...
Näsan är iskall, fötterna är is och händerna blå. Dessutom har jag huvudvärk, trots att jag druckit kaffe idag. Hmmppff!
Imorgon hoppas jag att det blir att flytta av och att det är färdigflyttat för min del för ett tag. Jag menar, visserligen känns det som det bor lite Taikon (någon som flyttar mycket, tyvärr inte frivilligt för zigenare förr) i mig men nu tycker väl även jag att det kunde vara skönt att få rota mig litegrann.
Disa och jag har haft en fin dag. Älskade E-L och E kom hit en sväng så jag fick träffa dem. Dessutom har fina N också varit hit och hade kompisen H med sig, i ett huj var Disa ut en tredje gång idag. Nu ligger hon och snarkar jämte mig på sängen, underbaringen. Rätt trött och nöjd. Vi fortsätter att behandla hennes ögoninflammation. Köpte lite ögondroppar att skölja rent med innan hon får krämen i ögat. Jag inbillar mig att det blir ett bättre resultat då. Mitt hjärtas kärlek.
Jag vill faktiskt inte bli sjuk men nog känns det som om kroppen säger stopp - halt - stanna just nu. Kanske har det varit lite väl mycket spänning idag.
Var iväg och mötte upp min vän Michael Dotson i fredags på Arlanda och vi talade länge. Han är verkligen en fin man. Han påminde mig också om min kärlek till sången och att han inte kunde se att jag inte skulle sjunga i någon form alls. Jag fick inte sluta med det sa han. Skönt med vänner som påpekar att det är viktigt att hålla sig till sin passion för att orka med allt det andra. Han har så rätt, så rätt. Utan passion torkar nog människan ut, jag vet att jag behöver sången för att klara det som annars kan vara jobbigt.
Jag har märkt på sistone att även om det är kort arbetstid på kvällen så känns det ändå lite tokigt att åka till jobbet på eftermiddagen, mitt i middagstid. Det funkar inte alls med mathållningen då. Helt galet är det.
Jag söker mer jobb på dagtid nu eftersom jag känner att det blir bättre. Men det är svårt att väga för och emot för trots allt så är det viktigt att vara ute mitt på dagen och gå långpromenad för att få så mycket d-vitamin som möjligt och att känna sig piggare. Men just nu känns det som ett lyxproblem för jag har ju faktiskt ett arbete trots min höga ålder av 44 år.
Jag läste en artikel, tror det var Expressen men är inte säker, där stod det att det var svårt att få arbete om man var äldre än 40 år. Det är ju bedrövligt ju. De flesta av oss har ju inga barn som blir sjuka i den åldern, vissa får ju dessutom sitt första barn i den åldern. Är det inte bara en fördel att få någon som har en massa livserfarenhet i bagaget. Ung kan man ju vara ändå i sinnet och singel och ha ett bra liv vid sidan om. Faktiskt!
Känns konstigt att räknas ut som för gammal nu när jag faktiskt för första gången på allvar efter att ha tagit hand om barn med funktionshinder på egen hand i så många år. Nu när jag har kraft, tid och möjlighet att lägga ner min själ i ett jobb.
Det är inte lätt när det är svårt som sagt.
Imorgon hoppas jag att det blir att flytta av och att det är färdigflyttat för min del för ett tag. Jag menar, visserligen känns det som det bor lite Taikon (någon som flyttar mycket, tyvärr inte frivilligt för zigenare förr) i mig men nu tycker väl även jag att det kunde vara skönt att få rota mig litegrann.
Disa och jag har haft en fin dag. Älskade E-L och E kom hit en sväng så jag fick träffa dem. Dessutom har fina N också varit hit och hade kompisen H med sig, i ett huj var Disa ut en tredje gång idag. Nu ligger hon och snarkar jämte mig på sängen, underbaringen. Rätt trött och nöjd. Vi fortsätter att behandla hennes ögoninflammation. Köpte lite ögondroppar att skölja rent med innan hon får krämen i ögat. Jag inbillar mig att det blir ett bättre resultat då. Mitt hjärtas kärlek.
Jag vill faktiskt inte bli sjuk men nog känns det som om kroppen säger stopp - halt - stanna just nu. Kanske har det varit lite väl mycket spänning idag.
Var iväg och mötte upp min vän Michael Dotson i fredags på Arlanda och vi talade länge. Han är verkligen en fin man. Han påminde mig också om min kärlek till sången och att han inte kunde se att jag inte skulle sjunga i någon form alls. Jag fick inte sluta med det sa han. Skönt med vänner som påpekar att det är viktigt att hålla sig till sin passion för att orka med allt det andra. Han har så rätt, så rätt. Utan passion torkar nog människan ut, jag vet att jag behöver sången för att klara det som annars kan vara jobbigt.
Jag har märkt på sistone att även om det är kort arbetstid på kvällen så känns det ändå lite tokigt att åka till jobbet på eftermiddagen, mitt i middagstid. Det funkar inte alls med mathållningen då. Helt galet är det.
Jag söker mer jobb på dagtid nu eftersom jag känner att det blir bättre. Men det är svårt att väga för och emot för trots allt så är det viktigt att vara ute mitt på dagen och gå långpromenad för att få så mycket d-vitamin som möjligt och att känna sig piggare. Men just nu känns det som ett lyxproblem för jag har ju faktiskt ett arbete trots min höga ålder av 44 år.
Jag läste en artikel, tror det var Expressen men är inte säker, där stod det att det var svårt att få arbete om man var äldre än 40 år. Det är ju bedrövligt ju. De flesta av oss har ju inga barn som blir sjuka i den åldern, vissa får ju dessutom sitt första barn i den åldern. Är det inte bara en fördel att få någon som har en massa livserfarenhet i bagaget. Ung kan man ju vara ändå i sinnet och singel och ha ett bra liv vid sidan om. Faktiskt!
Känns konstigt att räknas ut som för gammal nu när jag faktiskt för första gången på allvar efter att ha tagit hand om barn med funktionshinder på egen hand i så många år. Nu när jag har kraft, tid och möjlighet att lägga ner min själ i ett jobb.
Det är inte lätt när det är svårt som sagt.
onsdag, januari 29, 2014
Jag är alltid så ödmjuk inför vänliga människor
Jag är så tacksam att det finns andra som likt mig försöker vara vänliga mot människor vi möter. Visst inte är vi väl felfria eller bättre än andra på något vis men att vi försöker är ju gott nog. Det jag hoppas är ju att jag lyckas för det mesta. Jag är också tacksam att någon väljer att se mig och att tycka det är värt att vara vänlig mot mig. Jag har haft tur med både boendet i slutändan och behöver nu bara flytta ett hus längre bort vilket är tur eftersom jag och Disa älskar naturen här ikring. Tyresö är vårt hem nu och vi har fullständigt fallit pladask för omgivningarna här. Idag var vi ute på en långpromenad på en timme och tio minuter. Himmel vad jag har saknat dem och det är alldeles lagom kallt här ute med. Nu dricker jag lite cola zero och har en lugn stund. Disa har rullat ihop sig till en kringla och sover här bredvid.
Nä, nu måste jag sätta fart, ska in på Hööks City innan jobbet och köpa Disa ett nytt koppel. Det hon har nu är fullt i knutar och det ser så slafsigt ut.
Nä, nu måste jag sätta fart, ska in på Hööks City innan jobbet och köpa Disa ett nytt koppel. Det hon har nu är fullt i knutar och det ser så slafsigt ut.
söndag, januari 12, 2014
Då har jag ställt mig i bostadskö i Stockholmsområdet då...
För jag inser ju att jag vid någon tidpunkt kommer vilja bo själv igen. Då kön är lite smått fantastisk för att hitta lägenhet så har jag gjort det vettiga för mig just nu. Inte så att jag inte trivs här men som sagt ibland är det himla skönt att vara ensam också.
Jag har tvättat alla mina kläder idag och som jag njöt. Jag inser också att i princip alla mina kläder inklusive jackor blir fyra maskiner totalt om jag tvättar allt vid ett och samma tillfälle. Mina tillhörigheter som tillhör mitt namn blir ca två stora blå IKEA-säckar. Det känns både skönt och lite tragiskt faktiskt. Jag är än mer tacksam för att kunna vara ren, äta mat och ha tak över huvudet idag. Ännu mer än förut för på samhällsstegen kan man snart inte komma lägre än att vara inneboende hos någon annan, eller hur?
Jag drömmer om ett tryggt liv igen och jag undrar vad jag ska ha alla mina erfarenheter till. Jag är tacksam att jag inte har några drogproblem och att jag klarar av att söka ett jobb och att min mentala hälsa är rätt ok trots allt. Jag känner mig rätt sliten men jag vet nu att jag klarar mig genom mycket och att jag har ett väldigt litet men fint skyddsnät i min familj. Jag älskar verkligen och är oerhört tacksam för mina fina barn, mor och mina syskon.
Vad som skulle göra mig lycklig i nuläget, ptjaa, jag vet faktiskt inte. Jag har inte kommit så långt men någonting jag längtar efter är frid i själen och att inte vara så fantastiskt passionerad hela tiden. Jag längtar efter ekorrhjulet och att kunna känna att snart är det äntligen helg och ledigt. Jag längtar efter att komma hem trött efter en dags arbete, äta middag och luta mig tillbaka och se aktuellt på teven. Jag längtar efter att någongång träffa honom, ni vet han som blir mannen i mitt liv. Jag behöver ingen eldig passion utan en lagom beige person som kan hjälpa mig att grunda mig lite. Jag behöver bli lite mer beige, det skulle vara väldigt skönt det också.
Jag är ibland rätt less på mig själv och tycker att det är rätt skönt att slippa höra min egen röst. Jag är verkligen inte dum men jag är heller inte den smartaste människan som gått på den här planetens yta. Det är bra det också. Jag är ändå rätt bra i min fullständiga ofullkomlighet. Jag har massor kvar i livet att lära mig och kanske inser jag allt jag inte kan och har lite panik för det. Jag vet inte varför jag krisar just nu, jag vet bara att just nu är det som det är.
Mitt alldeles snurriga lilla hjärta som ibland flammar upp längtar efter en stilla brinnande låga och att jag klarar av att vara lite beige.
Jag har tvättat alla mina kläder idag och som jag njöt. Jag inser också att i princip alla mina kläder inklusive jackor blir fyra maskiner totalt om jag tvättar allt vid ett och samma tillfälle. Mina tillhörigheter som tillhör mitt namn blir ca två stora blå IKEA-säckar. Det känns både skönt och lite tragiskt faktiskt. Jag är än mer tacksam för att kunna vara ren, äta mat och ha tak över huvudet idag. Ännu mer än förut för på samhällsstegen kan man snart inte komma lägre än att vara inneboende hos någon annan, eller hur?
Jag drömmer om ett tryggt liv igen och jag undrar vad jag ska ha alla mina erfarenheter till. Jag är tacksam att jag inte har några drogproblem och att jag klarar av att söka ett jobb och att min mentala hälsa är rätt ok trots allt. Jag känner mig rätt sliten men jag vet nu att jag klarar mig genom mycket och att jag har ett väldigt litet men fint skyddsnät i min familj. Jag älskar verkligen och är oerhört tacksam för mina fina barn, mor och mina syskon.
Vad som skulle göra mig lycklig i nuläget, ptjaa, jag vet faktiskt inte. Jag har inte kommit så långt men någonting jag längtar efter är frid i själen och att inte vara så fantastiskt passionerad hela tiden. Jag längtar efter ekorrhjulet och att kunna känna att snart är det äntligen helg och ledigt. Jag längtar efter att komma hem trött efter en dags arbete, äta middag och luta mig tillbaka och se aktuellt på teven. Jag längtar efter att någongång träffa honom, ni vet han som blir mannen i mitt liv. Jag behöver ingen eldig passion utan en lagom beige person som kan hjälpa mig att grunda mig lite. Jag behöver bli lite mer beige, det skulle vara väldigt skönt det också.
Jag är ibland rätt less på mig själv och tycker att det är rätt skönt att slippa höra min egen röst. Jag är verkligen inte dum men jag är heller inte den smartaste människan som gått på den här planetens yta. Det är bra det också. Jag är ändå rätt bra i min fullständiga ofullkomlighet. Jag har massor kvar i livet att lära mig och kanske inser jag allt jag inte kan och har lite panik för det. Jag vet inte varför jag krisar just nu, jag vet bara att just nu är det som det är.
Mitt alldeles snurriga lilla hjärta som ibland flammar upp längtar efter en stilla brinnande låga och att jag klarar av att vara lite beige.
tisdag, oktober 22, 2013
Det där med att söka arbete....
Jag är på en ny plats i mitt liv och jag söker arbete som en tok. Det är verkligen inte lätt och ändå har jag två gymnasieutbildningar och har läst in tredje året på gymnasiet med goda betyg. Jag är hyfsat frisk, singel och har vuxna, utflugna barn. Det enda som jag har ansvar för utom mig själv är min hund, även om hon är lika kär som ett barn för mig.
Jahopp! Där sitter jag ju då igen och har SVÅRT att tycka att jag är så himla bra när jag inte ens gick vidare till en intervju. HUR ska de veta hur jag är som person om de inte ens träffar mig? Jag vet att det är de som får skylla sig själva och allt det MEN jag söker bara jobb jag tror att jag är perfekt för. Dummare är man väl inte som 43 år, eller?
Ha en fortsatt härlig vecka och har er börjat som min. Så tar vi nya tag nu, eller hur?!
Kram kram
Disa är en mix av amstaff, pitbull, rottweiler och är nu 1 år och 9 månader gammal. Hon är min ögonsten som älskar att bada, pussas och ha kroppskontakt. Hon älskar alla människor, andra hundar och katter. Hon är pratig och glad. Min älskade lovebug!
Tillbaka till rubriken...
Idag kom så alltså ytterligare ett sånt där mejl om att, vi skriver för att meddela att... bla bla bla bla... trots en intensiv process med många sökande..... bla bla bla... valt att gå vidare med andra sökanden.
Jahopp! Där sitter jag ju då igen och har SVÅRT att tycka att jag är så himla bra när jag inte ens gick vidare till en intervju. HUR ska de veta hur jag är som person om de inte ens träffar mig? Jag vet att det är de som får skylla sig själva och allt det MEN jag söker bara jobb jag tror att jag är perfekt för. Dummare är man väl inte som 43 år, eller?
Vad har ni för strategier att hantera sånt här? Jaja, det var skönt att skriva av sig här i alla fall.
Ha en fortsatt härlig vecka och har er börjat som min. Så tar vi nya tag nu, eller hur?!
Kram kram
torsdag, juli 22, 2010
Längtar till jag har råd att ha bil igen.
För att kunna storhandla mat...
Hahaha - men som en vän säger - kanske får skaffa flakmoppe. Åka runt på den med skinnmössa och skidglasögon gjorde ju intrycket fullkomligt.
Jobb = ha råd att äga och köra bil
Hoppas, hoppas, hoppas jag får jobb i höst nu!
lördag, februari 28, 2009
Idag har jag ...
...jobbat, firat Whilda 3 år - Grattis!, varit på Birsta City och shoppat underkläder till barnen, ätit på The Golden Arches och sedan åkte jag hem...
Härlig dag med massor med kunder på jobbet och gullig systerdotter, fina fynd till Emma och Nicklas, ätlig mat och sedan hem och internet..
Livet är fin-fint ibland!
fredag, februari 27, 2009
Idag har jag jobbat trots ont i magen...
... jag har också varit på möte med rektorn på Johannas skola och fått reda på att hennes frånvaro är 49% - fick en massa omdömen från lärarna också och trots hennes stora frånvaro så ser det ingalunda hopplöst ut. Johanna behöver INTE gå om 7:an heller - hurra! ...
Efter det var det dags att bums åka iväg till jobbet men innan det måste jag och dottern få i oss lite lunch och jag föll för hennes begäran och gick in på Sushi baren på Sjögatan och köpte en 11 bitars take away lunch för 85 kr. SUPERGOTT! Var det verkligen. Mumma!
Efter det jobbade jag ett par timmar och sedan var det dags att skjutsa Johanna till tåget så hon kan vara hos pappa några dagar under lovet. Jag saknar henne redan!
Efter det fick jag äntligen jobba på riktigt utan massa avbrott - skönt! Det var så roligt att vara tillbaka på jobbet igen. Det är ju så när man har världens gulligaste arbetskamrater - bara myyyys! Det gick rätt bra att jobba trots att jag skulle varit hemma med onda magen och febern - men som sagt - det är roligare på jobbet - dagen blir så lång annars.
Jag och Christer har därefter varit och handlat, försökt att lämna in hans Xbox 360 som beslutat sig för att inte fungera längre. Överhettar på en gång och tre röda varningslampor lyser... Nu måste han vara utan spelkonsollen i tre veckor innan han kan spela igen - stackars!
Nu ska jag snart fika semla och se film... härligt med fredag och IMORGON - jobb igen!
torsdag, februari 19, 2009
Har varit fullt upp idag...
Dessutom har jag beställt tid för ansiktsbehandling - det ska bli myyyyys! Jag tycker nog att livet är lyxigare somliga dagar än andra.
SÅ därför har det blivit klent bloggat idag. Nu måste jag sussa för IMORGON är det Basket och jobb!!
Hurra! Jag älskar verkligen mitt jobb!
onsdag, januari 07, 2009
Vad roligt det var att komma tillbax till jobbet igen.
Efter alla helger med jul, nyår och sånt (Körslaget) så kändes det jättetrevligt att vara hemma utan att behöva vara i toppskick för att kunna sjunga och i mitt fall nästan-dansa. Det känns så skönt med vardagsrutiner igen även om mitt samboliv inte kommer bli vardag än på ett tag.
Det var som sagt en härlig vardags-dag idag - jag älskar att upprepa mig ibland *harklar mig*
Min underbara sambo lagar middag och jag har varit ut med hunden. Har kollat mejlen och facebook så nu kan jag snart ägna mig åt att äta middag och mysa med familjen. Hunden behöver pussas på mer och katten kommer väl in snart.
Just ja! Idag har jag åkt buss för första gången från Alnö in till Sundsvall City för att jobba. Det kändes lite konstigt att åka fel väg liksom. Jag är lyckligt lottad som kan vara i nuet och låta en enkel busstur i stadstrafik bli till ett litet äventyr i vardagen.
Om jag känner mig lycklig - ja, det gör jag nog faktiskt.
Jag har en pojkvän som älskar mig (snygg är han också dessutom), jag har tre underbara barn, två härliga bonusbarn, en Yorkshireterror, en katt, två tamråttor, en lägenhet som ligger centralt. Jag har fina arbetskamrater, ett kul jobb och dessutom så mår jag rätt så bra just nu.
I det stora hela så är jag faktiskt rätt lycklig - oändligt tacksam - och rätt lycklig.
<3
torsdag, november 20, 2008
Jag har världens roligaste jobb...
Jag har målat två av tre tavlor till julskyltningen nu i akryl på duk. PÅ Arbetstid! Inte så illa sätt att jobba på va. Imorgon fredag ska jag skylta om i fönstren till jul tillsammans med Lena. Så titta in på Lördag så får ni se hur fint det blev i våra fönster på Återkommande Mode i Sundsvall.
Jättekul!
fredag, juni 13, 2008
Återkommande mode
Klicka på rubriken för att läsa på hemsidan.
Second Hand för den trendige
Se bildspel och läs mer om Återkommande mode
Foto: Jesper Berg
Idé och produktion: Lina Theodorsson
Erikshjälpen Second Hand vill satsa på ungdomar, både som kunder och som engagerade i butikerna. Målet: att skapa en attitydförändring hos unga vad gäller secondhandkläder. För även Second Hand har mode – Återkommande mode.
Thomas Persson är verksamhetsledare på Erikshjälpen Second Hand Butiker. För ungefär ett år sedan tog en designstudent vid namn Lina Theodorsson kontakt med honom. Hon hade på sin utbildning vid universitetet i Växjö gjort ett arbete om Återkommande mode där hon undersökt ungas attityd till second hand och tagit fram bilder och material. Thomas nappade på idén och snöbollen var sakta i rullning.
Tre butiker igång
I dag är tre butiker med i kampanjen, Värnamo var först ut och sedan följde Huskvarna och Jönköping, och fler är på gång!
– Det är i full gång i butikerna och reaktionerna har varit bra. Det känns spännande, säger Thomas Persson.
Gratis vykort
Nya bilder har tagits fram av Lina Theodorsson och varje butik har sex affischer som visar och inspirerar till att det finns mycket snyggt och trendigt att hämta från sortimentet. Några bilder har även blivit vykort som delas ut i butikerna och används till kampanjer.
– Just nu arbetar vi med en ”toppskylt” till klädsnurrorna där kläderna hänger och vi har även egen design på prislapparna, berättar Thomas Persson.
Introduktion för personalen
Personalen i de butiker som ingår i kampanjen får en introduktion och genomgång av konceptet.
– Vi försöker göra oss mer uppmärksamma på trender och på att ta fram de plaggen, men jag vill även betona att detta bara är ett komplement till det övriga sortimentet, som givetvis fortfarande finns kvar, säger Thomas.
– Det skulle vara roligt med fler unga som engagerade sig i butikerna också, tillägger han.
Blogg och modeshow
Erikshjälpen Second Hand har även en blogg, som är under uppbyggnad. Där kan man framöver läsa om allt som rör mode och secondhand.
Att det finns snygga kläder hos Erikshjälpen Second Hand visade sig inte minst på modemässan Spring Inspiration i Jönköping i maj. Bland märken som Peak Preformance, Gina tricot och Twilfit visades kläder från våra butiker på catwalken, och kändes lika självklara där som de kända märkena.
Text: Rosemarie Engblom
Se bildspel och läs mer om Återkommande mode
Foto: Jesper Berg
Idé och produktion: Lina Theodorsson
Erikshjälpen Second Hand vill satsa på ungdomar, både som kunder och som engagerade i butikerna. Målet: att skapa en attitydförändring hos unga vad gäller secondhandkläder. För även Second Hand har mode – Återkommande mode.
Thomas Persson är verksamhetsledare på Erikshjälpen Second Hand Butiker. För ungefär ett år sedan tog en designstudent vid namn Lina Theodorsson kontakt med honom. Hon hade på sin utbildning vid universitetet i Växjö gjort ett arbete om Återkommande mode där hon undersökt ungas attityd till second hand och tagit fram bilder och material. Thomas nappade på idén och snöbollen var sakta i rullning.
Tre butiker igång
I dag är tre butiker med i kampanjen, Värnamo var först ut och sedan följde Huskvarna och Jönköping, och fler är på gång!
– Det är i full gång i butikerna och reaktionerna har varit bra. Det känns spännande, säger Thomas Persson.
Gratis vykort
Nya bilder har tagits fram av Lina Theodorsson och varje butik har sex affischer som visar och inspirerar till att det finns mycket snyggt och trendigt att hämta från sortimentet. Några bilder har även blivit vykort som delas ut i butikerna och används till kampanjer.
– Just nu arbetar vi med en ”toppskylt” till klädsnurrorna där kläderna hänger och vi har även egen design på prislapparna, berättar Thomas Persson.
Introduktion för personalen
Personalen i de butiker som ingår i kampanjen får en introduktion och genomgång av konceptet.
– Vi försöker göra oss mer uppmärksamma på trender och på att ta fram de plaggen, men jag vill även betona att detta bara är ett komplement till det övriga sortimentet, som givetvis fortfarande finns kvar, säger Thomas.
– Det skulle vara roligt med fler unga som engagerade sig i butikerna också, tillägger han.
Blogg och modeshow
Erikshjälpen Second Hand har även en blogg, som är under uppbyggnad. Där kan man framöver läsa om allt som rör mode och secondhand.
Att det finns snygga kläder hos Erikshjälpen Second Hand visade sig inte minst på modemässan Spring Inspiration i Jönköping i maj. Bland märken som Peak Preformance, Gina tricot och Twilfit visades kläder från våra butiker på catwalken, och kändes lika självklara där som de kända märkena.
Text: Rosemarie Engblom
STOR INVIGNING
LÖRDAG
KL.11.00 - 15.00
På programmet bl a; modevisning kl 13.00 då vi stängt av gatan.
HJÄRTLIGT VÄLKOMNA!
Mitt nya jobb!
//Enastående mamma
torsdag, juni 12, 2008
Idag...
...har det varit fullt upp vill jag lova.
Dagen började med skolavslutning för Johanna där hon sjöng så vackert i Nacksta Kyrka på skolavslutningen. Jag är stolt över min underbara unge.
Efter det bar det av till jobbet. Jättekul igen! Får det vara kul att jobba? :-) Efter det lunch med Liza-Maria och mamma Yvonne på Tandoori i Sundsvall. Mycket trevligt sällskap och mycket god mat.
Ska vikariera som chef i sommar - på mitt nya jobb - jag måste nog undra om inte det är så att två dagar efter man börjat ett nytt jobb bli befordrad (om än temporärt) inte är något slags rekord? Jag blir ju lite stolt över mig själv måste jag säga.
Efter det hem till Johanna en stund, jag var så trött att jag somnade på bussen *fniss* Vilade lite hemma också.
Nästa projekt var att hämta Johannas nya kompis på tågstationen. En urgullig och jättemysig tjej. Alex gillar jag jättemycket.
Mitt liv är så bra just nu.
Imorgon har jag ju "konsert" och får sjunga många favoriter. På lördag händer något mycket speciellt som jag kanske berättar om sedan. Det är något jag sett fram emot jättelänge ska hända i mitt liv.
Nu blev ni allt nyfnikna va?
//Enastående mamma
onsdag, juni 11, 2008
Jag har jobbat min första dag...
... det var jätteskönt att känna sig nyttig igen. Livet är gott när det blir riktig skillnad mellan vardag och fritid. Hoppas jag blir riktigt bra och att jag kan som min dröm är gå ned i sjukpension till 50% det vore döhäftigt.
Jag har som kronan på verket varit och övat med Robin East som ska vara min ackompanjatör när jag sjunger i Rännö, Matfors på fredag kväll. Det känns tryggt med en så oerhört duktig kille. Han spelar så bra att jag nästan glömde sjunga i början - hahaha! Alla ni som är i USA och ska till Sverige köp Rieces Pieces (vet inte om stavningen är rätt) till Robin ;-) finns inget han älskar så mycket som det. Han är värd alla som finns. Rolig kille och snäll är han också.
Nu ska jag snart laga middag och kl.19.00 är det tvättstugan. Japp, tänker sköta mig den här gången... Till Johanna har städat upp smutskläder i sitt rum så är det en tvättunna nu. Men det lär nog ändras...brrr!
Tackar Yvonne Berggren min nya chef för en kul första dag på jobbet och Robin East för att han är så fantastiskt begåvad.
Gud är god,
//Enastående mamma
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)