Idag längtar jag efter att vara oumbärligt unik

Jag önskar att jag vore frisk först och främst och bara för att få det ur vägen som ligger på mitt hjärta idag så är jag riden av smärta hårt och min fibromyalgi ger mig verkligen en match.

Det nu sagt och åt sidan så längtar jag efter att vara oumbärligt unik, att vara en sån som är expert på ett område inte som jag är lite småkunnig på många saker. Jag önskar att jag kunde inspirera, driva och genomföra en massa bra saker till gagn för andra. För att andra människor ska kunna komma vidare i sina liv. Jag önskar att jag kunde använda alla mina erfarenheter på så många olika områden som jag har varit med om i mitt liv. Jag önskar jag vore fantastisk och inte bara unik, udda och utanför.

Jag blir både stimulerad och sorgsen utav alla fantastiska, begåvade och underbara människor som jag är bekant med på facebook. Jag nämner det mediet här eftersom det är där jag har mitt mesta umgänge. Jag har någon enstaka person som jag umgås med och det är underbart men det där stora kompisgänget har jag inte. Jag har inte en mängd personer som bara älskar att hoppa ur fåtöljen för att ge mig stöd och stötta mig när jag behöver. Tolka mig nu rätt, det finns alltid människor som överraskar och det är de människorna som ligger mig extra varmt om hjärtat. Människor som liksom mig själv vet värdet av att sträcka ut en hand när jag eller någon annan behöver. Jag försöker vara en sån människa själv och ställer gärna upp för andra så mycket jag kan. Det finns ingenting som ger mig så mycket som att hjälpa andra. Mitt problem ligger i att hjälpa mig själv. Jag verkar tappat min kraft och energi bara för att jag nu ska försöka hjälpa mig själv. Hur ska jag känna mig energisk och glad när jag fokuserar på mig själv? Hur kan det komma sig att det är så in i baljan svårt?

Hur tar jag mig ur detta? Hur kommer jag vidare? Idag känner jag mig lite som i baksmälla där jag känner mig väldigt osäker på hur jag ska ta mig vidare i mitt liv.

Jag är less och förbannad på att jag inte lärt mig bättre av tidigare misstag, inte lärt mig att ta saker och ting med lite mindre stress eller med mer eftertanke. Jag är helt enkelt ganska less på mig själv idag och smärtorna i kroppen är antingen en del av det, roten till problemet eller en orsak av mitt arbete med psyket. Vad jag vet är att jag är rätt less på mitt liv och på mig själv. Jag orkar nog inte med mig själv snart.

Blärrrggh!

Då har jag ställt mig i bostadskö i Stockholmsområdet då...

För jag inser ju att jag vid någon tidpunkt kommer vilja bo själv igen. Då kön är lite smått fantastisk för att hitta lägenhet så har jag gjort det vettiga för mig just nu. Inte så att jag inte trivs här men som sagt ibland är det himla skönt att vara ensam också.

Jag har tvättat alla mina kläder idag och som jag njöt. Jag inser också att i princip alla mina kläder inklusive jackor blir fyra maskiner totalt om jag tvättar allt vid ett och samma tillfälle. Mina tillhörigheter som tillhör mitt namn blir ca två stora blå IKEA-säckar. Det känns både skönt och lite tragiskt faktiskt. Jag är än mer tacksam för att kunna vara ren, äta mat och ha tak över huvudet idag. Ännu mer än förut för på samhällsstegen kan man snart inte komma lägre än att vara inneboende hos någon annan, eller hur?

Jag drömmer om ett tryggt liv igen och jag undrar vad jag ska ha alla mina erfarenheter till. Jag är tacksam att jag inte har några drogproblem och att jag klarar av att söka ett jobb och att min mentala hälsa är rätt ok trots allt. Jag känner mig rätt sliten men jag vet nu att jag klarar mig genom mycket och att jag har ett väldigt litet men fint skyddsnät i min familj. Jag älskar verkligen och är oerhört tacksam för mina fina barn, mor och mina syskon.

Vad som skulle göra mig lycklig i nuläget, ptjaa, jag vet faktiskt inte. Jag har inte kommit så långt men någonting jag längtar efter är frid i själen och att inte vara så fantastiskt passionerad hela tiden. Jag längtar efter ekorrhjulet och att kunna känna att snart är det äntligen helg och ledigt. Jag längtar efter att komma hem trött efter en dags arbete, äta middag och luta mig tillbaka och se aktuellt på teven. Jag längtar efter att någongång träffa honom, ni vet han som blir mannen i mitt liv. Jag behöver ingen eldig passion utan en lagom beige person som kan hjälpa mig att grunda mig lite. Jag behöver bli lite mer beige, det skulle vara väldigt skönt det också.

Jag är ibland rätt less på mig själv och tycker att det är rätt skönt att slippa höra min egen röst. Jag är verkligen inte dum men jag är heller inte den smartaste människan som gått på den här planetens yta. Det är bra det också. Jag är ändå rätt bra i min fullständiga ofullkomlighet. Jag har massor kvar i livet att lära mig och kanske inser jag allt jag inte kan och har lite panik för det. Jag vet inte varför jag krisar just nu, jag vet bara att just nu är det som det är.

Mitt alldeles snurriga lilla hjärta som ibland flammar upp längtar efter en stilla brinnande låga och att jag klarar av att vara lite beige.

Tredje dagen i telefon med sjukhuset ...

... Resultat - NULL

Hoppas jag får några svar imorgon då. Måttligt less kan jag ju säga.

Men vi hoppas följande;

- Johanna får eget rum så jag eller hennes pojkvän kan sova där.

- Johanna opereras på Mölndals sjukhus och flyttar till ett annat med barnavdelning, för att vi ska kunna vara med henne.

- Hennes vårdtid på sjukhus med utbytt axel beräknas till tre dygn. Känns lite kort med tanke på hennes ålder.

Men framför allt önskar vi svar. Det verkade ju så kanon när vi träffade ortopeden och narkosläkaren. Hur kunde det bli så här?

Nåja, fortsättning följer ...

Jag blir så less...

På väg hem från skolan med Johanna så pajade bilen och det innebär att jag får åka buss med henne till och från skolan denna vecka. Hur struligt som helst.

Vilken tur att jag inte hann köpa vinterdäck och fälgar till den då.

När jag åkte hem så slutade generatorn att fungera för den visade att den inte laddade som den ska och servon pajade. MEN vi tog oss hem till slut. SÅ nu står jag där utan bil igen - jag blir så trött.

Hur jag ska göra nu har jag ingen aning om. Hoppas verkligen att det ordnar sig med Johannas skolskjuts från nästa vecka i alla fall. SUCK!

Håll tummarna att allt ordnar sig.

//Harriet

Jahapp!

Delar med mig detta otroligt vackra fotografi från Canons hemsida. Den fungerar också att använda som skrivbordsunderlägg.

Högerklicka och välj spara som. om du vill ha fotografiet på din dator. Alternativt; högerklicka och välj använd som skrivbordsunderlägg.

Jag blir så trött på att vara förkyld. Idag har jag fått feber också och huvudvärk. Jag hostar så jag nästan kräks.

SÅ det blir ingen lovsångsövning idag och imorgon blir det inte någon gudstjänst heller. Det suger! Just keep snora på bara....

Hahahha - sitter här och tänker - jag låter som en karl.. Hahahaha, döende av en förkylning. *rodnar klädsamt*

Hoppas ni mina kära bloggläsare är friska.

Superkramen,

//förkylda mamman