Tredje dagen i telefon med sjukhuset ...

... Resultat - NULL

Hoppas jag får några svar imorgon då. Måttligt less kan jag ju säga.

Men vi hoppas följande;

- Johanna får eget rum så jag eller hennes pojkvän kan sova där.

- Johanna opereras på Mölndals sjukhus och flyttar till ett annat med barnavdelning, för att vi ska kunna vara med henne.

- Hennes vårdtid på sjukhus med utbytt axel beräknas till tre dygn. Känns lite kort med tanke på hennes ålder.

Men framför allt önskar vi svar. Det verkade ju så kanon när vi träffade ortopeden och narkosläkaren. Hur kunde det bli så här?

Nåja, fortsättning följer ...

Sjukhus och mera sjukhus

Idag är jag och dottern på Mölndals Sjukhus för att träffahennes ortoped. Vi ska komma fram till bästametoden och tidpunkten att byta en eller båda axellederna.det är soligt och fint här. I eftermiddag åker vi till Stockholm och Astrid Lindgrens Barnsjukhus för femtielfte gången. Där ska vi sova inatt och imorgon är det den medicinska studien som hägrar. Vi kommer vara hemma vid åttatiden på kvällen. Pust! Jag försöker verkligen fokusera på nuet och inte ta ut någon värk i förskott. Men lite rädd är jag allt särskilt som det bär av till Tallin på körresa redan på torsdagen. Det gäller att vila under onsdagen för vi har körövning på kvällen där också.

Jag är rejält sömnig kan jag lova men detordnar sig sedandet.

Något lite allvarligare är ju kommunikation. Hur kommer det sig att vissa människor når du inte fram till även om du med fingrarna skulle skapa en tratt och skrika så peruken lyfter? Jag blir fascinerad de lever i sin lilla bubbla och går aldrig utanför den ens tankemässigt. De vet bara att de har rätt, de är klokast och att alla andra är korkade som inte ser deras syn på världen. Dessa människor är också oempatiska och lever ett liv i dubbelmoral. Ettliv där de måste bestämma var detalj för att inte tappa fotfästet. Vad tråkigt liv med ofta begränsande vyer.