Leva sitt liv är som att dansa på en slak lina...

Ofta känns det så för mig. Det känns som jag ska försöka hålla balansen på en spindeltråd över ett stup och jag är en stor elefant som täcker upp alldeles för mycket yta med mina fötter när jag försöker ta mig fram genom livet. Det svänger hit och dit, ibland är jag nästan säker på att tråden ska brista under min tyngd och allt för många gånger så ser jag inte var jag ska sätta ned foten. Jag börjar skönja målet långt där framme och det blir allt mer tydligt för mig. Det är rätt svårt att ställa om fokuset från barnen till mig själv. Det är en form av livskris när ens fantastiska barn är underbara vuxna.

För mig är det väldigt svårt att se till att skapa två olika skärpor och få det att gå rätt smidigt att ställa om linsen mellan dem. Ställa om utan allt för många tekniska tillbehör och tingestar. Försöka att hålla det enkelt men ändamålsenligt är inte det allra lättaste.

Jag har två stora mål att formulera för mig själv, två stora mål att skapa tydliga målbilder av. Jag vet åtminstone nu vad dessa två mål är och resan hit har inte varit utan gupp och hinder för att uttrycka sig milt. Mina två mål är att läka mig på alla sätt och av alla sätt är det att hjälpa min självkänsla lite på traven istället för att underminera för mig själv. Största problemet ligger hos mig själv, inte vad andra människor gör mot mig. Ansvaret ligger hos mig i hur jag väljer att ta emot det andra människor säger till mig eller väljer att agera mot mig. Låter kanske hårt eller hurtfriskt och kanske t o m konstigt men till syvende och sidst så är det så enkelt/svårt. Det är ju såklart andras ansvar om de väljer att bära sig illa åt men jag kan välja att se förbi det, ignorera det eller att inte beröras av det.

Mitt andra mål som jag behöver konkretisera mer är att sluta med mina självskadebeteenden vad det gäller att ha en dålig ekonomi. Även fast jag har ett litet manöverutrymme så går det alltid att förbättra. Jag har tur att det inte kostar mig så mycket att göra de saker som fyller på mitt hjärta och min själ. Gud är alltid med mig och det stöttar mer än jag kan med ord beskriva. Det finns andra sätt att ge sig själv ett värde och jag har talat om det tidigare, att känna sig fin genom att klä sig i kläder man trivs i och känner sig vacker i, är för mig ett sätt att ge mig ett högre värde för mig själv.

Mitt nya sätt att värdesätta mig själv är att ge mig en ekonomisk trygghet och sträva mot att skapa förutsättningar för en trygg ålderdom. Jag fyller ju 45 år och det är dags att tänka framåt på ett nytt sätt. Ett nytt sätt som innebär mig själv främst, för min egen skull. Det är stort och ganska svårt att ta in men det är dags att jag tycker att jag är värd bättre.

Efter ett livs kamp så förstår jag nu varför?!

Jag förstår varför jag har haft svårt att ha ett nära och verkligt umgänge. Varför jag i min önskan om att vara social alltid känt mig avig, fel och konstig.

När jag var i tonåren så orsakade min oförmåga ofta utbrott, jag var oerhört svart eller vit i mitt tänk. Jag var brottsligt ärlig och sa alltid vad jag tyckte och tänkte. Såklart att människor upplevde mig annorlunda.

Jag har upptäckt genom min äldsta son att vi har oerhört mycket gemensamt i sättet vi är. Därför förstår vi varandra så bra och därför trivdes han bra hos mig.

Jag har absolut Aspergers och ADHD själv. Jag måste se till att få en diagnos på detta och kanske hjälp och stöd i min vardag. Jag är så himla trött på att ställa till det för mig i livet, att ständigt få städa upp efter mig själv. Jag är så trött på att aldrig förstå riktigt hur samvaron med människor fungerar. Jag kapitulerar. Det är fel på mig, det är jag som är avvikande, fel och onormal. Även om jag tycker bättre om mig själv idag än vad jag gjort på många år. Så är jag så trött på min ständiga oförmåga att hålla i pengar trots att jag vill, att ha svårt med siffror. Höra mer än andra och ständigt pejla allting överallt. Ibland är jag så överväldigad av alla intryck att jag isolerar mig på mitt rum bara för att få tid att ladda.

Jag har trott att jag var en HSP men då skulle jag förstå fler saker i det sociala samspelet än vad jag gör.

Dags att uppsöka en vårdcentral och få en tid för utredning, diagnos och kanske medicin. Någon slags hjälp behöver jag helt klart för jag orkar snart inte mer. Jag är visserligen högfungerande men jag är ständigt utmattad.

Tror det är därför jag tycker så mycket om mitt nya jobb. Enkla instruktioner, uppgifter jag vet början och slut på och klara mål att arbeta med. Det är jätteskönt för mig. Samma rutin och samma uppgift skapar ett lugn som jag uppskattar. Jag är hela tiden i arbete och trivs med det. Jag behöver känna mig nyttig och ha en uppgift.

Hej!

Jag heter Harriet och jag har antagligen Aspergers/adhd, jag förstår det nu när jag är 44 år. Tänk om jag kunnat få hjälp tidigare. Nu är det dags!

Firar en vecka sedan operationen.

Jag mår bra och det känns bra. Mitt liv är trots allt gott.

Har gått in i en ny fas i livet som innebär att jag nu måste lära mig leva på existensminimum. Det kommer att gå det vet jag. Mitt liv är inte så vidlyftigt med stora utsvävningar. Jag tycker om att ta det lugnt och promenera med min hund. Disa har ju blivit stora damen nu. Underbara hund!

Hon tittar skeptiskt på mig eftersom jag av någon anledning inte har kommit mig för att ta fram min systemkamera förrän nu. Har INGEN aning varför det har bara blivit så. I vilket fall så tyckte hon att kameran förde ett konstigt oväsen. Idag har hon dock vant sig lite. Det här betyder bara att jag får vara mer duktig att använda den.

Jag har också upptäckt att jag tycker om att ta fotografier av mig själv. Visserligen är det fortfarande bara av huvudet men rätt vad det är så blir det lite kropp med. *fniss*

Skumma grejer...

... är såklart jättetrevliga om det är skumtomtar ...

Något jag annars har svårt för är när andra människor tar åt sig äran av andras arbete ...

Jag gillar inte heller när människor påstår en sak och sedan gör tvärtemot ...

Gillar heller inte de som verkar jätteglada att se en och som sedan inte gör som de lovat av någon obskyr anledning ...

Gillar inte folk som ler brett, talar lent och agerar vänligt, men där man ser en DÖD blick ...

När man inser att de som verkar vara mest religiösa bara är tomma skal av massa snack och ingen verkstad.

Hur gör ni när ni möts av sådant, eller är det bara jag som upplever detta?

Sånt skrämmer och oroar mig.

Jag fattar inte vad som händer

helt plötsligt har man gått och blivit attraktiv. Jag fattar ingenting. Trevlig nyhet är det i alla fall. Jag skulle kunna leva med detta. Det trodde jag aldrig skulle inträffa i ett helt liv där jag knappast fick den jag ville ha. När man ser hur en del utvecklats både som människa och som personer idag så undrar man ju hur i hela friden man tänkte.

Det är bra tur att man inte alltid får som man vill och tur är det att jag släpper taget, när det bara känns så fel. Detta måste man våga för sin egen skull än hur jobbigt det är. Ny erfarenhet som jag har fått. Något dyrköpt i vissa fall men ack så nyttiga.

The things that doesn't kill you makes you stronger - stämmer - det är bara det att det är så jobbigt när egot, självkänslan och drömmar får sig en riktig törn. MEN det har man med sig nästa gång.

Önskar er alla en underbart skön dag denna mycket tidiga söndag eller väldigt sena lördag. God natt,

eder struligaste vän på webben ... <3

LCHF smygs igång idag.

Trött på att vara tjockis och att inte må bra. Gick ned ett ynka kilo på Teneriffa och känner att det är dags att göra något åt saken igen.

Har förresten kommit överens med min kompis Tina att vi ska gå ned i vikt tillsammans. Köper stegräknare denna månad och i slutet av September blir det till att börja träna igen. Varför september undrar du? Jo, då har vi köpt den nya bilen och nu ska jag spara till kontantinsatsen till den. Man kan inte få allt på en gång. Så är det bara.

Patience is a virtue, vet ni?!

SM-GULD 2009 TILL SUNDSVALL DRAGONS!!

Foto: Ola Röstlund

Ett nytt foto på mig och Mikael Palm. Jag får hålla i pokalen! Jag är glad som tur är när jag nu inte är särskilt snygg ;-)

Har varit fullt upp idag...

Jag har varit till frissan och fixat mitt hår, Johannas hår har äntligen blivit fixat det men och dessutom Christers kalufs. Vi är dösnygga alla tre! Som grädde på moset har jag fått Tiffany trimmad, öronrensad, kloklippt och tandsten borttrollat.

Dessutom har jag beställt tid för ansiktsbehandling - det ska bli myyyyys! Jag tycker nog att livet är lyxigare somliga dagar än andra.

SÅ därför har det blivit klent bloggat idag. Nu måste jag sussa för IMORGON är det Basket och jobb!!

Hurra! Jag älskar verkligen mitt jobb!

Jag och min underbara dotter..

Ska klippa oss på John Bauer Gymnasiets frisörlinje idag. Det känns jättespännande för jag ska byta frisyr helt och Johanna ska trimma sin emofrisyr. Hon är inte en emotjej men hon gillar modet ;-)

Så det kommer bilder på bloggen på mig och dottern senare idag.

Kramar i massor till er,

//Harriet