Drömmar kan vara stora och små...

... de kan vara korta och långa men så länge man provar att uppfylla dem så är det väl bra, eller?

Jag har tur att jag är stark och kan resa mig fort. Jag har tur som har glädjen i själva livet och inte i ägodelar. Jag har tur som kan anpassa mig och jag är glad att jag kan omvärdera, utvärdera och skapa ny struktur i det som känns ostrukturerat.

Ibland har jag otur när jag tänker men jag tar ansvar för mina fattade beslut och ställer saker och ting till rätta. Jag blir mer och mer övertygad om att jag har en mild form av aspergers och adhd eftersom något kan verka som en jättebra idé ändå blir bara fel. Andra saker jag är irriterad på hos mig själv är att jag kan få en fix idé och inte förrän jag har utfört den blir jag lugn och kan tänka på annat. Jag menar, jösses, varför kan inte jag var klok och eftertänksam som andra? Varför är jag aldrig nöjd? Varför kan inte jag finna mig i saker och tiga still?

Visst ibland är handlingskraft bra men ibland kan det bli bara fel. Min livskris efter mitt Englandsäventyr blev ju kort eftersom jag hade panik i något dygn och sedan fungerade hjärnan igen.  Ja hjärnan fungerar på mina villkor och inte riktigt lika utmärkt som många andras. Jag blir förbluffad över min förmåga att förstå ganska komplicerade filosofiska, matematiska tankar som andra förklarar men känner mig aldrig lika skarp som min son Jonas eller min vän E-L. Min första makes analytiska förmåga skulle jag vilja ha.

Det som eventuellt kan betecknas som mitt i livet undran om än inte kris. Så gäller det väl att hitta min plats i livet. Det skrämmer inte men är ändå en period som handlar mycket om att iaktta, känna efter och känna in. En smula introvert och en smula försök till eftertanke börjar komma in i mitt liv. Kanske kommer det lite mognad också till mig, kanske kan jag få känna mig mer jämn eller så blir jag en total rebell även i fortsättningen som kräver min egen individualitet och uttryck.

Just nu är min fixa idé att få hem älskad Disa så fort som möjligt. Visserligen är det ju trevligt men jag känner att mitt fokus ligger där. Min smala lycka är ju att jag ska ta mig in till Stockholm och provjobba imorgon. Vad spännande! Det känns också spännande att ta reda på bästa vägen hem eftersom den buss jag nu har åkt med ett par vändor inte går efter klockan nio från Danderyds Sjukhus och busstationen där. Tur att jag även är inställd på problemlösning och ser fram emot att lösa dem även om jag när jag befinner mig mitt i dem, kan sucka tungt och undra, hur gör jag nu då?

Vänster, höger om marsch!

Vi borde vid det här laget ha kommit längre i vår omsorg om varandra och vår jord. Varför har vi så lätt att dras med i jakten på status, pengar, makt och ett övertag över vår granne? Jag kan ibland med längtan se antropologiska program om s k underutvecklade isolerade stammar i någon djup djungel någonstans och beundra deras sätt att ta hand om varandra. Där statusen oftast mäts i din kunskap, hur väl du tar hand om andra eller vad du kan tillverka för samhällets och varandras bästa. För mig känns det rent personligen som att vi är de som är underutvecklade, förkrympta och många gånger egoistiska själar som bara vill kliva på någon annan för att klättra högre upp på samhällsstegen.

Ett tag trodde jag att jag skulle bli lycklig om jag var rik eller om jag var uppskattad högt för det jag gjorde. Jag upptäckte ganska nyligen att det är ingen som frivilligt ger dig uppskattning i livet. För många människor är det så oerhört svårt att unna andra människor lycka, glädje och kärlek. Hur kan man det? Jag blir bara glad om andra har framgång om det är viktigt för dem. Jag unnar alla i min närhet kärlek, lycka och rikedom.

För min egen del väljer jag att alltid uppskatta mitt liv precis som det är. Det är någon sorts lugn vardagslycka som inte är så hysterisk och grandios som jag tycker om. Jag gillar när människor uppskattar mig för att jag kan ge dem någonting. Att jag är den som lyssnar, kanske kommer med en synpunkt om den efterfrågas eller som älskar mig som den jag är. Någon som uppskattar min positiva, uppbyggande ärlighet och som förstår att även jag är klumpig och fel ibland.

Maslovs behovstrappa borde säga oss mer än vad den får utrymme för. Den visar så tydligt hur människan värderar sina basala behov.

En annan viktig aspekt i det hela är ju att även om detta började med ett politiskt inlägg så ville jag så småningom komma fram till att även politiken ligger många gånger i toppen av våra mänskliga behov det är ett problem när vi utnyttjar vår postion på ett felaktigt sätt som det blir ett problem.

Vi väljer alltid vilka mål vi jobbar oss fram till på samma sätt som vi väljer hur vi ska uppfatta livet och vår utblick över det. DU kan alltid välja att se på livet med postitiva glas eller negativa i dina "glasögon" i slutänden är det alltid DIN känsla och DINA tankar som avgör hur du uppfattar ditt liv, din omvärld och dina förutsättningar.

Dina drömmar kan ingen ta i från dig. De är din egen personliga skatt att bevara i ditt hjärta.

Har du en dröm, sluta aldrig att drömma...

.. det du istället ska göra är att livligt föreställa dig att du befinner dig där. Drömmer du om att stå på scenen så tänk varje gång du känner dig lycklig på det. Var där med alla dina sinnen, känn värmen från strålkastarna, hör musiken som strömmar mot dig. Sjung från ditt hjärtas djup, spela så fingrarna dansar felfritt över ditt instrument. Känn din lycka och glädje i det ögonblicket. Hör applåderna, känn dofterna från den varma scenen, publiken och elektriciteten. Upplev allt med dina sinnen. När du gjort det så sätter du dig ner och skriver ner en målbild. Gör en mindmap, rita en teckning där du skriver ner hur du ska gå till väga.

Upprepa det här många gånger och alltid med känslan av kärlek, tillfredställelse och att du ser målet framför dig. Din hjärna är en fantastisk skapelse, din hjärna, din passion och din kunskap tar dig dit du vill.

När du skapar en målbild så skapa den i positiv anda. Hjärnan förstår inte begreppet NEJ så du måste utgå ifrån det du VILL göra och inte det du INTE vill göra.

Vakna varje dag och var tacksam för det du har. Känn lyckan i att ligga i en säng i en varm lägenhet eller hus. Känn hur god din frukost är och att du uppskattar att vara mätt. När du klär på dig känn också varje fiber i plagget, känn värmen eller svalkan det skänker dig. Gläds åt det du har och sörj inte det du saknar.

Men mitt viktigaste råd till dig är, se dig själv med kärlek, behandla andra människor värdigt och med kärlek. Det goda du gör mot andra kommer alltid tillbaka till dig på ett oväntat sätt från människor du möter. Det är sant!

När det är rätt tid, när det är DIN tid, då kan allt förändras på ett kick. Då måste du vara beredd att motta din chans för att nå ditt mål. Du ser att allt du gör är en förberedelse för att lyckas. Se dig själv med kärlek och förlåt dig själv för dina misstag. Lär av dem och kom vidare. Människa DU är underbar!

GLÖM ALDRIG ATT DU ÄR UNDERBAR!

Jag fattar inte vad som händer

helt plötsligt har man gått och blivit attraktiv. Jag fattar ingenting. Trevlig nyhet är det i alla fall. Jag skulle kunna leva med detta. Det trodde jag aldrig skulle inträffa i ett helt liv där jag knappast fick den jag ville ha. När man ser hur en del utvecklats både som människa och som personer idag så undrar man ju hur i hela friden man tänkte.

Det är bra tur att man inte alltid får som man vill och tur är det att jag släpper taget, när det bara känns så fel. Detta måste man våga för sin egen skull än hur jobbigt det är. Ny erfarenhet som jag har fått. Något dyrköpt i vissa fall men ack så nyttiga.

The things that doesn't kill you makes you stronger - stämmer - det är bara det att det är så jobbigt när egot, självkänslan och drömmar får sig en riktig törn. MEN det har man med sig nästa gång.

Önskar er alla en underbart skön dag denna mycket tidiga söndag eller väldigt sena lördag. God natt,

eder struligaste vän på webben ... <3