Har haft en jätterolig dag idag.

Har varit till Indal av alla ställen på gospeldag med eminenta Daniel Stenbaek och Malcolm Chambers. Som extra bonus var också Erika Sjödin där och hjälpte till. Det var jättekul med gamla godingar att sjunga till. Malcolm sjöng så vackert som han alltid gör. Daniel charmade soprantanterna totalt. De var nog lite kära i honom när kvällen var slut. Kul!

Massor med tack för superdag och massa fniss - ett och annat gapflabb blev det också.

Kören här ovan är Daniel Stenbaeks eminenta kör By Grace - lyssna och njut när de framför en av mina absoluta favorit medleys som finns att sjunga. Jag älskar den och hans kör har sjungit den i ca 10 år - lyckliga dem.

Jag är också tacksam att Christer mår lite bättre idag och att jag har fattat ett stort beslut. Jag ska sälja huset - jag har tröttnat på att betala massa pengar för något som jag inte nyttjar. Någon som vill överta ett hus i Viskan med strandtomt till Ljungan? Hör av er i så fall.

Jag undrar jag...

Foto: Harriet Olsén

...över så mycket. Det känns som alla tankar bara virvlar runt i huvudet just nu. Jag är så tacksam att jag har mitt jobb så att jag har något som skingrar mina tankar när de snurrar som allra värst. Det virvlar runt så snabbt att jag liksom inte får fatt i tanken utan det känns precis som om jag precis ska sträcka ut handen och ta tag i den - vips så är den borta igen - jag känner mig som jag står i ett rum och allt virvlar som en orkan runt mig och jag jobbar hårt för att få fatt i något att reda i. Det är jobbigt att känna så här.

Jag känner ändå att jag står på en stabil grund men ändå samtidigt virvlar det mesta för fort för att jag ska kunna reda ut hur jag känner och varför. Jag vet att jag inte trivs med mig själv, jag förstår att jag är orolig över allt elände min kropp hittar på och jag vet att jag oroar mig över min dotters skolgång. SÅ långt är jag med...

Foto: Harriet Olsén


Men mitt i orkanen så förstår jag att det är mer saker som poppar upp och pockar på min uppmärksamhet. Jag har längtan till gemenskap samtidigt som jag känner mig knäckt efter Team LaGaylia och inte duger. Jag vill ta ansvar över mycket mer - samtidigt som jag tycker att jag har nog mycket att stå i.

Jag känner mig rent ut sagt villrådig och behöver någon klok människa att tala med - en människa som har levt och som har gjort både goda och felaktiga val. Jag borde tala mer med Gud och jag borde lära mig att tycka om mig själv. Christer älskar mig som jag är och Gud har skapat mig så här. Varför känns det då så jobbigt?

Varför har inte jag en massa vänner när jag uppfattas som trevlig, glad och social? Jag fattar inte någonting. Allt jag vill är att vara en god vän till någon och ha en vän som är en god vän tillbaka. Hur kan jag känna mig så ensam?

... jag undrar jag varför det känns så här? Jag undrar jag....

Snart har jag helg...

... det ska bli skönt tycker jag.

Jag påverkas av medicinen och känner resultat redan. Jag har varit mycket piggare idag på jobbet och det var fantastiskt skönt att dagen kändes så kort. Kanske, ja kanske så kommer den göra stor skillnad nu och jag kommer känna mig betydligt bättre undan för undan.

Jag har inget särskilt att göra under helgen men ser fram emot att min underbara dotter kommer hem. Känns inte lika kul att Jonas redan åker hem imorgon när jag jobbar måste jag ju säga. MEN så är livet - dags att han får breda ut vingarna och flyga iväg ännu mer fritt - jag är faktiskt inte särskilt orolig för hans del. Han har klarat av mycket redan och han är väldigt självständig, klok och bryter av detta med att vara ungdom så jag är helt lugn.

Jesper åker iväg på måndag - dock inte för att åka hem - han ska med pappa och fiska och i samma tillfälle kommer Johanna hem. På måndag kväll kommer också Christers barn hem så då blir det som vanligt igen. Det känns skönt att skolorna börjar snart och att vardagen snart är här. Min älskade sambo gruvar sig för att börja jobba efter semestern men samtidigt så är han uttråkad och då brukar det vara dags och man har vilat det man behöver.

Nästa sommar ska vi ha semester tillsammans i alla fall - det är värdelöst att inte ha semester tillsammans. Det enda vi gör som familj den här sommaren är att vi kommer åka till Stockholm en helg och det är synd det.

Hoppas att Christers underbara dotter lär sig simma snart ;-) för då ska vi åka utomlands i sommar till sol och bad som belöning för att hon varit så duktig. Ska bli jättekul den dagen vi får köpa Nicklas en kick-ass snygg cykel då han lärt sig att cykla. Barn ska premieras när de klarar av något svårt så det så!

Jösses vad jag har varit trött.

Det är inte så lätt att komma igång efter en semester som trots allt var för kort. MEN till mitt försvar skall ändå sägas att jag jobbar heltid första året på lång tid nu. Missförstå mig inte jag älskar mitt jobb och den gulliga personal som vi har hos oss. Men så in i rackarn trött jag har varit ändå.

Vad har hänt under resterande dagar på jobb och hemma då? Jo, jag har fortsatt att försöka få min underbara sambo och förstå att man VISST kan gifta sig fast hans käre far har skilt sig. De är ju ändå olika personer, eller hur? Har också låtit det sjunka in att han inte tror på äktenskapet men det gör ju inte att jag tror han skulle bli världens bäste make dessutom.

Han är helt otrolig som han är och jag vill inte ha någon annan. Jag menar, vilken annan karl skulle sköta middagsmat när han är hemma först? Jag känner mig så oerhört tacksam att han hjälper till och faktiskt gör det mesta hos oss. Han ÄR helt fantastisk.

Ska försöka att inte påminna om detta mer med bröllop. Jag måste respektera honom även här - fast äktenskapet är så viktigt för mig. Kärleken kommer inte minska för det.

På fredagskvällen tog vi emot en av hans bästa vänner Helena m. familj och åt middag med smulpaj till efterrätt. Vi satt och avnjöt Mamma Mia som slutkläm på kvällen. Det var supertrevligt och jag var avslappnad trots att jag är så ovan att ha gäster hemma.

Idag har jag jobbat och sedan var det middag på pizzerian - mumma. Sedan har jag sett avsnitt 2 till 6 i min nya älsklingsserie True Blood. Det är så helt galet bra.

Klockan har nu blivit söndag och det är definitivt sängdags... Kram på er alla och DU/NI ... Don't let the bedbugs bite!

Min sambo har fångat härlig Regnbåge...

Den ska vi avnjuta i form av två av de fina firrarna till middag imorgon. Har bara hittat massa konstiga recept på recept.nu någon av er som kikar på min blogg som har ett supergott recept till 4 personer att bjuda på?

Gott och nyttigt med fisk!

Nyss hemkommen från ett trevligt kalas...

.. hos en lycklig Emma. Hon fick jättefina presenter från alla hennes vänner och släktingar. Sylvia hade bakat en god tårta, kaka och massa goda kakor. Christer - bless his heart - njöt särskilt mycket av marängerna. Vi umgicks med många härliga vuxna och myste med varandra.

Det gör vi gärna igen...

Tack Sylvia och ha en fortsatt härlig kväll Emma!

Idag har jag jobbat trots ont i magen...

... jag har också varit på möte med rektorn på Johannas skola och fått reda på att hennes frånvaro är 49% - fick en massa omdömen från lärarna också och trots hennes stora frånvaro så ser det ingalunda hopplöst ut. Johanna behöver INTE gå om 7:an heller - hurra! ...

Efter det var det dags att bums åka iväg till jobbet men innan det måste jag och dottern få i oss lite lunch och jag föll för hennes begäran och gick in på Sushi baren på Sjögatan och köpte en 11 bitars take away lunch för 85 kr. SUPERGOTT! Var det verkligen. Mumma!

Efter det jobbade jag ett par timmar och sedan var det dags att skjutsa Johanna till tåget så hon kan vara hos pappa några dagar under lovet. Jag saknar henne redan!

Efter det fick jag äntligen jobba på riktigt utan massa avbrott - skönt! Det var så roligt att vara tillbaka på jobbet igen. Det är ju så när man har världens gulligaste arbetskamrater - bara myyyys! Det gick rätt bra att jobba trots att jag skulle varit hemma med onda magen och febern - men som sagt - det är roligare på jobbet - dagen blir så lång annars.

Jag och Christer har därefter varit och handlat, försökt att lämna in hans Xbox 360 som beslutat sig för att inte fungera längre. Överhettar på en gång och tre röda varningslampor lyser... Nu måste han vara utan spelkonsollen i tre veckor innan han kan spela igen - stackars!

Nu ska jag snart fika semla och se film... härligt med fredag och IMORGON - jobb igen!

Har varit fullt upp idag...

Jag har varit till frissan och fixat mitt hår, Johannas hår har äntligen blivit fixat det men och dessutom Christers kalufs. Vi är dösnygga alla tre! Som grädde på moset har jag fått Tiffany trimmad, öronrensad, kloklippt och tandsten borttrollat.

Dessutom har jag beställt tid för ansiktsbehandling - det ska bli myyyyys! Jag tycker nog att livet är lyxigare somliga dagar än andra.

SÅ därför har det blivit klent bloggat idag. Nu måste jag sussa för IMORGON är det Basket och jobb!!

Hurra! Jag älskar verkligen mitt jobb!

Vad roligt det var att komma tillbax till jobbet igen.

Efter alla helger med jul, nyår och sånt (Körslaget) så kändes det jättetrevligt att vara hemma utan att behöva vara i toppskick för att kunna sjunga och i mitt fall nästan-dansa. Det känns så skönt med vardagsrutiner igen även om mitt samboliv inte kommer bli vardag än på ett tag.

Det var som sagt en härlig vardags-dag idag - jag älskar att upprepa mig ibland *harklar mig* 

Min underbara sambo lagar middag och jag har varit ut med hunden. Har kollat mejlen och facebook så nu kan jag snart ägna mig åt att äta middag och mysa med familjen. Hunden behöver pussas på mer och katten kommer väl in snart.

Just ja! Idag har jag åkt buss för första gången från Alnö in till Sundsvall City för att jobba. Det kändes lite konstigt att åka fel väg liksom. Jag är lyckligt lottad som kan vara i nuet och låta en enkel busstur i stadstrafik bli till ett litet äventyr i vardagen.

Om jag känner mig lycklig - ja, det gör jag nog faktiskt.

Jag har en pojkvän som älskar mig (snygg är han också dessutom), jag har tre underbara barn, två härliga bonusbarn, en Yorkshireterror, en katt, två tamråttor, en lägenhet som ligger centralt. Jag har fina arbetskamrater, ett kul jobb och dessutom så mår jag rätt så bra just nu.

I det stora hela så är jag faktiskt rätt lycklig - oändligt tacksam - och rätt lycklig.

<3

Har fått lite mer ordning i lägenheten nu..

Så här ser det ut i mitt kök fast färgerna är tvärtom. Fint va?!  :-)

Christer har gjort ett fantastiskt jobb och han har varit så duktig. Vad han har jobbat och slitit. Idag har jag fått in mitt nya köksbord och stolar till det. Bordet är vitt och stolarna är vita med svarta skinnsitsar.

Det är så fint. Jag och Christer formar vårt gemensamma hem till något alldeles nytt och härligt tillsammanst tycker jag. Barnen - både mina och hans - verkar trivas ihop dessutom. Tiffany älskar att bo här och katten Anakin börjar så smått vänja sig vid nya livsbetingelser också.

Jag tror att vår nystart på Alnö kommer bli bra.

Massor med kramar,

//Harriet <3

Idag är jag glad och lättad.

Jag har börjat skicka min dotter med skolskjuts igen och det är beviljat hela högstadiet ut och även efter flytten. Jag behöver inte slänga ut dyra pengar som jag inte har på billiga bilar som blir dyra när de går sönder. Känns skönt!

Jag har klarat av att arbetspröva på 50% den här veckan även om jag varit jättetrött på kvällarna. Det känns fantastiskt att jag har nått mitt mål redan. Det är m a o viktigt för mig att den arbetsplats jag har är en med klara regler, vänligt bemötande och där man har kul med sina arbetskamrater. På Återkommande Mode är det en bra atmosfär där vi som jobbar stöttar varandra. Jätteskönt!

Jag har ännu inte orkat ta mig till kyrkan och jag tror att det beror på att det varit mycket oro för dyra bildäck, fälgar, skolskjuts, stress kring ekonomin - det saknas 10 000 kr den här månaden - hoppas de kommer snart. Det har varit en del press angående väntan på besked om lägenheten också. Detta har gjort att jag hamnat i en nedåtspiral som snabbt hävdes av underbara vänner här på bloggen som kunde uppmuntra, påminna och tala ärligt till mig. Tack för det!

Jag hoppas snart att jag får lite lugn och ro för det skulle vara så skönt.

Ikväll har jag varit med pojkvännen till hans kompis Helena och det var jättetrevligt. Imorgon kväll är det basket igen - hurra! På lördag ska jag på dop med efterföljande dopmiddag, det ska bli jättetrevligt. Jag har som vanligt inga kläder att ha ;-) men det får gå ändå. *fniss*

På söndag är det tvättstuga igen men den här gången så är det inte mycket tvätt alls. Kanske bara 3 maskiner! Häftigt!

Så idag mår jag lite bättre.

//Harriet

Saker som slog mig idag...

Jag är så trött på min egen ofullkomlighet.

Jag är less på mina brister när det gäller att tyda människor, spela spel, skvallra, vara dum mot andra. Brister? säger ni - jo i dagens samhälle är det en brist som gör att man gång på gång åker på smällar.

Gång på gång hamnar i omöjliga situationer. Jag är så trött och slutkörd på det mesta just nu att jag inte orkar gå i kyrkan längre. Det bär mig emot att känna mig bedömd och om det är inbillning eller inte - att jag inte håller måttet. Jag VET att jag inte håller måttet - jag är ofullkomlig och har massor av fel och brister.

Problemet är ju också att jag inte kan förmå mig att vara dum mot andra. Om människor upprepat är dumma emot mig så orkar jag inte längre ta det - det gör för ont. Så jag håller på att undvika människor har jag märkt. Jag orkar inte med att aldrig duga och att alltid känna mig fel.

Som tur är har jag fått komma tillbaka till Återkommande Mode där jag kan reparera självkänslan igen och få känna mig kompetent och uppskattad - trots mina fel och brister.

Ikväll kommer Christer hem igen och det ska bli skönt för då kan jag ägna mig åt honom och han brukar liva upp vårt liv avsevärt. Det är kul att få ha honom hos sig igen. Han älskar mig fast jag är överviktig, har värk och är ofullkomlig.

Det trodde jag bara att Gud gjorde.

Jag måste våga tro på mig själv lika mycket som jag tror på andra människor men det är så svårt för mig. Så svårt...

Nu måste jag göra något...

Skönhet personifierad i Brigitte Bardot.

Jag håller på att söka mig ett jobb. Jag är less på att ha det så här och jag måste göra något för att förändra min situation. Så är det helt enkelt. Jag står inte ut med att hela tiden leva knappt och få leva från paycheck till paycheck. Något nytt måste till. Jag är beslutsam och är på väg nu.

Jag är trött på att leva under konstant ekonomisk press och har förstått att det tar massor på mina krafter det också. Då jobbar jag hellre och slipper det - i värsta fall får man väl sova på helgerna då. Jag ska lägga alla mina krafter på jobb, familjen och på Gud. Det är fullt tillräckligt för mig.

Christer och barnen (hans och mina) är det viktigaste som finns och jag ska göra vad jag kan för att vi ska få det så bra som möjligt. Jag kommer kämpa tills mina fingertoppar är blodiga för att få ett bättre liv. Vi är värda allt gott och det börjar hos mig själv. Jag måste göra en stor ansträngning och JAG måste ta ansvar för mitt liv.

Har sökt tre toppentrevliga jobb nu som jag ser kommer ge mig mycket som människa och få möta många människor dessutom. Jag känner mig redo och nu måste jag vara redo.

Jag är faktiskt en person med mycket livserfarenhet och har en lång historia av ansvar med mig. Nu räcker det.

Jag kan, jag vill och jag klarar av det.

Nu går jag en ny framtid till mötes... en framtid med ny familj och med nya förutsättningar. Det känns härligt.

//Harriet

Ååååh, vad skönt.

Nu har jag städat lägenheten och det luktar fräscht. Ska snart ta och dammsuga sängen och bädda rent. Sedan ska jag ta en dusch och lägga mig och läsa. Imorgon kommer Christer och barnen hit för att äta middag. Det ska bli så roligt. Tänkte bjuda på makaroner och köttfärssås - det funkar på de flesta barnen i alla fall. De jublade när jag föreslog det kan jag säga ;-)

Ska försöka och pallra mig iväg på gudstjänsten imorgon - men jag får se hur dagsformen är. Jag misstänker att jag börjat få högt blodtryck eftersom jag har en huvudvärk som påminner om migrän och aldrig liksom blommar ut. Skitskumt. Jag har också svarta prickar framför ögonen och det kommer jag ihåg när jag väntade Jonas och hade havandeskapsförgiftning så kändes det likadant.

Jag har ju varit på Christers uppvaktning idag också - det får jag inte glömma - han bjöd på en jättegod smörgåstårta som han och före detta sambon hade gjort tillsammans. Fick med mig en jättebit hem - så gissa vad jag ska äta för frukost imorgon? Ibland känns livet liksom bara glassigt - hihihi.

Näee, nu ska jag ta itu med sängen innan klockan blivit tio och man stör grannarna. Men å andra sidan så festar vi ju aldrig så om det går lite över klockslaget kan ju inte vara så farligt? Fick veta att klockeländet skall ställas om inatt också. En timme tillbaka.

Jag tycker det är bra underligt att det är så svårt att komma ihåg varje gång. Måste vara senilast i landet eller något.

//Harriet

En god nyhet...

Jag och min Christer flyttar ihop på Alnö. Vi fick lägenheten vi sökte. Hurra! Härligt med några glada besked. Har varit mycket krångel och strul nu ett tag.

Känns som en stor sten har fallit från mitt bröst. Johanna är glad, jag är jätteglad och nu så ljusnar det betydligt i mitt liv.

Mer kärlek, mer kraft, mer av Dig i mitt liv.

Mer kärlek, mer kraft, mer av Dig i mitt liv.

För jag vill bära dig nära mitt hjärta,

Jag vill bära dig nära min själ,

Jag vill ära dig av hela min kraft,

Du är min Gud,

Du är min Gud.

Taget ur en lovsång som jag älskar..... För det är många böner som blivit besvarade nu i mitt liv.

//gladmamman

Fortfarande förkyld...

Hästen jag hade Joons Joyride eller Moffa som vi kallade honom. Snäll som ett lamm var han.

Igår fattade jag ett svårt beslut.

Fr o m jul så kommer jag inte att ha Kyrkis mer. Jag har börjat känna mig stressad trots att jag tycker det är så kul. Jag blir stressad över att jag kommer till korta när det gäller att kunna massa olika lekar och att kunna mängder av barnsånger - vilket jag inte kan - jag är inte utbildad till förskollärare och har inte - tyvärr - lärt mig en massa där heller.

Jag har tvingats att fatta ett par stora och obekväma beslut den här terminen, det här med Kyrkis förstås och så har jag slutat sjunga i Spectra Gospel. Båda beror på att jag inte klarar av en stress som blivit negativ för min del. Jag vet inte om det beror på att jag har tappat självkänslan eller om det helt enkelt är för att jag har börjat jobba och vill satsa kraften på det.

I båda fallen så känns det som en sten lättat mitt bröst - trots att jag har älskat att göra båda delarna - jag känner att besluten är rätt även om de varit svåra och fått komma över lång tid. Jag är fortfarande in i en lång omformningsprocess utav mig själv som person och jag vet inte var det kommer att sluta.

Jag har en känsla av att det kan bero på att jag har haft ett liv som varit svårt i stora delar och ett liv kantat med stora utmaningar. För att citera Sagan om Ringen så; Känner jag mig som för lite smör som man brett på en alldeles för stor skiva bröd.

Jag upplever det som om jag bara gett allt av mig själv och glömt att jag faktiskt behöver lite för egen del också. Jag måste som person lära mig att säga nej, stopp och jag har inte tid. Det är ändå viktigast att jag finns till för barnen, Christer och hans barn det är där mitt fokus måste ligga. Jag måste också vända mig mer till Gud och låta Han ta större plats i mitt liv.

Vill jag fortsätta vara ärlig mot människor i min omgivning måste jag också vara ärlig mot mig själv.

Det är mycket som mal runt i min hjärna just nu men det är ändå skönt att jag mitt i mitt virrvarr också kommer fram till beslut som i alla fall just nu känns bra i mitt liv. Beslut som inte fattats lättvindigt utan som fått mogna över längre tid. Att vara vuxen innebär också att våga fatta de beslut som är obekväma för egen del. Ansvar får man ta hela livet och jag är inte rädd för det alls. Jag har haft ansvar både pålagt och självpåtaget hela mitt liv sedan jag var 1,5 år gammal så det är inget nytt.

Just nu så måste jag hitta en nivå som passar mig och mitt liv och inte en nivå som är påhittad för att jag tror att det krävs av mig och min omgivning.

Jag har min dotters sjukdom att försöka hjälpa både henne och mig att leva med. Jag har hennes aktiviteter som Elvirakören och nu äntligen Klubb Mysak varannan lördag. Jag har kyrkan, bönegruppen en underbar pojkvän och hans barn att ta ansvar för och omsorg om. Jag har Sundsvall Dragons som jag älskar att jobba frivilligt för och på toppen av allt detta har jag ett jobb som jag gillar mer och mer och en utbildning till nagelteknolog att se fram emot så känner jag att det räcker här. Jag är sjukpensionär på 75% trots allt och måste klara av att kunna arbeta de sista 25% för att få mitt liv att fungera bättre.

SÅ, så ser det ut just nu.... plus en rackarns förkylning... tror knappast att det blir någon lovsång på söndag för min del med den i åtanke.

//livsbejakarmamman

Igår hände det!

Jag träffade Christers underbara barn. Vi åkte till Selångers Marknad och de åkte i karuseller och radiobilar. Båda barnen var jätteduktiga tyckte jag och höll sig i närheten av oss. Vilka fina barn de har fått till Christer och Sylvia.

Det var en rolig dag även för mig och de tinade upp båda två - jag med ska jag säga - de hade massa roliga sker att berätta och var snälla och goa hela tiden. Jag ser fram emot att träffa båda charmtrollen snart igen.

Det är så mysigt att leta igen det som är drag från Christer i barnen och man ser ju ganska snart deras egenskaper. Fortsätter det så här bra kommer inte problemen bli så stora tror jag. Peppar, peppar så har grunden lagts till en god vänskap till barnen känns det som.

Tack till Sylvia och tack till Christer för förtroendet att få möta era fina barn.

//gladmamman

Längtan är värst...

.... längtan efter hans doft, hans armar i en härlig omfamning och känslan av hans kärlek till mig som jag ser i hans blick.

Känslan det väcker när jag ser något som skulle passa honom.

Känslan av att vilja dela det jag upplever med honom, bara längtan att jag skulle vilja uppleva solnedgången tillsamans med min älskling och stå och kyssas vid stranden med fötterna i vattnet och bara njuta av livet. Detta gör att jag skulle vilja åka hem imorgon och bara kasta mig i hans famn.

Christer jag älskar dig och längtar efter dig så mycket.

//bara din

Ny kärlek är både härlig och svår...

Favoritmännen i mitt liv: Med ryggen hitåt min son Jonas snart 18 år, till höger Jesper snart 19 år och framifrån min pojkvän Christer som låter sig väl smaka av middagen igår.

Fr v: Jesper, Jonas och så ser man Christers händer.

Familjen och relationer är verkligen det som är viktigast i en människas liv. Det är så lätt att det kan bli tokigt om man inte är empatisk och lyhörd. Ärlighet är också så klart top 3.

Kärleksrelationen till en man/ kvinna i sitt liv:

Det är ganska tufft innan man har hittat sätt att tala med varandra. Innan man vet vad den älskade riktigt vill och vad han/hon säger. Det är en balansgång som kan göra en tokig i början. Härligt svårt och väldigt pirrigt och intressant.

Det är saker man bara vill skrika ut egentligen, andra saker man bara önskar man kunde kläcka ur sig för att få det sagt i klarspråk. Saken är helt enkelt den att jag har lyckats hitta guldkornet i öknen. Såna män som min Christer finns rent statistiskt inte. Jag är förbluffad, glad och lycklig skulle jag faktiskt drista mig till att säga.

Tänk att kärleken verkligen finns därute för alla - den hittade ju faktiskt även mig.

I mina mörkaste stunder planerade jag nästan för att sätta mig i mitt hus utan el, elda ved och bo med katter efter barnen flyttat hemifrån. Jag skulle blivit Viskans kattant med hela Sundsvalls Kommun.

Helt galet men alldeles sant,

//lyckligtrotsallt mamman

Jag längtar efter Christer..

.. så jag tror att jag smäller av snart. Hur gör man? Hur klarar sig människor i förhållanden och äktenskap där mannen åker bort kanske ett halvår i taget och arbetar? Jag skulle nog dö då tror jag.

Jag får inte träffa min pojkvän förrän jag kommer hem från Rikstinget i Norrköping på lördag. Jag hinner nog bli galen till dess.

Frustration, passion och glädje kan ibland vara ett elände det med...

Be för mig och för att allt kommer fortsätta gå bra som det har börjat.

Må bäst kära bloggvänner - kanske återkommer om ett tag - ska måla tånaglarna och fingernaglarna i kärlekens blodröda färg nu.

I love you,

//frustrationsmamman