Vara ärlig, sann, hederlig

Vad betyder detta för mig?

Att vara ärlig mot mig själv innebär att jag vågar vara ärlig mot dig.

Att vara sann mot mig själv innebär att jag vågar se det dom är dåligt i mig själv likaväl son jag vågar gilla det jag tycker är bra.

Att vara hederlig innebär att inte försöka föra sig själv eller andra bakom ljuset.

Vad innebär detta för dig? Vilka betydelser lägger du i orden? Hur försöker du bemöta andra? Vågar eller väljer du att vara ärlig, sann och hederlig? Tycker du att det är viktigt eller skyggar du för den utmaningen?

Jag har så fantastiskt svårt med människor som inte vågar vara sig själva. När jag möter dem så skyggar hela min själ och jag känner hur jag vill krypa undan. Jag skyggar inte för att jag är dömande utan för att deras inneboende osäkerhet gör mig ont å deras vägnar.

Min uppmaning till er som är så hårt ansträngda av det sociala spelet är att ni ska våga tycka om er själva som ni är. Våga acceptera era brister och lär av det som hindrar er att vara i er fulla potential. 

Lär er att uppmuntra er själva så är det lättare att uppmuntra andra.

Kärlek är alltid ett bättre alternativ än att vara fjättrad av rädsla.

Du, jag tror på DIG!

Fortfarande förkyld...

Hästen jag hade Joons Joyride eller Moffa som vi kallade honom. Snäll som ett lamm var han.

Igår fattade jag ett svårt beslut.

Fr o m jul så kommer jag inte att ha Kyrkis mer. Jag har börjat känna mig stressad trots att jag tycker det är så kul. Jag blir stressad över att jag kommer till korta när det gäller att kunna massa olika lekar och att kunna mängder av barnsånger - vilket jag inte kan - jag är inte utbildad till förskollärare och har inte - tyvärr - lärt mig en massa där heller.

Jag har tvingats att fatta ett par stora och obekväma beslut den här terminen, det här med Kyrkis förstås och så har jag slutat sjunga i Spectra Gospel. Båda beror på att jag inte klarar av en stress som blivit negativ för min del. Jag vet inte om det beror på att jag har tappat självkänslan eller om det helt enkelt är för att jag har börjat jobba och vill satsa kraften på det.

I båda fallen så känns det som en sten lättat mitt bröst - trots att jag har älskat att göra båda delarna - jag känner att besluten är rätt även om de varit svåra och fått komma över lång tid. Jag är fortfarande in i en lång omformningsprocess utav mig själv som person och jag vet inte var det kommer att sluta.

Jag har en känsla av att det kan bero på att jag har haft ett liv som varit svårt i stora delar och ett liv kantat med stora utmaningar. För att citera Sagan om Ringen så; Känner jag mig som för lite smör som man brett på en alldeles för stor skiva bröd.

Jag upplever det som om jag bara gett allt av mig själv och glömt att jag faktiskt behöver lite för egen del också. Jag måste som person lära mig att säga nej, stopp och jag har inte tid. Det är ändå viktigast att jag finns till för barnen, Christer och hans barn det är där mitt fokus måste ligga. Jag måste också vända mig mer till Gud och låta Han ta större plats i mitt liv.

Vill jag fortsätta vara ärlig mot människor i min omgivning måste jag också vara ärlig mot mig själv.

Det är mycket som mal runt i min hjärna just nu men det är ändå skönt att jag mitt i mitt virrvarr också kommer fram till beslut som i alla fall just nu känns bra i mitt liv. Beslut som inte fattats lättvindigt utan som fått mogna över längre tid. Att vara vuxen innebär också att våga fatta de beslut som är obekväma för egen del. Ansvar får man ta hela livet och jag är inte rädd för det alls. Jag har haft ansvar både pålagt och självpåtaget hela mitt liv sedan jag var 1,5 år gammal så det är inget nytt.

Just nu så måste jag hitta en nivå som passar mig och mitt liv och inte en nivå som är påhittad för att jag tror att det krävs av mig och min omgivning.

Jag har min dotters sjukdom att försöka hjälpa både henne och mig att leva med. Jag har hennes aktiviteter som Elvirakören och nu äntligen Klubb Mysak varannan lördag. Jag har kyrkan, bönegruppen en underbar pojkvän och hans barn att ta ansvar för och omsorg om. Jag har Sundsvall Dragons som jag älskar att jobba frivilligt för och på toppen av allt detta har jag ett jobb som jag gillar mer och mer och en utbildning till nagelteknolog att se fram emot så känner jag att det räcker här. Jag är sjukpensionär på 75% trots allt och måste klara av att kunna arbeta de sista 25% för att få mitt liv att fungera bättre.

SÅ, så ser det ut just nu.... plus en rackarns förkylning... tror knappast att det blir någon lovsång på söndag för min del med den i åtanke.

//livsbejakarmamman

Svar till kränkande kommentar...

Mina stora intressen i livet är ju många.

Först och främst är det ju barnen, pojkvännen och sedan kommmer ju allt annat i livet. Jag är troende så Jesus och församlingen är viktiga. Jag älskar också basket där jag hjälper till frivilligt dels för att vara till hjälp och dels för att kunna se matcherna gratis. win-win. Jag hjälper till i församlingen - gratis - med dess öppna förskola Kyrkis. Jag finns till för mina barn 24/7.

Jag gillar att kolla in fina saker, se hyfsad ut i håret och tycker mycket om skor, kläder och smink som alla andra. Skillnaden i mitt liv är att jag kan titta mycket och önska många saker utan att för den skull handla efter mina behov. Är en mycket avancerat fönstershoppare hemma, på stan och på nätet.

Min prioriteringslista för mina pengar är;

Hyra
Elräkningar
Telefon
Huset
Pengar jag blivit lurad på
Mat
Johannas behov
Hundarna
Katten
Råttorna
Mina behov


Jag förstår om folk tar illa vid sig när jag skriver mycket om sånt jag tycker är kul samtidigt som jag skriver att det är svårt att få livet att gå ihop.

Men min verklighet ser ut så här:

Jag är ensamstående sjukpensionär som har börjat arbetspröva 25% med en dotter som har svår barnreumatism. Jag har dessutom ett hus jag inte ännu har sålt som jag tar ansvar och betalar för, jag har blivit lurad på pengar jag inte hade som jag tar ansvar och betalar tillbaka till banken, jag har en hyra, telefon både hem och mobil - internet som ni förstår och jag har numer varit tvungen att skaffa en bil då jag måste kunna ta mig till min habiliteringsplats.

Jag har slutat sjunga i kör delvis för att det var rätt dyrt med terminsavgiften och delvis för att min dotter ska sjunga i Elvira kören nu - vill ägna mig åt henne.

Den här månaden har två räkningar av en summa motsvarande mitt normala mat/ andra behovs månadsbelopp på ca 3 000 kr som jag inte visste skulle komma anlänt som jag måste ta ansvar för och betala. Jag har ekonomiska bekymmer tack vare att min exmake inte har skött sin del av ansvaret för det eknomiska eller något annat med min dotters sjukdom. Detta har satt mig i skuld då det kostar minst två hundra kronor/dygn att ligga på sjukhus. Detta gäller då mat för mig och något gott till dottern då hon ofta är riktigt skruttig och behöver det då.

Jag skriver detta för att den som inte ens vågade skriva sitt namn och skickade en kommentar till mig skall få försöka förstå min situation. Men som så många andra så är det lätt att anklaga, döma och välja vad man vill se hellre än att våga ta tag i sitt eget liv. Det är ju faktiskt så att det hjälper ingen att jag hoppar över räkningar som behöver betalas - de två som stjälper är f ö telias på telefon och bredband.

Dessutom så blev jag mejkad gratis av en väninna (proffessionell) och naglarna blev fixade av en elev gratis de med eftersom jag var hennes övningsmodell.

SÅ - nästa gång du tror att du vet hur jag är, tänker eller hur jag prioriterar får jag be dig att ta reda på fakta.

Jag hänger inte ut min familj - jag vågar vara ärlig - jag ber inte om pengar utan jag ber om smarta tips.

Jag är inte perfekt och har aldrig ens påstått att jag är det - men ansvar har jag tagit för andra - inkl. min familj sedan jag var väldigt liten - utan att jag någonsin fått något gratis.

Räkmacka, silversked eller annat har aldrig funnits i mitt liv - kommer troligen aldrig att göra det heller - jag kan kanske få ett konstruktivt förslag istället för att du anonyme hånar mig eller dömer mig istället.

Jag ska be för dig att du kommer till insikt och att kanske du slipper ha det som jag har det.

Har två ord till dig: RESEARCH - ÖDMJUKHET

Livet ser olika ut för oss alla men klander, dömande och vad annat negativt som kan finnas där kommer inte att hjälpa dig eller någon annan människa någon vart.

//Enastående mamma

Sanningen om mäns stamina under sex?

"Ooh Girl!" - An Honest R&B Song



Hihihihi!

//fnissmamman