Johanna Eriksson ÄR min dotter

Såklart är jag stolt över henne. Hon är en unik själ med ett gott och varmt hjärta. Det är få förunnat att ha mött en så fin ung kvinna. Visst är jag hennes mor men nog är jag väl så musikalisk att jag fattar att hon har mycket att ge den här världen när det kommer till äkthet och en genuin röst och känsla för vad som är rätt eller fel. Det finns inget högfärdigt i henne, ingen känsla av att vara bättre än någon annan dessutom så är hon den sista att unna andra framgång, glädje och kärlek. Så jag ber er i gengäld göra detsamma för henne.

Nättroll finns förstås alltid men när folk med illvilja ger sig på någon som aldrig gjort någon illa så blir jag faktiskt riktigt arg. Hon är uppfostrad att ge andra människor respekt, vara ärlig och göra det hon tror på. Precis det gör hon och jag är stolt för att hon är den hon är och inte försöker springa runt och kopiera andra.

'NUFF SAID!!

En snyfthistoria?

Som ni vet är min dotter med i Talang Sverige i år. Jag är oerhört stolt över henne och som Johannas mamma så vill jag bara säga. Min dotter eller andra sjuka människors livsöden inte får degraderas till att kallas snyfthistorier. Det är ju ett oerhört cyniskt sätt att se på andra människor tycker jag. Det är helt enkelt inte okej.

Det är precis som att säga att din mamma som har cancer bara får massa sympatipoäng så hennes eller din oro ska inte tas på allvar. Nej, anledningen till att jag skriver detta är att folk liksom inte kan låta bli att vara troll på nätet på olika sätt. Utan att nämna källan kan jag direktcitera en persons inlägg om min dotters framförande på talang.

"äntligen en snyfthistoria som faktiskt sjöng jävligt bra.. vacker mjuk röst till och med jag som är så kräsen gillade johanna skarpt! /../"

Visserligen var det ju fint sagt att han gillade henne men att nedvärdera hennes livsöde till att kalla det en snyfthistoria upprörde mig faktiskt. Jag har haft det skramlandes i bakhuvudet hela dagen och har inte klarat av att släppa det. Mycket märkligt hur vissa saker inte liksom släpper en. Jag drar dock slutsatsen att människorna som uttrycker sig så handlar det om brist på empati, att aldrig haft ont en dag i sitt liv (vilken dröm) eller helt enkelt att det handlar om någon sorts skruvad maktkänsla, vad vet jag.

Det är också alldeles möjligt att jag överreagerar eller är överkänslig. Fast jag tycker nog att vi borde vara mer omtänksamma om varandra än så. Jag tycker att vi borde bry oss om varandra tillräckligt mycket för att behandla och bemöta varandra med respekt oavsett vad vår personliga åsikt är.


Det är så illa att i min tankevärld behövs alla människor, alla som tänker olika, ser olika ut, har olika bakgrund, sexuella preferenser, religioner, människor med downs syndrom, funktionshinder såväl psykiska som fysiska. Vi är alla fantastiska och än hur konstigt det låter så behöver vi varandra med våra olikheter och våra likheter.

Det är min åsikt och den står jag för.

Kärlek är så viktigt och är det enda vi kan slösa med och som bara ökar.

Svar till kränkande kommentar...

Mina stora intressen i livet är ju många.

Först och främst är det ju barnen, pojkvännen och sedan kommmer ju allt annat i livet. Jag är troende så Jesus och församlingen är viktiga. Jag älskar också basket där jag hjälper till frivilligt dels för att vara till hjälp och dels för att kunna se matcherna gratis. win-win. Jag hjälper till i församlingen - gratis - med dess öppna förskola Kyrkis. Jag finns till för mina barn 24/7.

Jag gillar att kolla in fina saker, se hyfsad ut i håret och tycker mycket om skor, kläder och smink som alla andra. Skillnaden i mitt liv är att jag kan titta mycket och önska många saker utan att för den skull handla efter mina behov. Är en mycket avancerat fönstershoppare hemma, på stan och på nätet.

Min prioriteringslista för mina pengar är;

Hyra
Elräkningar
Telefon
Huset
Pengar jag blivit lurad på
Mat
Johannas behov
Hundarna
Katten
Råttorna
Mina behov


Jag förstår om folk tar illa vid sig när jag skriver mycket om sånt jag tycker är kul samtidigt som jag skriver att det är svårt att få livet att gå ihop.

Men min verklighet ser ut så här:

Jag är ensamstående sjukpensionär som har börjat arbetspröva 25% med en dotter som har svår barnreumatism. Jag har dessutom ett hus jag inte ännu har sålt som jag tar ansvar och betalar för, jag har blivit lurad på pengar jag inte hade som jag tar ansvar och betalar tillbaka till banken, jag har en hyra, telefon både hem och mobil - internet som ni förstår och jag har numer varit tvungen att skaffa en bil då jag måste kunna ta mig till min habiliteringsplats.

Jag har slutat sjunga i kör delvis för att det var rätt dyrt med terminsavgiften och delvis för att min dotter ska sjunga i Elvira kören nu - vill ägna mig åt henne.

Den här månaden har två räkningar av en summa motsvarande mitt normala mat/ andra behovs månadsbelopp på ca 3 000 kr som jag inte visste skulle komma anlänt som jag måste ta ansvar för och betala. Jag har ekonomiska bekymmer tack vare att min exmake inte har skött sin del av ansvaret för det eknomiska eller något annat med min dotters sjukdom. Detta har satt mig i skuld då det kostar minst två hundra kronor/dygn att ligga på sjukhus. Detta gäller då mat för mig och något gott till dottern då hon ofta är riktigt skruttig och behöver det då.

Jag skriver detta för att den som inte ens vågade skriva sitt namn och skickade en kommentar till mig skall få försöka förstå min situation. Men som så många andra så är det lätt att anklaga, döma och välja vad man vill se hellre än att våga ta tag i sitt eget liv. Det är ju faktiskt så att det hjälper ingen att jag hoppar över räkningar som behöver betalas - de två som stjälper är f ö telias på telefon och bredband.

Dessutom så blev jag mejkad gratis av en väninna (proffessionell) och naglarna blev fixade av en elev gratis de med eftersom jag var hennes övningsmodell.

SÅ - nästa gång du tror att du vet hur jag är, tänker eller hur jag prioriterar får jag be dig att ta reda på fakta.

Jag hänger inte ut min familj - jag vågar vara ärlig - jag ber inte om pengar utan jag ber om smarta tips.

Jag är inte perfekt och har aldrig ens påstått att jag är det - men ansvar har jag tagit för andra - inkl. min familj sedan jag var väldigt liten - utan att jag någonsin fått något gratis.

Räkmacka, silversked eller annat har aldrig funnits i mitt liv - kommer troligen aldrig att göra det heller - jag kan kanske få ett konstruktivt förslag istället för att du anonyme hånar mig eller dömer mig istället.

Jag ska be för dig att du kommer till insikt och att kanske du slipper ha det som jag har det.

Har två ord till dig: RESEARCH - ÖDMJUKHET

Livet ser olika ut för oss alla men klander, dömande och vad annat negativt som kan finnas där kommer inte att hjälpa dig eller någon annan människa någon vart.

//Enastående mamma