Johanna Eriksson ÄR min dotter

Såklart är jag stolt över henne. Hon är en unik själ med ett gott och varmt hjärta. Det är få förunnat att ha mött en så fin ung kvinna. Visst är jag hennes mor men nog är jag väl så musikalisk att jag fattar att hon har mycket att ge den här världen när det kommer till äkthet och en genuin röst och känsla för vad som är rätt eller fel. Det finns inget högfärdigt i henne, ingen känsla av att vara bättre än någon annan dessutom så är hon den sista att unna andra framgång, glädje och kärlek. Så jag ber er i gengäld göra detsamma för henne.

Nättroll finns förstås alltid men när folk med illvilja ger sig på någon som aldrig gjort någon illa så blir jag faktiskt riktigt arg. Hon är uppfostrad att ge andra människor respekt, vara ärlig och göra det hon tror på. Precis det gör hon och jag är stolt för att hon är den hon är och inte försöker springa runt och kopiera andra.

'NUFF SAID!!

Jag är alltid så ödmjuk inför vänliga människor

Jag är så tacksam att det finns andra som likt mig försöker vara vänliga mot människor vi möter. Visst inte är vi väl felfria eller bättre än andra på något vis men att vi försöker är ju gott nog. Det jag hoppas är ju att jag lyckas för det mesta. Jag är också tacksam att någon väljer att se mig och att tycka det är värt att vara vänlig mot mig. Jag har haft tur med både boendet i slutändan och behöver nu bara flytta ett hus längre bort vilket är tur eftersom jag och Disa älskar naturen här ikring. Tyresö är vårt hem nu och vi har fullständigt fallit pladask för omgivningarna här. Idag var vi ute på en långpromenad på en timme och tio minuter. Himmel vad jag har saknat dem och det är alldeles lagom kallt här ute med. Nu dricker jag lite cola zero och har en lugn stund. Disa har rullat ihop sig till en kringla och sover här bredvid.

Nä, nu måste jag sätta fart, ska in på Hööks City innan jobbet och köpa Disa ett nytt koppel. Det hon har nu är fullt i knutar och det ser så slafsigt ut.

Tillbaka igen efter ett par tuffa dygn.

Min dotter är bara HELT fantastisk. Idag var det tre dygn sedan hon fick nya proteser i båda höfterna. Inte mindre än två gånger har hon varit uppe idag och klarat av toalettbesök. Jag är så imponerad så jag kan smälla av.

Tänker på all oro innan och på vilket bra team vi ändå är ihop jag och min dotter. Hon gör verkligen ett fantastiskt jobb att klara av allt detta. Hon har gjort det så bra med att fatta beslutet från första början och också fram till idag fokusera på målet. Nu är det en hel del arbete kvar såklart men bara det faktumet att hon varit uppe och att hon klarar sig utan ryggbedövning/epiduralblockad är ju värt att beundra henne för lite extra.

Jag är tacksam för allt stöd från vänner IRL och mina fina vänner på Facebook. Ni har hjälpt mig när jag tvivlat på min egen förmåga att ro detta i land, ni har skänkt mig stöd genom att be Gud om hjälp och ni har skickat kramar, hjärtan och massa annat trevligt så Ni har varit med mig/oss hela vägen. Tusen, tusen tack.

Jag känner mig ödmjuk inför läkare och annan personal som gjort ett sånt fint jobb, till personalen på avd 62 på BUS på universitetssjukhuset i Lund och till alla NI som bara vill finnas där med stödjande ord och uppmuntran.

TACK!

Idag var rösträkningen klar

Jag fick nio kryss totalt i Sundsvall som kandidat till Kommunfullmäktige. Känns fantastiskt att få ett sådant förtroende för det betyder ju att människor anser att jag har förmågan att kunna förändra något. Det gör en ju glad.

Min dotter har bestämt sig för att byta ut båda sina höftleder och det kommer att ske inom loppet av ett år på Karolinska Sjukhuset. När det är gjort så är det höger axels tur att få en ny led. Hon är tuff och fantastisk min dotter. Modigt att våga fatta ett sådant beslut. <3

Idag har jag också lyckats med konststycket att stuka höger fotled och det gör fantastiskt ont kan jag lova. Nu tvingas jag alltså vila som jag har längtat så efter i en veckas tid.

Sundsvall Dragons semifinalspel börjar ikväll..

.. tyvärr är det en bortamatch och den ska jag avnjuta på O´learys, bowlinghallen i goda vänners lag. Det ska bli jättekul att busa med Mia ikväll och det blir en härlig omväxling mot att vara på sjukhuset med dottern.

Jag hoppas att vi får åka hem idag - MEN - blir det inte så får jag ju lite permission i alla fall.

Jag ser fram emot ett energiskt draklag ikväll och jag längtar att se hur den långa vilan kommer att gestalta sig i matchsiffrorna. Jag har en sak att säga;

Mosa Norrköping Dolphins ikväll. Älskade intervjun på tv4 mitt med Liam Rush... härligt med duktiga och ödmjuka människor.

GO DRAGONS!

Läs vad Pontus Frivold, ast coach skriver inför matchen;

Läs hela artikeln här på Sundsvall Dragons hemsida.

/../

Vårkänslor!

Vi är på plats, på plats i staden som Plura byggde så vacker, på plats i vårat home away from home (Scandic Nord…)på plats i semifinalen och på plats där vi allra helst vill vara just nu.
Fullsatt Stadium Arena, direktsändning i Viasat, fullsmockat O´learys hemma i Sundsvall och en stridande ström biljettförfrågningar, det blir inte bättre än så i mars månad.

Vi älskar verkligen det här, att ge sej in i en två veckor lång kamp om tre rosa protokoll mot Ligans storfavoriter, Norrköping Dolphins.
Vi älskar utmaningen att kliva ut på den blänkande mondo-parketten och höra de tusenfaldiga östgötska-stämmorna skrika sej hesa i upphetsning, att få chansen att mäta våra kunskaper och talanger mot årets giganter i Ligan.
Vi älskar vetskapen att vi har haft en bra period på slutet, att vi gått från tionde plats till att vara kvar som ett av fyra lag i årets liga, vi älskar stödet vi fått från styrelse, ledning, sponsorer, kommun, vaktmästare, familjer, vänner, facebook-wannabees och framför allt våra fans.
Det är en ynnest att få kliva upp på morgonen och kliva i Drakuniformen och känna allt detta stöd./../

En trevlig och ödmjuk kille.

Namn:
Anders Victor Graneheim

Född:
3 maj 1962, - oxe

Längd:
173 cm

Kroppsvikt:
mellan 69kg 1982 och 98kg 2002 på tävling, nu ca 102 kg, vill väga 95!

Familj:
Gift med Chatarina sedan 1987, sönerna Victor född 1990 och William 1999

Yrke:
Mentalskötare, Massör, Föreläsare och delägare i gym (HälsoHuset) samt frågeskribent i tidningen BODY.

Bostad:
5:a i Haga, - Sundsvall och sommarstugan vid Indalsälven

Favoritmat:
Japanskt


Beundrar: Människor som vågar vara sig själva och inser att skönhet kommer inifrån. Alla som inte ger upp fast de inte ”syns”. Människor som trots motgångar inte ger upp, ingens liv är utan ”gropar”, vi får alla någon gång tillbaka det vi ger!

Intressen: Familjen, - mina underbara barn, min fru Chatarina, mina vänner och släktingar, min arbetsplats på Rättspsyk, - hälsostudion och de unika människor jag träffar där. Och givetvis träning som definitivt har större effekt på kroppen än vad vi vet idag, - en synergieffekt som förutom ger en stark fysik stimulerar alla organ och inte minst hjärnan och det mentala måendet. Träning ger också en bekräftelse och meditation, samt en djupare förståelse för sammanhang och strukturer som vi har nytta av i våra vardagliga situationer.

Historia: Jag växte upp med mina föräldrar Karin och Tycko, Olle min tvillingbror samt de äldre bröderna Lars och Leif i Sandarna längs Indalsälven några mil utanför Sundsvall. Framförallt Olle har betytt oerhört mycket för mig under min uppväxt, vi kunde ju spegla oss i varandra. Även min far har varit en mycket speciell person i mitt liv, han resonerade mycket med oss och lärde oss att ett mynt alltid har två sidor, - han lärde mig att tänka längre än ett steg. Jag och min bror växte upp i ett kristet hem vilket naturligtvis också har påverkat min livssyn.

Sandarna som ligger på landet inbjöd till en fysiskt aktiv barndom. Brorsan och jag har testat det mesta som har med idrott att göra och tävlingsmomenten har alltid funnits där. Som tvilling blir man ofta jämför med varandra och tillsammans med lustfylldhet så drev vi varandra ganska långt.

Arne Tammer, - dåtidens Ove Rytter och 1900 – talets stora hälsoprofet blev vår förebild. Hans allsidiga syn på idrott tillsammans med hans fantastiska fysik påverkade oss mycket. Under sin storhetstid så sålde han mer än 400 000 kurser i fysisk träning till svenska folket, svårslaget än idag! Vi hittade en del av hans litteratur på vår vind och Olle och jag blev två av Arnes ”ringar på vattnet”. Brorsan och jag tävlade i unga år framgångsrikt i bl.a. i friidrott, skidlöpning och fotboll.

I högstadieklasserna så växte sig intresset för styrketräningen fram på allvar, en annan faktor som påverkade oss i positiv riktningen var att vår äldsta bror Leif var verksam som ordförande i Matfors – AK. Olle och jag tillverkade egna skivstänger och vikter som vi göt i olika stora burkar. De största göts i bildäck och vägde mer än sjuttio kg styck, naturligtvis var knäböjningar den enda övning där de kunde användas! Så småningom så sökte vi oss till lite mer civiliserade träningslokaler i anslutning till Timrå ishall. Vi promenerade, sprang eller cyklade ofta dit beroende på årstid, en sträcka på ca 7 km enkel väg, - en bra uppvärmning och avrundning av träningspasset! Att vi efter vår resa dit emellanåt nekades tillträde till träningslokalen av sura vaktmästare gav ibland lite smolk i bägaren, men vi fick ju i alla fall lite träning genom att ta oss hem igen! Hade vi tur så var Haine på plats, en av de goda vaktmästarna, han släppte alltid in oss om det var låst och var alltid trevlig. Nu kan jag glädjas åt ombytta roller i och med att han tränar i mitt eget gym! Vi skrattar ibland åt gamla historier från förr, - Tack Haine!

4 x 10 repetitioner i dipsställningen med 60 kg runt midjan, 64 kontrollerade dips med egen kroppsvikt och 120 kg i bänkpress var några av resultaten vid 15 – års ålder. 1982 så övertalades min tvillingbror av min nuvarande kompanjon Bengt Nyström vid Timrå hälsostudio att ställa upp i Juniorklassen under 80 kg. Tyvärr så drabbades han av en långvarig muskelinflammation i ryggen och jag övertalades att axla hans tävlingsplaner. Jag ställde upp i hans ställe men på grund av en mycket spartansk diet och hård träning så vägde jag in i klassen under 70 kg. Jag vann och kände att det här är min ”grej”! Det ögonblicket var magiskt för mig! Tyvärr så blev det ingen fler satsning från Olles sida, han var i otroligt bra form det året på runt 78 kg, faktiskt har han varit en bättre begåvning än jag både fysiskt och styrkemässigt!

Så har åren rullat på och under tjugo år så har jag upplevt en otroligt händelserik tävlingsperiod. Emellanåt så har jag tagit tävlingsuppehåll för att invänta inspiration och för att kunna utveckla min fysik tillräckligt, jag har inte tävlat bara för tävlandets skull, utan givit mig tid för att utvecklats, jag har velat förbättra mig mellan varje tävlingstillfälle.

Under mina år så har jag hunnit med tävla både som junior och veteran och på SM nivå vunnit viktklasserna -70, -80, -90 och på en kroppsvikt av 96,4kg vann jag B & K Classic Body show, en s.k. proam - tävling där den proffsansvarige Wayne DeMillia närvarade. ”Pricken över i” var att som proffs få delta i Masters mr Olympia 2002, som ”grädde på moset” blev jag uppringd av Richard Magnusson från SVT som ville göra en dokumentär av historien. Filmen visades förutom i Sverige även i Danmark och Norge med flera repriser. I Sverige fick filmen en hedrande tredjeplats tittarmässigt bland alla TV - kanaler efter svårslagna ”Allsång på skansen” och ”Ett fall för Frost”! Den händige Ernst med ”Sommartorpet” fick bara en femteplats den kvällen. Totalt såg över en miljon tittare i Sverige filmen! Tack Richard! Nu har Richard och jag köpt upp `sista posen` från Svt och kommer i snar framtid att ge ut `sista posen` på DVD tillsammans med en timmes extra material med sekvenser från Masters Olympia. Till största delen kommer den extra timmen att innehålla glimtar från olika träningspass som filmades från 3 månader innan tävlingstillfället fram till tävlingen, - från 107 `håriga, - vita` kilon, till strax innan på 100 kg blankt!

Filmen kommer bl.a. att säljas här på hemsidan.
Just nu så är det familjeliv och intressant arbete som dominerar, träningen kommer i andra hand. Vi får se, tävlingslusten kanske kommer om förbundet kan anordna en ”gubbs - fitness - klass” under 90 kg!

Så har åren rullat på och under tjugo år så har jag upplevt en otroligt händelserik tävlingsperiod. Emellanåt så har jag tagit tävlingsuppehåll för att invänta inspiration och för att kunna utveckla min fysik tillräckligt, jag har inte tävlat bara för tävlandets skull, utan givit mig tid för att utvecklats, jag har velat förbättra mig mellan varje tävlingstillfälle.

Just nu så är det familjeliv och intressant arbete som dominerar, träningen kommer i andra hand, snitt frekvensen har i snitt legat på ca två pass per vecka, men det finns ett eget önskemål om att förbättra denna! - att dygnet bara har 24 timmar är den största orsaken att frekvensen varit låg! Vi får se, tävlingslusten kanske kommer om förbundet bestämmer sig för att anordna en ”gubbs - fitness - klass” under 90 kg!;-) - Jag är f.ö. blodgivare, något som rekommenderas! Du kan på så sätt hjälpa andra och får själv en regelbunden hälsoundersökning

Hämtat från: www.andersgraneheim.se

Egen kommentar:

Ni har chans att möta och träna med Anders Graneheim som är instruktör på HälsoHuset som ligger i f d Timrå Värdshus. Han leder våra nybörjarpass och instruerar också när ni är inskrivna. Dessutom är han en bra källa till kunskap då han levt med styrkebygge hela sitt liv i princip. Han är trevlig och hjälper dig gärna om du har några frågor.

Inte illa för Timrå att ha en sån profil att möta för dig i din träningssituation - eller hur?

Hör av er till HälsoHuset och boka tid för ett nybörjarpass i gymmet och möt Anders Graneheim du också. Det kommer vara värt det - det lovar jag!

//träningssugen hostmamma