Johanna Eriksson ÄR min dotter

Såklart är jag stolt över henne. Hon är en unik själ med ett gott och varmt hjärta. Det är få förunnat att ha mött en så fin ung kvinna. Visst är jag hennes mor men nog är jag väl så musikalisk att jag fattar att hon har mycket att ge den här världen när det kommer till äkthet och en genuin röst och känsla för vad som är rätt eller fel. Det finns inget högfärdigt i henne, ingen känsla av att vara bättre än någon annan dessutom så är hon den sista att unna andra framgång, glädje och kärlek. Så jag ber er i gengäld göra detsamma för henne.

Nättroll finns förstås alltid men när folk med illvilja ger sig på någon som aldrig gjort någon illa så blir jag faktiskt riktigt arg. Hon är uppfostrad att ge andra människor respekt, vara ärlig och göra det hon tror på. Precis det gör hon och jag är stolt för att hon är den hon är och inte försöker springa runt och kopiera andra.

'NUFF SAID!!

Out of the storm

Är det verkligen så. Out of the storm, är ett begrepp som kommit att få många nya betydelser och olika kraft under åren. Lika så har mina stormar sett olika ut över åren som gått. Just nu känner jag mig tillfreds. Med tillfreds menar jag som mitt liv ser ut så accepterar jag det. Nöjd kommer ja aldrig bli, vilket är tur då jag alltid vill utvecklas, bli en bättre version av mig själv och försöka få ett bättre liv av egen kraft.

Min självständighet har jag alltid satt högt som egenskap hos mig själv. Min envishet och brist på att lyssna på andra är jag väl lite bättre på hoppas jag. Lyssna i egenskap av att inte få för mig något och sedan köra stenhårt på det även om min magkänsla säger annat och skriker åt mig att sätta stopp. Jag hoppas att jag blir bättre på det ju äldre jag blir.

Jag har verkligen svårt att vara på ett ställe i livet och att inte vilja se mer av Sverige och av världen. Jag vill fortfarande prova på massa saker.

Jag har spelat revy, målat tavlor, sjungit i kör i hela mitt liv, startat och genomfört en gospelfestival (inte själv som tur är), varit en enastående mamma, medverkat i Maj Fants talkshow, Körslaget och varit med som anhörig i tv då min dotter tävlade i Talang Sverige.

Nu är jag sugen att prova på att vara med i någon film som statist eller vara med i en reklamfilm, kanske ta skådespelarlektioner. Helt byta bana och hitta nya sätt att vara kreativ på. Det ser ut som jag inte ska sjunga i varje fall. Det verkar inte funka alls med mitt jobb. Det har inte funkat särskilt bra överhuvudtaget sedan jag flyttade ner till stor Stockholm. Undrar vad jag ska rikta blicken mot då eftersom det inte verkar fungera alls just nu?

Begreppet Out of the storm då, för mig och många andra betyder det att man kommit ur en stor svårighet i sitt liv vare sig det gäller någonting fysiskt eller psykiskt som har uppslukat en. Jag har blivit bättre på att hitta vägar ut ur mina personliga stormar. Jag fyller 45 år i år, trots att jag har svårt att övertyga människor om det så är det så. Mina underbara vuxna barn är vuxna och klarar sig själva, jag saknar dem såklart rätt ofta men jag tycker nog jag är rätt bra på att släppa taget om dom och stötta på håll. Åtminstone hoppas jag det.

Jag har också bestämt mig för att vara så barnslig jag har lust med så länge jag orkar. Jag tänker fortfarande reagera starkt mot saker som inte går att förstå sig på som olika regler för olika människor på en arbetsplats. Det är klart det är svårt att informera om saker som gäller när alla har tagit sig egna friheter och inte längre vet vad som är de gemensamma reglerna för alla. Jag kommer aldrig växa ifrån detta. Alla människor är lika värda, har samma rättigheter och skyldigheter oavsett var i samhället man befinner sig. Det här gäller även på jobbet! Jag vill bara säga det, så det är sagt.

Jag vill också säga att alla företag borde ha kollektivavtalt - faktiskt - för det underlättar att alla får åtminstone samma grundrättigheter.

En snyfthistoria?

Som ni vet är min dotter med i Talang Sverige i år. Jag är oerhört stolt över henne och som Johannas mamma så vill jag bara säga. Min dotter eller andra sjuka människors livsöden inte får degraderas till att kallas snyfthistorier. Det är ju ett oerhört cyniskt sätt att se på andra människor tycker jag. Det är helt enkelt inte okej.

Det är precis som att säga att din mamma som har cancer bara får massa sympatipoäng så hennes eller din oro ska inte tas på allvar. Nej, anledningen till att jag skriver detta är att folk liksom inte kan låta bli att vara troll på nätet på olika sätt. Utan att nämna källan kan jag direktcitera en persons inlägg om min dotters framförande på talang.

"äntligen en snyfthistoria som faktiskt sjöng jävligt bra.. vacker mjuk röst till och med jag som är så kräsen gillade johanna skarpt! /../"

Visserligen var det ju fint sagt att han gillade henne men att nedvärdera hennes livsöde till att kalla det en snyfthistoria upprörde mig faktiskt. Jag har haft det skramlandes i bakhuvudet hela dagen och har inte klarat av att släppa det. Mycket märkligt hur vissa saker inte liksom släpper en. Jag drar dock slutsatsen att människorna som uttrycker sig så handlar det om brist på empati, att aldrig haft ont en dag i sitt liv (vilken dröm) eller helt enkelt att det handlar om någon sorts skruvad maktkänsla, vad vet jag.

Det är också alldeles möjligt att jag överreagerar eller är överkänslig. Fast jag tycker nog att vi borde vara mer omtänksamma om varandra än så. Jag tycker att vi borde bry oss om varandra tillräckligt mycket för att behandla och bemöta varandra med respekt oavsett vad vår personliga åsikt är.


Det är så illa att i min tankevärld behövs alla människor, alla som tänker olika, ser olika ut, har olika bakgrund, sexuella preferenser, religioner, människor med downs syndrom, funktionshinder såväl psykiska som fysiska. Vi är alla fantastiska och än hur konstigt det låter så behöver vi varandra med våra olikheter och våra likheter.

Det är min åsikt och den står jag för.

Kärlek är så viktigt och är det enda vi kan slösa med och som bara ökar.

Johanna Eriksson min dotter är underbar!

Johanna Eriksson, 19 år

Kolla gärna in hennes bidrag i Talang Sverige på tv3 här. Hennes egen YouTube kanal hittar du här och du hittar ännu mer på SoundCloud om du inte kan få nog.

Johanna har också skrivit egen musik och har en liten hemmastudio där hon spelar in sina låtar till musikbakgrunder. Det var via Min Stora Dag som hon fick drömmen uppfylld om en bra inspelningsutrustning för henne. Så givetvis vill jag uppmana er att stödja dem också. Via ett projekt i hennes skola LittleBigProjects så spelade de in och satte musik till hennes låt Spaceship där även Janne Schaffer medverkar.

Johanna är en tuff ung dam som inte vill att man ska tycka synd om henne. Hon är oerhört kreativ och skulpterar och målar förutom att sjunga vackert. Hon är en ödmjuk, klok, vänlig och kärleksfull person som precis som alla andra drömmer om en egen lägenhet, ett eget hem och en framtid.

Jag är stolt över henne och jag unnar henne allt gott... Läs gärna mina tidigare inlägg om henne och hennes sjukdom här om ni vill veta mer.

Johanna Eriksson en talang utöver det vanliga

Johanna Eriksson är en ung kvinna på nitton år med en vacker och spröd röst. En röst som visar på en sprödhet, äkthet och närhet som bara en människa med livserfarenheter utöver de vanliga kan förmedla. Johanna har en svår reumatism som gjort att hon tidvis är rullstolsburen.

I år kommer hon få visa er en annan sida. En sida där hennes kreativitet får flöda. Johanna har skrivit lite egen musik och är duktig på att måla och skulptera också. Dessutom är hon med i Talang Sverige.
Den 28/2 är det premiär på programmet.

Kom då ihåg den vackra unga kvinnan med den uttrycksfulla rösten. Jag håller tummarna, gör inte ni. Här är ett klipp från hennes Youtubekanal.