Jag undrar jag...

Foto: Harriet Olsén

...över så mycket. Det känns som alla tankar bara virvlar runt i huvudet just nu. Jag är så tacksam att jag har mitt jobb så att jag har något som skingrar mina tankar när de snurrar som allra värst. Det virvlar runt så snabbt att jag liksom inte får fatt i tanken utan det känns precis som om jag precis ska sträcka ut handen och ta tag i den - vips så är den borta igen - jag känner mig som jag står i ett rum och allt virvlar som en orkan runt mig och jag jobbar hårt för att få fatt i något att reda i. Det är jobbigt att känna så här.

Jag känner ändå att jag står på en stabil grund men ändå samtidigt virvlar det mesta för fort för att jag ska kunna reda ut hur jag känner och varför. Jag vet att jag inte trivs med mig själv, jag förstår att jag är orolig över allt elände min kropp hittar på och jag vet att jag oroar mig över min dotters skolgång. SÅ långt är jag med...

Foto: Harriet Olsén


Men mitt i orkanen så förstår jag att det är mer saker som poppar upp och pockar på min uppmärksamhet. Jag har längtan till gemenskap samtidigt som jag känner mig knäckt efter Team LaGaylia och inte duger. Jag vill ta ansvar över mycket mer - samtidigt som jag tycker att jag har nog mycket att stå i.

Jag känner mig rent ut sagt villrådig och behöver någon klok människa att tala med - en människa som har levt och som har gjort både goda och felaktiga val. Jag borde tala mer med Gud och jag borde lära mig att tycka om mig själv. Christer älskar mig som jag är och Gud har skapat mig så här. Varför känns det då så jobbigt?

Varför har inte jag en massa vänner när jag uppfattas som trevlig, glad och social? Jag fattar inte någonting. Allt jag vill är att vara en god vän till någon och ha en vän som är en god vän tillbaka. Hur kan jag känna mig så ensam?

... jag undrar jag varför det känns så här? Jag undrar jag....

På fredag ska jag äntligen..

... få mitt första besök hos diabetessjuksköterskan. Det ska bli skönt. Idag har jag haft ett konstant för lågt blodsocker hela dagen. Jag fick äta hur mycket som helst till lunch idag på jobbet. Jag malde ned tre Billy's panpizza bitar, två stora glas vatten och sedan dessutom en halv bulle. Blodsockret steg inte ens efter det. Jag har varit yr i huvudet i flera dagar och det är oftast vid fyratiden på eftermiddagen jag måste ta tag i disken där jag står och jobbar och luta mig framåt för att det ska sluta snurra. Jag behöver verkligen få koll på blodsockret och en vettig diet att följa för det här är jättejobbigt. Jag hoppas verkligen att jag får en blodsockermätare på fredag så jag kan gå och hämta ut stickor och lancetter direkt på apoteket.

Jag hade verkligen inte en aning hur jobbigt det var att få diabetes och jag hade definitivt inte en aning att det var så svårt att få blodsockret att ligga på en någorlunda jämn nivå. Det är jättekonstigt de dagar jag äter nyttigt så blir blodsockret alldeles för lågt och även om jag enligt mig själv missköter mig - så har jag större delen av dagen rätt lågt socker. Jag undrar vad det beror på? Jag har massor med frågor och jag hoppas att jag får ett program att följa för att lära mig hur jag ska äta för att må allra bäst.

Chocken efter beskedet har ju släppt nu i a f och jag känner ju att jag vill agera för att försöka må bättre - jag behöver bara rätt verktyg för att nå dit.

Ny diabetes 2 patient