Oj ibland hinner jag inte med livet

HEJ!

Det har varit lite mycket ett tag men nu ska jag skriva några rader.

Jag ska börja med att säga att jag är tacksam att Sundsvalls Sjukhus och kirurgen tog sitt förnuft till fånga och hjälpte mig få mitt liv tillbaka. Jag är tacksam att jag efter 20 kg egen viktnedgång fick hjälp med en gastric sleeve operation. Det har räddat mitt liv helt enkelt.

Idag arbetar jag heltid, får ingen ersättning från Försäkringskassan längre eftersom jag har ett arbete och kan jobba. Jag är tacksam varje dag att jag orkar arbeta, får en månadslön som undersköterska och att jag har bra arbetskamrater. Jag har "mina" gamla att ta hand om och jag får massa träning i mitt arbete. Flera arbetspass som är så kallade gå-pass kommer jag upp i så mycket som 1,7 mil och lite drygt 1 000 kcal förbrukade. Det är superbra grundträning det. Jag slipper alltså stressen med att ha gymtid m a o.

Jag värderar mig själv utifrån vad jag presterar, det har jag alltid gjort utan att någon annan krävt det av mig. Jag har alltid, på gott och ont, ställt ibland orimliga krav på mig själv och skulle helst kunna saker på en gång. Vad vill jag säga med detta då? Att jag mått dåligt av att inte kunna arbete, göra rätt för mig och ta mitt ansvar. Just nu slog det dock mig att jag har burit och tagit ett stort ansvar för mina barn med funktionshinder och att det helt enkelt inte funnits utrymme för vad jag behöver och vad jag vill med mitt liv. Jag tycker inte synd om mig själv på något sätt jag bara konstaterar att jag måste verkligen lära mig att ge mig själv lite cred. För mig är alltså ett arbete oerhört viktigt inte bara för pengarna utan även utifrån hur jag värderar mig själv. Jag tycker om att ta ansvar, hjälpa andra och att kunna ha lite liv förutom att bara överleva pengamässigt.

Jag har lyckats med konststycket, genom underbara bekanta, få tag i ett andrahandskontrakt i Kallhäll. Jag ser fram emot det och jag flyttar dit den 27/6. Strejken är avblåst så det innebär också att jag kan åka pendeltåget därifrån och slipper börja med att hitta alternativa resvägar. Hurra för mig!

Jag har så gott som packat färdigt allt redan och imorgon ska jag montera ihop min nya cykel. Idag längtar jag stickat, varma kläder, mössa och varm jacka för att vara utomhus. Jag trodde också att det var midsommarafton på lördag och inte imorgon, så inga planer finns för det. Det gör ändå ingenting eftersom det inte är någon viktig helg för min del.

Med det sagt vill jag ändå önska Er en härlig midsommar!

Fryser som sjutton idag...

Näsan är iskall, fötterna är is och händerna blå. Dessutom har jag huvudvärk, trots att jag druckit kaffe idag. Hmmppff!

Imorgon hoppas jag att det blir att flytta av och att det är färdigflyttat för min del för ett tag. Jag menar, visserligen känns det som det bor lite Taikon (någon som flyttar mycket, tyvärr inte frivilligt för zigenare förr) i mig men nu tycker väl även jag att det kunde vara skönt att få rota mig litegrann.

Disa och jag har haft en fin dag. Älskade E-L och E kom hit en sväng så jag fick träffa dem. Dessutom har fina N också varit hit och hade kompisen H med sig, i ett huj var Disa ut en tredje gång idag. Nu ligger hon och snarkar jämte mig på sängen, underbaringen. Rätt trött och nöjd. Vi fortsätter att behandla hennes ögoninflammation. Köpte lite ögondroppar att skölja rent med innan hon får krämen i ögat. Jag inbillar mig att det blir ett bättre resultat då. Mitt hjärtas kärlek.

Jag vill faktiskt inte bli sjuk men nog känns det som om kroppen säger stopp - halt - stanna just nu. Kanske har det varit lite väl mycket spänning idag.

Var iväg och mötte upp min vän Michael Dotson i fredags på Arlanda och vi talade länge. Han är verkligen en fin man. Han påminde mig också om min kärlek till sången och att han inte kunde se att jag inte skulle sjunga i någon form alls. Jag fick inte sluta med det sa han. Skönt med vänner som påpekar att det är viktigt att hålla sig till sin passion för att orka med allt det andra. Han har så rätt, så rätt. Utan passion torkar nog människan ut, jag vet att jag behöver sången för att klara det som annars kan vara jobbigt.

Jag har märkt på sistone att även om det är kort arbetstid på kvällen så känns det ändå lite tokigt att åka till jobbet på eftermiddagen, mitt i middagstid. Det funkar inte alls med mathållningen då. Helt galet är det.

Jag söker mer jobb på dagtid nu eftersom jag känner att det blir bättre. Men det är svårt att väga för och emot för trots allt så är det viktigt att vara ute mitt på dagen och gå långpromenad för att få så mycket d-vitamin som möjligt och att känna sig piggare. Men just nu känns det som ett lyxproblem för jag har ju faktiskt ett arbete trots min höga ålder av 44 år.

Jag läste en artikel, tror det var Expressen men är inte säker, där stod det att det var svårt att få arbete om man var äldre än 40 år. Det är ju bedrövligt ju. De flesta av oss har ju inga barn som blir sjuka i den åldern, vissa får ju dessutom sitt första barn i den åldern. Är det inte bara en fördel att få någon som har en massa livserfarenhet i bagaget. Ung kan man ju vara ändå i sinnet och singel och ha ett bra liv vid sidan om. Faktiskt!

Känns konstigt att räknas ut som för gammal nu när jag faktiskt för första gången på allvar efter att ha tagit hand om barn med funktionshinder på egen hand i så många år. Nu när jag har kraft, tid och möjlighet att lägga ner min själ i ett jobb.

Det är inte lätt när det är svårt som sagt.

Laddar mentalt för att flytta... IGEN

Den här gången så blir det nog jättebra som det känns. Just nu kurar jag och Disa inne på rummet och håller oss ur vägen så mycket vi kan.

Ikväll är det melodifestivaldags igen, härligt. Jag ska göra ett ryck och sortera och packa om mina grejor strax så jag vet vad jag har och inte. Längtar till jag kan få hänga och lägga in kläder och slippa ha det stökigt runtomkring mig. Jag gillar det inte alls.

Jag hoppas också kunna få tillbaka lite av pengarna jag betalt i hyra eftersom jag tycker att 4000 kronor för EN vecka känns lite väl magstarkt. Behöver ju som sagt de pengarna själv.

Idag har jag köpt lite mer till Disa iform av ett tuggben och skulderblad på Djurmagasinet. Dessutom är det ju alltid bra att ha bajspåsar så det köpte jag en laddning till.

Har köpt alkoholfri öl att ha till min goda macka som jag ska ha som middag ikväll. På den blir det ishavsröra och avocado - mumma vad lyxigt!

Just det såg att det fanns schabloner och spraybara reflexer på Djurmagasinet. Det MÅSTE jag köpa när jag får pengar nästa gång. Himmel vad smart, särskilt för någon som mig som vill ha reflexer men som ständigt glömmer att köpa dem.

Vad tror ni om mello ikväll då? Jag kommer heja på Yohio i vanlig ordning så sjukt duktig och klok som han är. Supertalang verkligen!

Jag har varit i Tyresö Centrum för första gången idag och tyckte att det var mysigt där. Igår var jag till stallet med Disa och Nikita (dottern i lgh jag ska flytta till), jättegullig tjej. Hästar var snygga, coola och lite läskiga tyckte mitt hjärtas kärlek.

Mina sista skälvande minuter som innevånare i Bredsand...

Snön lyser vit mot taken då det faktiskt snöar en del just nu. Det är ganska vackert med snön som stilla faller. Allt jag kan göra innan de kommer de som ska bära är nu gjort och jag sitter och vilar lite framför datorn. Snart ska jag ta mig in till stan och bo hos min mamma till jag tar flyget till England. Magen har blivit betydligt bättre efter att ha varit öm ett par dagar och jag tolkar det som en protest mot stressen jag känt inför att hinna all städning innan flytten. Nu känns det bättre och jag vet att jag hinner. Skönt! Min ryggmuskulatur däremot på höger sida ovanför korsbenet tyckte att det just idag var alldeles utmärkt att hitta på att krampa. Inte skönt men efter att ha masserat och fortsatt att röra på mig så känns det lite bättre i varje fall.

Det känns skönt och lite vemodigt att lämna Bredsand samtidigt. Skönt för att känna att jag är på väg och vemodigt för att det är den finaste lägenheten jag någonsin haft. Underbara grannar som jag kommer sakna och vacker omgivande natur. Det har varit fantastiska månader som jag bott här och nästan ett år blev det.

Idag ska jag komma ihåg att köpa tidningen också då jag faktiskt är med som fotomodell. Väldigt otippat men så är det ;-b

Ha en underbar dag alla!

Nu går det snabbt...

Tillåt mig ett wiieee!

Nästa helg är min sista här i Bredsand i den finaste lägenheten jag någonsin haft med de mysigaste grannarna och vackraste omgivningarna. Känns lite vemodigt nästan. På Lucia förväntar jag mig att tömma lägenheten så det blir bara städningen kvar under helgen.

Då kommer jag vara en bit på väg. Jag ska bo hos mor till jag tar flyget till Leeds/Bradfords flygplats. Blir bra det att hamna nära både mor och barnen så jag kan gå emellan.

Idag tar jag mig dock inte ur lägenheten heller. Jag blev förkyld och trots att inte mina symtom är jättejobbiga. Jag hostar och har lite feber så tar tröttheten kol på mig. Idag är jag skönt avslappnad i nattlinne hela dagen. Japp, en sorglig uppenbarelse med andra ord.

På måndag ska jag vara med i en kampanj för Sundsvalls Tidning och ska fotograferas i vackra Stenstan. Det gäller att vila till mig så jag känner mig fräsch till dess. Det ska bli kul. Dessutom kommer jag vara med i Härliga Hund och tidningen Må Bra nästa år så spåren av mig kommer landa lite smått och dröja sig kvar efter min flytt.

På lördag fyller mitt vackra underverk till dotter nitton år. Fantastiskt vad tiden rasar förbi, det gäller att ta chanserna som bjuds och leva medan man orkar.

Min dotter Johanna Eriksson, 19 år på lördag.

Jag är lite så där barnsligt stolt över alla mina barn då de är begåvade på olika saker. Min dotter är förutom att hon är vacker också smart, klok, vänlig och empatisk. Hon är superestet som gillar mode, makeup, konst och musik. Johanna både sjunger och skriver lite musik dessutom ibland. Hon är vegan och kattälskare. Hennes katter heter Sankte Per, Yoshi och Celis alla hankatter med härliga personligheter. Vill ni lyssna på henne så kan ni göra det här, vill ni dessutom ha bild till kan ni se det här. Så lite otåligt i förskott så där, GRATTIS JOHANNA!

Svåra livsval...

Vissa beslut är svårare och lättare att fatta än andra. Jag tvingas säga adjö till min ögonsten när jag flyttar till Storbritannien och Bradford p g a detta:

In the UK it is illegal to own certain types of dogs. If you bring one of these dogs into Great Britain, you could be prosecuted and the dog seized.

The four prohibited breeds of dog are:

Pit Bull Terrier

Japanese Tosa

Dogo Argentino

Fila Brasileiro

It is prohibited to own dogs that resemble or look like any of the listed breeds above in Great Britain.  Pit Bull types can be called American Staffordshire Terriers (Am Staffs), Irish Staffordshire Bull Terrier (ISBT), Irish Blue or Red Nose.  Also some kinds of American Bulldogs have been found to be Pit Bulls.

In the UK, assessment of a dog is based on ‘type’ rather than breed and this means that it is illegal to own any dog with a semblance to those above in Great Britain, regardless of the breed/cross-breed.

Pet owners (or responsible persons) cannot obtain pre-clearance to enter Great Britain with a dog. If a dog is entered into Great Britain and it is suspected that it has the characteristics of a prohibited type, it could be reported to the competent authority (the police or local authority) and it may be seized and/or quarantined at the owner’s cost.  A court appearance may also be applicable and a possible fine.

The Dangerous Dogs Act (which prohibits four types of dog in this country) was amended in 1997 and one of the effects was to lift mandatory destruction orders that courts applied to dogs found to be of those types prohibited by the Act. It is now possible for prohibited dogs to be added to the Index but only at the direction of a court and only if the necessary conditions are met (tattooing, microchipping, etc). No owner may 'apply' to have their dog added to the Index - it is entirely a matter for the courts to decide whether a dog can be added to the Index. New exemptions can only be authorised at the discretion of the courts once a dog has been seized. It is not therefore possible to gain an exemption without first committing an offence.

For more information regarding the Dangerous Dogs Act please visit the following link:

https://www.gov.uk/control-dog-public

Kind Regards,

Paula Hunter

Deras okunskap, brist på förstånd och ovilja att ge rätt person ansvar för sin hund gör att det är omöjligt för mig att ta med henne utan att döma henne till döden och slänga mig själv i fängelse.

Det är lätt att välja att lämna henne i Sverige hos vänner för att det är det bästa för att hålla henne vid liv. Det är svårt för att jag nu ska välja att inte ha ansvaret för någon annan än mig själv. Jag ska välja bort att ha husdjur då jag tänker se mig om i världen och först och främst bo i England, Yorkshire och City of Bedford.

Jag förstår att många tänker att jag är självisk och är dum mot DIsa men egentligen. NU är det min tur och jag VET att hon får det bra. Jag vet att det är bättre att hon stannar här och får ett liv. Inte kommer jag att må bra om jag ännu en gång ska åsidosätta mitt liv.

Jag väljer hennes och mitt liv. Just nu innebär det att vi får skiljas åt och så är det.

Jag väljer MIG!

Hundar och lägenhet

Min underbara hund fyllde 1 år igår. Världens charmigaste, snällaste, roligaste, omtänksammaste och älskade Amstaffmix Disa. Tillsammans med min kära Yorkie Tiffany som fyllde 6 år i förrgår så är jag den lyckligaste matten i världen.

Inte nog med detta. Jag har fått en lägenhet i Sundsvall trots att det är stor brist på tvåor. Så HURRAA! För både hundarna och min nya lägenhet. Mina vuxna barn bor kvar i lägenheten i stan och jag flyttar till Bredsand som är 7 minuter bort med bil.

I slutet av februari bär det äntligen av. Vad spännande det ska bli. Jag övar nu allt jag kan i att tänka på mig själv i första hand. Svårt är det men alldeles nödvändigt.

Nu är det mycket på gång igen..

OBS! Inte mina tänder på bilden.

Ser fram emot att åka till London nästa vecka med min kör Joyful Soul, det ska bli kul. Kul att äntligen få en chans att umgås med körkamraterna på ett nytt sätt.

Jag gruvar mig samtidigt som jag ser fram emot flytten. Vad jag verkligen inte ser fram emot är allt jobb det innebär. Jag avskyr verkligen att flytta och nästa månad med två hela hyror kommer innebära att det inte finns minsta utrymme för extra utgifter alls. Det kommer bli fruktansvärt tufft.

Jag oroar mig också över dotterns hälsa samtidigt som min egen inte är alldeles tiptop. Ibland är det verkligen tvära kast i livet. Men det är ju ändå så det är.

Jag får göra som jag brukar - vara tacksam för det jag har - och för de bekymmer jag möter får jag bita ihop och ta nya tag.

Är lite nere idag för mitt lag åkte ut i kvarten mot Uppsala Basket som spelade bra och var det bättre laget. Jag älskar ändå mina killar i laget - GO DRAGONS! Tänk vilken fantastisk säsong ni ändå lyckades få till med så många i laget. Tack för de upplevelserna ni gav under säsongen och varmt lycka till nästa säsong! I love you! #1 Fan

Har fått lite mer ordning i lägenheten nu..

Så här ser det ut i mitt kök fast färgerna är tvärtom. Fint va?!  :-)

Christer har gjort ett fantastiskt jobb och han har varit så duktig. Vad han har jobbat och slitit. Idag har jag fått in mitt nya köksbord och stolar till det. Bordet är vitt och stolarna är vita med svarta skinnsitsar.

Det är så fint. Jag och Christer formar vårt gemensamma hem till något alldeles nytt och härligt tillsammanst tycker jag. Barnen - både mina och hans - verkar trivas ihop dessutom. Tiffany älskar att bo här och katten Anakin börjar så smått vänja sig vid nya livsbetingelser också.

Jag tror att vår nystart på Alnö kommer bli bra.

Massor med kramar,

//Harriet <3

Körslaget, förkylning, flyttbestyr och en hoodie.

Såklart så har jag gått och blivit förkyld nu. Men jag äter Esberitox och försöker hjälpa kroppen med vitaminer.   :-(

På ett sätt är det lite skönt - för nu har ju tröttheten fått en förklaring. Men å andra sidan är det taskig tajming då vi ska åka till Stockholm för lite genrep och grejjor på söndag med Körslaget.

Vi fick sjukt snygga Team LaGaylia hoodies igår som vi skulle använda. Så du kan nog se mig bära den med stolthet endera dagen på stan. Typ idag.

Ni kan läsa en artikel om oss på Dagbladet.

Annars så har mina snygga kläder kommit som jag hade beställt.

Så snart det lugnar ned sig lite ska jag börja med flyttbestyren eftersom jag blir sambo 1 januari och bosatt på Alnö.

Kramar i massor,

//Harriet

Jahapp, så var det gjort.

Nu har jag lämnat iväg Lacy för vidare öden och äventyr. Det känns jättekonstigt samtidigt som det är en lättnad. Imorgon ska jag städa och fixa i lägenheten så att det blir fint och luktar gott igen. Vad jag har längtat efter att slippa torka pink och bajs i lägenheten. Det är ju inte särskilt kul att komma hem efter att ha varit borta en sväng och genast behöva kasta sig över skurkäppen och använda massa skurmedel. Tänk vad mycket toapapper som har gått åt.



Jag vet att Hundhjälpen människorna är jätteduktiga och jag tror de kommer hitta en lösning som passar henne jättebra.



Lacy är som sagt en jättesnäll, gullig och vänlig hund. Vore hon rumsren och jag var duktigare med hundar - kanske - då vore hon perfekt.



Den andra anledningen och inte minst lika viktigt var det ju att Christers underbara barn är hundrädda för större hundar. SÅ beslutet måsta fattas p g a många faktorer.



//Harriet

En god nyhet...

Jag och min Christer flyttar ihop på Alnö. Vi fick lägenheten vi sökte. Hurra! Härligt med några glada besked. Har varit mycket krångel och strul nu ett tag.

Känns som en stor sten har fallit från mitt bröst. Johanna är glad, jag är jätteglad och nu så ljusnar det betydligt i mitt liv.

Mer kärlek, mer kraft, mer av Dig i mitt liv.

Mer kärlek, mer kraft, mer av Dig i mitt liv.

För jag vill bära dig nära mitt hjärta,

Jag vill bära dig nära min själ,

Jag vill ära dig av hela min kraft,

Du är min Gud,

Du är min Gud.

Taget ur en lovsång som jag älskar..... För det är många böner som blivit besvarade nu i mitt liv.

//gladmamman

Flytta från Stockholm om du har sjuka barn?!

"Föräldrar med sjuka barn bör flytta från Stockholm"

Barnläkaren Hugo Lagercrantz dömer ut sjukvården i huvudstaden: Bästa sättet för Stockholmsföräldrar att hjälpa sina barn om de ofta är sjuka är att byta bostadsort. Barnsjukvården i Stockholm håller 1950-talsnivå. BB-avdelningarna frikopplas åter från barnkliniker, precis som det var då. Och barnsjukvården halveras när Astrid Lindgrens barnsjukhus läggs ned. Redan nu kämpar jouren varenda natt med att finna vårdplatser till akut sjuka barn. Därför råder jag föräldrar med barn som ofta är sjuka att flytta från Stockholm. Har barnet ett medfött hjärtfel rekommenderar jag Lund eller Göteborg där alla operationer sker samtidigt som den medicinska barnhjärtsjukvården skärs ned i Stockholm. Om barnet har ett funktionshinder, lider av astma eller exempelvis drabbas av diabetes eller krampanfall, är barnsjukvården bättre i många andra landsting. I Västerbotten, Jämtland och Blekinge finns dubbelt så många barnsjukhussängar som i huvudstaden, i förhållande till antalet barn. På samma sätt ser det ut inom barnpsykiatrin. Det skriver barnläkaren Hugo Lagercrantz, professor och överläkare vid Karolinska sjukhuset.

Astrid Lindgrens barnsjukhus firar tioårsjubileum i år. Men det nuvarande sjukhuset planeras att läggas ner. Barnsjukvården halveras och flyttas in till det nya Karolinska, trots ökat barnafödande. Även förlossningsvården vid Karolinska i Solna hotas av nedläggning, enligt en internutredning.

Vi har en intensiv debatt om flera olika viktiga inrikespolitiska frågor i allmänhet och lokalpolitiska i synnerhet. Det är den stigande inflationen, höjda mat- och bensinpriser, FRA, bussförarnas rätt till vilo- och kisspauser, Förbifart Stockholm, sommarens vägbyggen, Stadsbibliotekets tillbyggnad och det fria vårdvalet. Men den mest fundamentala frågan om våra barns framtida hälsa och välbefinnande debatteras förvånansvärt lite.

Det föds 27 000 barn i Storstockholm i år, vilket är nästan 10 000 fler än i början av 1990-talet. Förstföderskorna är dock betydligt äldre, vilket ökar risken för komplikationer såsom för tidig födsel. Även om dödligheten i plötslig spädbarnsdöd, infektioner och barncancer har minskat drastiskt så ökar barndiabetes och allergisjukdomar. Men framför allt förefaller barn oftare klaga över psykosomatiska besvär såsom huvudvärk och magont. Nästan 10 procent av tonårsflickorna lider av depression, vilket bland annat yttrar sig i att de skär sig. Ungefär lika många pojkar har olika former av så kallade conduct disorders (uppförandestörningar) som ofta utvecklas till kriminalitet.

En rad folksjukdomar i vuxenlivet uppkommer under den tidiga utvecklingen. Hjärt- kärlsjukdomar hos vuxna beror till stor del på att blodtryckskontroll och ämnesomsättning programmeras under foster och spädbarnstiden. Detta är sannolikt en lika betydelsefull faktor som gener, kost och motion. Det kan bero på epigenetiska mekanismer, det vill säga miljöfaktorernas inverkan på generna.

Det gäller kanske också beteenderubbningar och vissa psykiatriska sjukdomar. Råttungar som vårdas väl av sina mammor klarar labyrint- och stresstest bättre som vuxna, än ungar som negligerats. Det beror på att gener aktiveras under vissa kritiska perioder, som i sin tur påverkar den psykologiska utvecklingen och stresstålighet.

Att i detta läge lägga ner Astrid Lindgrens barnsjukhus och BB vid det nya Karolinska, som föreslagits i en internutredning är att rycka undan mattan för ovannämnda forskning.

Förlossningarna kommer att säljas ut på entreprenad bland annat till S:t Görans sjukhus och Sophiahemmet, medan all högspecialiserad förlossningsvård placeras i Huddinge. Att öppna nya BB:n utan nära anknytning till barnklinik är att gå tillbaka till 1950-talet, då vi hade ett flertal fristående enheter såsom Allmänna BB och Södra BB. Men på den tiden var födelsedödligheten flerfaldigt högre än i dag.

Redan nu är det svårt att lägga in barn på Astrid Lindgrens barnsjukhus med långa väntetider och köer. Varenda natt kämpar jouren med att finna vårdplatser för akut sjuka barn, så även sommartid när inte infektionerna härjar. Ett nytt sparbeting på cirka 40 miljoner kronor har nyss lagts för att ytterligare slimma en redan maximalt slimmad organisation. Barnsjukhuset i Helsingfors, som torde ha ett motsvarande upptagningsområde har cirka 300 barnplatser, alltså tre gånger fler än vad vi kommer att få.

För nio år sedan skrev jag på DN Debatt (18/6 -99) att man inte borde föda barn i Stockholm under sommaren på grund av bristen på BB och nyföddhetsplatser. Sjukhusdirektören försökte avskeda mig, tills hon kom på att jag hade rätt och gick ut med annonser året därpå att man borde föda barn i landsorten om möjligt. Landstinget betalade förutom förlossningen också hotellkostnader för pappan.

Nu skulle jag skulle vilja råda familjer med ofta sjuka barn att flytta från Stockholm när Astrid Lindgrens barnsjukhus stänger. Om barnet har ett medfött hjärtfel bör familjen flytta till Lund eller Göteborg, eftersom alla operationer sker där och även den medicinska barnhjärtsjukvården håller på att skäras ner ytterligare i Stockholm. Om barnet lider av astma, drabbas av diabetes, krampanfall eller har funktionshinder är barnsjukvården nog bättre i många andra landsting. I Västerbotten, Jämtland och Blekinge finns det cirka 7 barnsjukhussängar per 10 000 barn, vilket är ungefär dubbelt så många som i Stockholm. Liknande förhållanden gäller också barnpsykiatrin.

Det högsta sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldt bör agera snarast. Hon har tidigare förtjänstfullt verkat för att etablera en barnakut och nytt BB på Danderyds sjukhus. Det är sorgligt om hon nu kommer gå till historien, som den politiker som var med om att lägga ner Astrid Lindgrens barnsjukhus. I stället borde hon agera för att det nya Karolinska får en uttalad mor-barn-profil, behålla Astrid Lindgrens barnsjukhus och BB i Solna och satsa särskilt på neuropsykiatrin. Varför inte ett EU-centrum för framtidens hälsa!

Hugo Lagercrantz

Min kommentar: Jag har skrivit om det förr och skriver om det igen. Jag förstår inte var de tror att problemen kommer ta vägen. Känns ju en smula idiotiskt att den nuvarande regeringen ska ta över och förvärra den föregåndes nedmontering av sjukvården. Min dotter som är svårt barnreumatisk har svårt att komma till vård överhuvudtaget och det kommer bli så att vi får åka till Lunds Universitetssjukhus för att hon ska få en någorlunda god vård igen. Det kan ju inte vara rimligt att det ska se ut på det här sättet?

Jag skulle verkligen vilja mana till besinning och till en smula eftertanke för strutstekniken fungerar inte alls - inte ens här. Man måste våga se problemen för att kunna göra något åt dem. Barn med svåra funktionshinder och kroniska sjukdomar kommer inte försvinna från världen bara för att deras situation ständigt ignoreras. Vård kommer de behöva i alla fall. Hugo Lagerkrantz kan tyckas använda hårda ord men det mest skrämmande är att det han säger är alldeles riktigt. Det allra värsta är att det verkligen ser ut så som han beskriver och med fortsatta neddragningar kommer det att drabba barn långt utanför Stockholms Läns Landsting. Se i stället till att samla den expertis som faktiskt finns i området och dra till er pengar och investeringar genom forskningsprojekt för barnen kommer ta hand om oss i framtiden. Som demografin ser ut idag så ska man noga akta varje skattekrona som man kan få in och tänka på att barn som har kroniska sjukdomar och funktionshinder som drar in 100 000 kronor per år är mycket bättre än de som kostar samhället 2 miljoner i insatser varje år. De har rätt att få resurserna - det är inget annat jag menar - det är bara det att ska man tänka ekonomiskt måste man våga lyfta näsan över horisonten för att se om det dyker upp några moln som kan indikera land.

Besinna er och tänk en gång till innan ni genomför något så urbota dumt och ogenomtänkt ber jag er.

//Enastående mamma

Mycket har hänt på ett par dagar nu...

Fick idag samtal från Socialtjänsten och Boavdelningen. Vi har fått hjälp av dem och får nu hyra lgh via dem i MittHem. Så jag hoppas att det blir flytt av i september någon gång. HURRA!

Jesper ska flytta till pappa i höst och kommer börja i Häverögymnasiets lärlingsutbildning. Det är också ett stort HURRA! Jag tror att det är bra för honom att komma bort från mig som har varit stora tryggheten så han kan känna sin egen styrka i sina egna vingar ett tag. Jag kommer att sakna min underbara, älskade son massor förstås men det är så viktigt att han kommer vidare i livet. Känns skönt att Håkan ska ta ansvar för Jespers situation med hans Aspergers också för då slipper jag dra huvudansvaret för även det i fortsättningen - det är i alla fall min förhoppning.

Så p g a detta har det varit lite tumultartat ett tag. Men mycket gott har nu kommit ur trägen och envis kamp.

Ge er aldrig - utan kämpa för era barn!

//Enastående mamma