Nu kommer äntligen lugnet efter stormen...

Min värsta panikångest har lagt sig. Jag trivs hos K och jag har ett rikt liv i vardagen. Jag lär mig om mig själv varje dag och jag inser att det är som min kloka mamma sa. Mitt livs första livskris är här. Nu gäller det att ta reda på vem jag är, vad jag vill, vad jag inte vill och hur jag tänker mig livet. Jag är bara så tacksam att jag faktist har turen att omges av människor som vill mig väl. Jag har hittat en gospelkör att sjunga i vilket är viktigt för själen och för det sociala samspelet i livet.

Jag har ju äntligen varit på Naturhistoriska Riksmuséet, det tog bara x antal år att ta sig dit. Det var så mycket att ta in att min hjärna strejkade efter Cosmonova och en tredjedel av utställningarna. Det var bara att lyda och ta sig hemöver. Hem är nu Vällingby för er som undrar. Det är så bra att ha hamnat här. Det finns ju betydligt fler jobb att söka och eftersom jag bott både i Märsta och Hallstavik i ca tio år så är det nästan lika hemma som i Västernorrland.

Igår skaffade jag träningskort på gymmet som också var billigare i månaden än i Sundsvall. Jag har tänkt ägna mig åt att träna, äta bra och tänka på mig själv i år. Givetvis tar jag hänsyn till min hyresvärd också. Jag är duktigare att verkligen fråga vad som gäller och skadad efter behandlingen av J så är jag livrädd att det ska bli tokigt igen. Jag har en blixtrande huvudvärk idag så jag ska nog bara ta mig ner på centrum och handla lite kaffe, kaffefilter och en burk plus ett mått att ha mitt i. Som sagt jag är väldigt noga med att göra så få misstag som möjligt. Jag behöver trygghet och lugn mer än allt annat just nu.

Jag är lite extra tacksam att jag hamnade här eftersom jag har så många vänner här nere som jag nu har chansen att träffa och umgås med. Så mitt i allt det som varit svårt så går det alltid att hitta det som är bra. Det finns alltid någonting att känna uppskattning, tacksamhet och glädje för i även den svåraste av situationer. Jag kan ju säga att efter all smuts så njöt jag och grät nästan av lycka när jag kom på hotellrummet på Hilton i Bradford. Efter tredje avtvagningen började jag också känna mig som en människa igen.

Idag är första dagen som jag känner mig lugn och trygg på en rätt lång tid. "Mina hundar" har det bra, mina barn är bara 4,5 timmar bort och jag har en lugn tillvaro här. En tillvaro som jag kan förändra snabbt genom att ta tunnelbanan in till stan och sätta mig någonstans och bara njuta av alla vackra människor som finns.

Ute snöar det idag och det är lite ljusare ute och omvärlden ter sig lite vackrare under det tunna snötäcket.

Ha en härlig fredag nu alla! Tack för att ni tycker att jag är en person att lägga några minuter på och för att ni vill läsa det jag skriver.

Mina sista skälvande minuter som innevånare i Bredsand...

Snön lyser vit mot taken då det faktiskt snöar en del just nu. Det är ganska vackert med snön som stilla faller. Allt jag kan göra innan de kommer de som ska bära är nu gjort och jag sitter och vilar lite framför datorn. Snart ska jag ta mig in till stan och bo hos min mamma till jag tar flyget till England. Magen har blivit betydligt bättre efter att ha varit öm ett par dagar och jag tolkar det som en protest mot stressen jag känt inför att hinna all städning innan flytten. Nu känns det bättre och jag vet att jag hinner. Skönt! Min ryggmuskulatur däremot på höger sida ovanför korsbenet tyckte att det just idag var alldeles utmärkt att hitta på att krampa. Inte skönt men efter att ha masserat och fortsatt att röra på mig så känns det lite bättre i varje fall.

Det känns skönt och lite vemodigt att lämna Bredsand samtidigt. Skönt för att känna att jag är på väg och vemodigt för att det är den finaste lägenheten jag någonsin haft. Underbara grannar som jag kommer sakna och vacker omgivande natur. Det har varit fantastiska månader som jag bott här och nästan ett år blev det.

Idag ska jag komma ihåg att köpa tidningen också då jag faktiskt är med som fotomodell. Väldigt otippat men så är det ;-b

Ha en underbar dag alla!