Känner sån tacksamhet

Jag är så tacksam för mitt arbete och den självkänsla som jobbet ger mig. Jag kommer aldrig någonsin bli rik på det men det kommer hålla min näsa ovanför vattenytan och det ligger på 25% så det känns alldeles bra. Den som gjorde bedömningen om min arbetsförmåga låg nog alldeles rätt som det känns just nu. Jag är glad att få höra att jag gör ett bra jobb, jag kan vara trött innan jag ger mig iväg men energin kommer alltid när jag sätter mig med mitt manus för intervjun, med en telefonlista att pricka av och formulär att fylla i. Det är så skönt med ett arbete där jag glömmer arbetet i samma ögonblick som jag kliver utanför porten och drar in den sköna luften i lungorna. Det känns bra eftersom Kronofogden kommer kunna mäta ut mer och kanske kommer jag också få behålla lite mer pengar själv också.

I det stora hela så är livet rätt gott just nu och jag funderar fortfarande på om jag ska börja sjunga i någon kör eftersom mitt liv just nu är alldeles bra som det är. Jag har jobb, månadskort på SL, min hund och hela Stor Stockholm att se mig omkring i. Ser fram emot min och Disas sommarutflykter då vi ska se oss omkring med buss och se var vi hamnar. Hemester är ju helt genomförbart här även med ett arbete. Bara närheten till alla muséum jag vill på gör ju möjligheterna i princip oändliga.

Jag har nu satt bollen i rullning och försöker få till en utredning av eventuellt Aspergers/ADD/ADHD och det känns som min kraft kan gå till mig själv och inte för ett engagemang i massa annat. Jag behöver hjälp och kunskap och jag är så trött på mig själv imellan varven. Det är också ok och jag är glad att jag vågar söka hjälp.

Mitt arbete är perfekt för mig, samma rutiner varje gång, liknande uppgifter bara föremålen varierar och det är lätt att se en början och ett slut på varje uppgift. Sånt mår jag bra av och vet ni, jag förtjänar att må så bra som jag kan också.

Har börjat längta efter att dejta igen och det känns ju som ett sätt att även ge mig själv ett värde på ett annat sätt. Det svåra här är att våga ta steget, våga möta en drömman och våga ge mig rätten till kärlek igen. I början kan det nog vara bra att våga ta en fika på stan med någon som första steg. Så män mellan 35-50 som bor i Stockholmsområdet... Vad säger ni? En semla och kaffe på stan på söndag före klockan 13.00? *fniss*

Ärligt talat så har jag ju inge bråttom jag är fortfarande märkt efter misstag i mitt förflutna men jag är åtminstone öppen för möjligheten att vara en vän till en början och om tycke uppstår så småningom en ny man i mitt liv.

Nu kommer äntligen lugnet efter stormen...

Min värsta panikångest har lagt sig. Jag trivs hos K och jag har ett rikt liv i vardagen. Jag lär mig om mig själv varje dag och jag inser att det är som min kloka mamma sa. Mitt livs första livskris är här. Nu gäller det att ta reda på vem jag är, vad jag vill, vad jag inte vill och hur jag tänker mig livet. Jag är bara så tacksam att jag faktist har turen att omges av människor som vill mig väl. Jag har hittat en gospelkör att sjunga i vilket är viktigt för själen och för det sociala samspelet i livet.

Jag har ju äntligen varit på Naturhistoriska Riksmuséet, det tog bara x antal år att ta sig dit. Det var så mycket att ta in att min hjärna strejkade efter Cosmonova och en tredjedel av utställningarna. Det var bara att lyda och ta sig hemöver. Hem är nu Vällingby för er som undrar. Det är så bra att ha hamnat här. Det finns ju betydligt fler jobb att söka och eftersom jag bott både i Märsta och Hallstavik i ca tio år så är det nästan lika hemma som i Västernorrland.

Igår skaffade jag träningskort på gymmet som också var billigare i månaden än i Sundsvall. Jag har tänkt ägna mig åt att träna, äta bra och tänka på mig själv i år. Givetvis tar jag hänsyn till min hyresvärd också. Jag är duktigare att verkligen fråga vad som gäller och skadad efter behandlingen av J så är jag livrädd att det ska bli tokigt igen. Jag har en blixtrande huvudvärk idag så jag ska nog bara ta mig ner på centrum och handla lite kaffe, kaffefilter och en burk plus ett mått att ha mitt i. Som sagt jag är väldigt noga med att göra så få misstag som möjligt. Jag behöver trygghet och lugn mer än allt annat just nu.

Jag är lite extra tacksam att jag hamnade här eftersom jag har så många vänner här nere som jag nu har chansen att träffa och umgås med. Så mitt i allt det som varit svårt så går det alltid att hitta det som är bra. Det finns alltid någonting att känna uppskattning, tacksamhet och glädje för i även den svåraste av situationer. Jag kan ju säga att efter all smuts så njöt jag och grät nästan av lycka när jag kom på hotellrummet på Hilton i Bradford. Efter tredje avtvagningen började jag också känna mig som en människa igen.

Idag är första dagen som jag känner mig lugn och trygg på en rätt lång tid. "Mina hundar" har det bra, mina barn är bara 4,5 timmar bort och jag har en lugn tillvaro här. En tillvaro som jag kan förändra snabbt genom att ta tunnelbanan in till stan och sätta mig någonstans och bara njuta av alla vackra människor som finns.

Ute snöar det idag och det är lite ljusare ute och omvärlden ter sig lite vackrare under det tunna snötäcket.

Ha en härlig fredag nu alla! Tack för att ni tycker att jag är en person att lägga några minuter på och för att ni vill läsa det jag skriver.

Har precis varit ute med hunden en timme...

Jag älskar cappuchino!

 Har halkat runt på Alnön men det var fantastiskt skönt i alla fall. Min underbara dotter kom just hem och stängde bums in sig på sitt rum för lite vila. Idag har jag sovit länge och välbehövligt men känner att jag har problem med annalkande migrän och det är så jobbigt. Morgonen har annars varit skön. Ska se om jag kan mota Olle i grind genom en treo - bläärrk - och en god kopp kaffe. Kan göra susen!

Har slut på Naproxen så både jag och Johanna har extra ont just nu. Jag ska ta mig i kragen nu och ta itu med lite disk och plocka in mina kläder. MÅSTE gå och ta en tvättid i första hand.

Många kramar från husliga mamman,

//H

Lördag 17 maj!

KRISTDEMOKRATERNA FIRAR!

INTERNATIONELLA FAMILJEDAGEN

Norra Berget
Sundsvall
kl.11.00 - 14.00

På programmet:
Gospel Light, ungdomar sjunger gospel under ledning av Maria Axelsson och Ulrica Wendle.
Tro, Hiphop & Kärlek, danstrupp (Maria Axelsson)
Båda från Hagakyrkan, Sundsvall
Anna, solist

Ni kommer också ha möjlighet att gå och träffa bl a huggormen Don-Juan i en vandring med andra intresserade.

Vi bjuder på tipspromenad, fika, grillad korv och härlig gemenskap.

Välkomna till Norra!

Idag...

.. ska jag bara njuta av att vara hemma och umgås med min familj.

Ja det förstås, kommer någon snygg muskulös och färgad kille och vill bjuda ut mig ikväll så går det ju förstås. Hehe!

Ska hjälpa dottern möblera om i rummet och försöka och städa upp efter hundarna då de har gjort konfetti av en sån där liten korg för solo-vitlök ni vet.

Så här ser det ut... Grrr!

Monsterdogs, jaja, älskar dem i alla fall.

Solen skiner och den ska jag snart gå ut och njuta av med en kopp kaffe - härligt!