Nyårsafton i Bradford

Sitter här i pyjamas och kollar på Starship Enterprise och dricker lite rödvin. Inte det minsta glamoröst men å andra sidan brukar jag ju inte fira Nyårsafton hemma i Sverige direkt heller. Idag fick jag brev från Skatteverket att jag var registrerad som utvandrad. Det känns stort faktiskt. Jag befinner mig fortfarande i någon slags fas där jag ska fatta att det är sant att jag är här. Jag gjorde det! Det är en smått galen känsla och jag var så euforisk idag att jag var tvungen ut och gå då jag kände mig så oerhört rastlös. Imorgon ska jag fortsätta att upptäcka mina nya omgivningar och promenerar längre bort. Jag provade att gå i parken men höll då på att göra världens vurpa i leran ett par gånger så jag tar nog och håller mig till gatorna ett tag tills jag har vandringskängor att använda.

Jag måste erkänna att jag känner mig lite lyxig trots att jag sitter i mitt lilla rum och anledningen till det är att jag fullständigt slappnar av för första gången på evigheter. Såg vår fastighetsskötare Raymonds två vita åsnor idag. Jättefina men oerhört skygga var de. Nu vet jag i varje fall hur de ser ut.

Det här året har verkligen inneburit en resa där jag gått från att känna mig fastlåst, bestämt mig för att 2013 skulle bli mitt år och det blev det med en stor smäll. Jag hade ingen aning i början av året när jag tyckte att det var ett enormt steg att låta mina vuxna barn, smarta och bra på alla vis, klara sig själva och jag flyttade till Bredsand. Nu befinner jag mig i England, Bradford och försöker liksom hämta andan och inse min nya verklighet. Det är stort, kanske modigt men mest underbart. Det är också rätt svindlande, nytt och kommer vara oerhört lärorikt. Allt sånt jag värdesätter högt. Den 8 januari börjar jag en kör och ska sjunga klassiskt. Det var oerhört längesedan. Tycker jag att det låter ok och de inte gråter när jag kommer att öppna munnen kommer det innebära mycket ny kunskap. Hurra.

Så var ni än befinner er så önskar jag först ett härligt nyårsfirande och sedan ett underbart 2014.

GOTT NYTT ÅR!

Härligt att röra på sig är det

Ibland blir det dock inte riktigt som man tänkt sig. Jag hade gått en lite längre bit med mammas hund Sally och var varm i kroppen och det var sådär alldeles lagom kallt och skönt ute. Igår var det blidväder och såklart  hade mycket smält undan. Jag hade gått hela vägen och känt att jag hade bra grepp då det var frostigt ovanpå isen och jag såg grus och kände bra grepp. I alla dessa positiva känslor så skulle jag vända av in på en annan gångväg med hunden och flexikopplet i ena handen.

Jag tyckte att jag kände mig trygg men plötsligt så känner jag hur jag far bakåt. Jag kommer ihåg att jag tänker att jag tog ju emot mig i alla fall när greppet med armbågarna i den halkiga täckjackan mot isen släpper. Med ett högt strupljud, dunsar jag i backen först med revbenen och sedan med bakhuvudet. Sally hoppar till av förskräckelse och jag tittar på henne medan jag måste sätta mig upp för att få igång andningen igen. Efter att ha dragit in luft så djupt jag kunde två gånger så  kom den ljuva luften in i lungorna igen. Jag var ordentligt uppskrämd eftersom det hettar i hela högra sidan och det gör ont att andas. Två unga killar kommer och frågar om jag vill ha hjälp, men som jag är tjurig sa jag nej. De frågade hur det gick och bad mig vara försiktig. Killarna var ju såna där livsfarliga ungdomar födda av utlandsfödda föräldrar ni vet?! *ironi* Nåja, ordentligt darrig på benen kravlar jag mig upp, försäkrar Sally att det gått bra och återupptar promenaden hemöver igen.

Vi är ju rätt envisa i den här familjen och jag är ju inget undantag. När jag kom tillbaka med hunden gick jag ner i tvättstugan då jag lyckats tjata till mig att få hjälpa till med tvätten. Sedan städade jag badrummet, japp, det fick jag också tjata mig till att få göra. Min mor är den vi har ärvt vår envishet ifrån kan jag ju säga. Tur det, hur skulle vi ha klarat oss annars i livet.

Snart kommer min lillebror Daniel hit och det ska bli kul. Nu drar det ihop sig till lite umgänge med familjen. Helgen blir underbar med besök hos syrran på lördag och på söndag kommer mina vuxna barn hit för kortspel, brädspel och middag. Love it!

Jag har påbörjat mitt arbete med bloggen som jag ska ha för min utlandsflytt. När jag är redo kommer jag att publicera den. Jag har gett mig sjutton på att jag ska lära mig Wordpress så den kommer ligga där. Kan också meddela att jag tänkte skriva på engelska i den för att försöka bli bättre på det också. Practice makes perfect, ni vet.

Snart så blir det middag här och det är bra för nu är jag hungrig. Det blir ris och kycklingwok, mums!

Två naproxen och två prednisolon senare...

Så har jag vädrat ut det mesta av förkylningen med en skön entimmes promenad i det vackra och soliga vädret. Nu har jag tagit ett glas filmjölk och ska snart gå in i badrummet och lägga en fuktgivande ansiktsmask och efter det en njutningsfylld låååång och varm dusch. Sedan skulle jag vilja njuta av något gräsligt bra att titta på i filmväg här hemma - undrar vad det blir. Risken finns att det blir en sci-fi film eller någon bra fantasyfilm. Jag vill bli del av en förtrollad värld för en stund och drömma mig bort.

Till middag idag blir det bolognese igen som Jonas och Johanna har tagit som SIN maträtt där jag som gärna gör den olika varje gång får onda blickar av dottern. Bara att inse att hon vill ha SIN variant - helst VARJE gång och gärna två gånger i veckan. Hahahaha. DÅ får de underbaringarna laga middagen så jag slipper bli bitchslapped när jag inte lagar maten som dom.

Skämt å sido så trots att det pågår mycket jobbigt just nu med massa saker jag inte kan påverka själv som att vänta på Försäkringskassans beslut om assistans för dottern, maken i Nigeria och hur lång väntetiden för honom att komma hem i slutänden egentligen blir och den mycket sunda oron innan dotterns byte av båda höftlederna den 24 februari så kan jag uppskatta att fly verkligheten en stund.

Emellan oron och filmen är jag tacksam för tre fantastiska barn som ger mig glädje varje dag, tak över huvudet och mat i magen.

Peace!

Insulin

Dags för fas två i min diabetes II. Jag måste börja med insulin Insulatard till natten nu. Att jag mått så dåligt beror på att mitt blodsocker ligger högt. Hoppas att det kommer göra mig piggare igen.

SEDAN m å s t e jag komma igång och röra fläsket. Promenad en timme om dagen för att sockret ska hålla sig i schack. INTE gym som jag gillar det ger en för kortvarig effekt enligt läkaren idag.

Jobbigt och no way back... måste också göra fler förändringar i kosten... suck!

MEN tur att det går att få hjälp och jag ser fram emot att bli piggare - hoppas jag kan se moget på det här nu och göra som jag brukar - försöka lösa problemet.

Har precis varit ute med hunden en timme...

Jag älskar cappuchino!

 Har halkat runt på Alnön men det var fantastiskt skönt i alla fall. Min underbara dotter kom just hem och stängde bums in sig på sitt rum för lite vila. Idag har jag sovit länge och välbehövligt men känner att jag har problem med annalkande migrän och det är så jobbigt. Morgonen har annars varit skön. Ska se om jag kan mota Olle i grind genom en treo - bläärrk - och en god kopp kaffe. Kan göra susen!

Har slut på Naproxen så både jag och Johanna har extra ont just nu. Jag ska ta mig i kragen nu och ta itu med lite disk och plocka in mina kläder. MÅSTE gå och ta en tvättid i första hand.

Många kramar från husliga mamman,

//H

Bilder från när jag och Jesper tog hundarna på prommis ned till stranden i somras.

Jaaa, den sommaren var kort. Vi var rätt säkra på att vi skulle få en rejäl dusch den här kvällen. Men vi hade tur - bara ett par droppar kom och sedan inget mer.

//bushundägarmamman