Känner sån tacksamhet

Jag är så tacksam för mitt arbete och den självkänsla som jobbet ger mig. Jag kommer aldrig någonsin bli rik på det men det kommer hålla min näsa ovanför vattenytan och det ligger på 25% så det känns alldeles bra. Den som gjorde bedömningen om min arbetsförmåga låg nog alldeles rätt som det känns just nu. Jag är glad att få höra att jag gör ett bra jobb, jag kan vara trött innan jag ger mig iväg men energin kommer alltid när jag sätter mig med mitt manus för intervjun, med en telefonlista att pricka av och formulär att fylla i. Det är så skönt med ett arbete där jag glömmer arbetet i samma ögonblick som jag kliver utanför porten och drar in den sköna luften i lungorna. Det känns bra eftersom Kronofogden kommer kunna mäta ut mer och kanske kommer jag också få behålla lite mer pengar själv också.

I det stora hela så är livet rätt gott just nu och jag funderar fortfarande på om jag ska börja sjunga i någon kör eftersom mitt liv just nu är alldeles bra som det är. Jag har jobb, månadskort på SL, min hund och hela Stor Stockholm att se mig omkring i. Ser fram emot min och Disas sommarutflykter då vi ska se oss omkring med buss och se var vi hamnar. Hemester är ju helt genomförbart här även med ett arbete. Bara närheten till alla muséum jag vill på gör ju möjligheterna i princip oändliga.

Jag har nu satt bollen i rullning och försöker få till en utredning av eventuellt Aspergers/ADD/ADHD och det känns som min kraft kan gå till mig själv och inte för ett engagemang i massa annat. Jag behöver hjälp och kunskap och jag är så trött på mig själv imellan varven. Det är också ok och jag är glad att jag vågar söka hjälp.

Mitt arbete är perfekt för mig, samma rutiner varje gång, liknande uppgifter bara föremålen varierar och det är lätt att se en början och ett slut på varje uppgift. Sånt mår jag bra av och vet ni, jag förtjänar att må så bra som jag kan också.

Har börjat längta efter att dejta igen och det känns ju som ett sätt att även ge mig själv ett värde på ett annat sätt. Det svåra här är att våga ta steget, våga möta en drömman och våga ge mig rätten till kärlek igen. I början kan det nog vara bra att våga ta en fika på stan med någon som första steg. Så män mellan 35-50 som bor i Stockholmsområdet... Vad säger ni? En semla och kaffe på stan på söndag före klockan 13.00? *fniss*

Ärligt talat så har jag ju inge bråttom jag är fortfarande märkt efter misstag i mitt förflutna men jag är åtminstone öppen för möjligheten att vara en vän till en början och om tycke uppstår så småningom en ny man i mitt liv.

Islamvärlden verkar vara infekterad av hat just nu

Jag kan förstå det och det är inte konstigt när de känner sig kollektivt kränkta. Det är inte en lätt situation alls.

Jag kan tycka att det är rätt onödigt att ständigt, i resten av världen lite sådär i förbifarten borde visa lite mer hänsyn. Jag får ofta känslan av att vi som inte är muslimer, i okunskap och avsaknad av tillbörlig respekt inte borde bli så förvånade när ett stolt folk blir felbehandlade ofta.

Vi som inte är muslimer, verkar det som, är som små barn som trots flera tillsägelser inte kan låta bli att pilla bort sårskorpan för att det kliar. Måste vi hela tiden reta upp dem? Det är dags att visa skillnad på sak och person.

Låt oss visa deras religion tillbörlig respekt, dem som personer och människor också.

NÄR vi protesterar gör det mot enskilda personer som utför oerhörda handlingar som terrorism, våld mot barn, kvinnor och djur för jag kan lova dig att även i den islamiska världen finns alla slags människor.

Jag som kristen respekterar alla religioner för, kom ihåg, det är människor som är farliga, inte den tron eller religion vi har. Det finns extremister i alla religioner även den kristna.

Det här är sånt jag ibland tänker på. Tack för ordet.❤

Våren vågad visa sig litegrann

sedan kom Fredag... DÅ kom SNÖ!

Jag vet att det är så och att fler bakslag i väderleken kommer. MEN lika trist är det i alla fall.

Annars är det kul att vara jag just nu. Uppvaktad av flera män känns speciellt, nytt och intressant. Det har aldrig hänt förr och jag njuter av uppmärksamheten också. Sedan agerar man ju inte på allt förstås. Det vore för jobbigt. Men som det är nu är det mer än fem karlar som är i åldrarna från 26 upp till 48 som uppvaktar. Hur kul som helst. Sedan så är det ju sådär att en liten fäbless har man ju för svarta killar så är det ju. Alltid snyggast på något sätt liksom. För även om vita killar/män funnits i mitt liv så är det också på något sätt dem som gjort mig mest illa i slutänden.

Det dröjer nog ett tag innan jag befinner mig i ett förhållande skulle jag tro. MEN å andra sidan vet man ju inte vad som händer.

Jag konstaterar följande;

1. Fick aldrig dejta i tonåren

2. Blev hånad någon gång av långvarig tonårskärlek (knäcktes helt då) Nu när jag sett denne Stefan som vuxen - även jag, någorlunda - så undrar jag. Vad i hela helv.... tänkte jag på?

3. Förhållanden jag haft har jag gett allt - och ibland är det för mycket.

4. Sex är nödvändigt för att må bra.

5. Skönhet kommer i alla former men jag föredrar; svarta män och drömmer om muskulösa svarta män. :-b

6. Som ungdom ansågs jag vara ful, fet och anskrämlig.

7. Som vuxen och 40 år finner jag att jag är lika - i min värld - ful, fet och anskrämlig. MEN nu helt plötsligt har något hänt... för många män har jag nu blivit attraktiv, mullig och härlig. Jag börjar nu få de män JAG vill HA.

Alltså - same, same but different. Jag gillar det.

8. Jag har lärt mig att avsluta saker, förhållanden och annat som inte fungerar tidigare för att må bättre.

9. Jag ÄR värdefull

10. Jag KAN uppnå det jag drömmer om.

SÅ, det känns rätt bra nu med andra ord. Sedan accepterar jag att likväl som många män föredrar smala och vackra Sylfider så har jag rätt att föredra Mandinko krigare, med svällande kön och muskler med maskulin framtoning mot vad som helst. It's my flavour som flickan sa.

Jag vill leva och jag tänker njuta av det goda som jag får uppleva i livet. Vare sig det är män, vin eller god mat. Skillnaden är bara att göra det med måtta. Det enda jag ska slösa med - utan att kväva någon stackare är - kärlek.

Kärlek, omtanke, närhet och sexualitet - med mått och sans.

Peace, over and out!

Något jag undrat över...

Varför lägger männen huvudet på sned när de tänker?
För att deras två hjärnhalvor skall få kontakt.

Vad är det för likhet mellan p-platser och män?
Antingen är dom upptagna eller handikappade.

Varför gillar män bilar och motorer?
Dessa kan de i varje fall manipulera.

Vilken är skillnaden mellan en man och en katt?
Ingen, båda är mycket rädda för dammsugaren.

Vad kallar man en intelligent, känslig och vacker man?
Homosexuell.

Vad är den gemensamma nämnaren för moln och män?
När de försvinner kan man hoppas på en vacker dag

Ta detta med en klackspark... tro mig jag ääälskar män!