Saker som skaver inuti...

... att inte våga

... att inte vilja

... att avsluta

... att vara arg

... att inte kunna stå för att vara den man är



... att våga

... att vilja

... att vara glad

... att kunna stå för den man är.


Jag vet vem jag är/vill vara, vem är du?

Med en önskan om att alltid fatta bra beslut.

Jag sitter här och lyssnar på Spotify och bara låter tankarna vandra.

Det som jag ibland kan undra över är varför jag aldrig kan fatta de mest kloka besluten. Varför inte jag är lika lyckade som andra. Sedan inser jag rätt snabbt att även de beslut som ledde mig galet har ofta i slutänden givit mig oerhört mycket - i efterhand.

För nog är det ofta så att när man ser tillbaka på misstagen, har lärt av dem och sedan har kommit dit man vill kan man ändå se varför just en själv som person tog de beslut man gjorde. Jag inser i mina tankar att det är bara vansinnigt att skämmas för felbeslut, skämmas att man gjort bort sig och framför allt tro att det är det som definierar en som person. För det är ju inte så det är - Egentligen, eller hur?

Det modigaste man som människa gör är att våga se de beslut man fattat och ta att resultaten som blir det de blir efter erfarenhet. Våga se att din del i beslutet som till slut leder till var du står där du står, just idag. Visst finns det händelsekedjor som kan utvecklas helt tvärtemot det man avsåg genom andra människors inverkan och tusen andra variabler. Helt sant är det ju så också.

Jag väljer att se även dåliga beslut som jag fattat och jag väljer att våga se mina fel och brister och mina felaktigheter i min person. Det gör jag inte för att jag måste utan för att jag vill. Jag vill ständigt försöka vara en bättre kvinna, mor, arbetstagare och annat som hör till min person, det är verkligen inte lätt det säger jag inte. Men jag vill kämpa och jag vill bli bättre. Sakta men säkert vågar jag mer - jag lär mig att säga nej, blir bättre för varje gång - jag lär mig att vara starkare - av just mina misstag och det jag utsätts för i livet och av livet.

Jag är nu inne i en fas av helande av både min kropp och själ. Ett helande av den person jag vill vara. Jag jobbar nu mycket med att våga tillåta mig själv att bli bra. Våga lägga ned kraft på min kroppshydda och våga tillåta mig att njuta ibland. Det är en konst men jag blir bättre hela tiden på det också.

Man kan ju anta att diabetes II och högt blodtryck som medicineras ska vara tillräckligt för att kunna sätta fyr. Men jag har insett att för min del handlar det mycket om att jag inte tycker att jag är VÄRD att vara normalviktig av någon mycket underlig anledning. De många åren av mobbing har satt rätt stora revor i själen - revor som tar lång tid att läka. Revor som jag trodde var betydligt mindre framträdande och slitna än vad de faktiskt är.

Idag befinner jag mig i stagnation och vilar i den innan jag tar nya tag för att arbeta mig framåt och uppåt igen.

Något jag undrat över...

Varför lägger männen huvudet på sned när de tänker?
För att deras två hjärnhalvor skall få kontakt.

Vad är det för likhet mellan p-platser och män?
Antingen är dom upptagna eller handikappade.

Varför gillar män bilar och motorer?
Dessa kan de i varje fall manipulera.

Vilken är skillnaden mellan en man och en katt?
Ingen, båda är mycket rädda för dammsugaren.

Vad kallar man en intelligent, känslig och vacker man?
Homosexuell.

Vad är den gemensamma nämnaren för moln och män?
När de försvinner kan man hoppas på en vacker dag

Ta detta med en klackspark... tro mig jag ääälskar män!

Ibland känns det som man skulle vilja vara 4 år igen...

...kunna bara ställa sig och stampa med foten i golvet och skrika;

- Jag vill, jag vill, jag vill, JAG VILL!

Men livet blir inte enklare av det. Inte särskilt många människor påverkas av det man vill säga på det sättet och det är ju inte något slagkraftigt argument direkt. Att bara säga ja vill innebär ju inte att man FÅR som man vill men jag tycker det är viktigare att kunna formulera vad man vill än att säga eller skrika det många gånger.

Det viktigaste i livet är att sätta mål för vad man vill ska hända och t o m sätta upp en tidsplan för det. Hur ska man kunna veta när något händer? Säger du. Jo, det är det som är det fiffiga - ställer man in hjärnan på en viss sak så lagras det i det undermedvetna som en sanning. Det är därför det är så viktigt att man är noga med vad man säger till sig själv.

Hjärnan är så funtad att den inte lägger märke till ordet "inte" i ett påstående man gör. Tänk på det när du säger till dig själv t ex: Du får inte tänka på Jordgubbar! En uppmaning - vad händer i dig nu? - du tänker säkert på jordgubbar med grädde, jordgubbar och champagne eller bara solvarma jordgubbar, eller hur?

Ordet INTE försvann och hjärnan uppfattade bara uppmaningen.

Värt att tänka på när du börjar dagen framför spegeln med att säga att du ser trist, ful, blemmig eller något annat negativt till dig själv det första på morgonen. Hur tror du hjärnan tolkar det? Just det - som en uppmaning till sätt att tänka på sig själv.

Titta på dig själv i spegeln på morgonen och så säger du istället; vilken annorlunda frisyr jag har - med ett leende på läpparna och kärlek i ögonen. Sedan tänker du - vad snygg jag blir när jag är klar - istället.

OCH den första tanken när du slår upp ögonen varje morgon bör vara:

Vilken härlig dag undrar vad jag får uppleva den här dagen.

Du är en fantastisk människa, vi ser alla olika ut, har olika bakgrund - MEN vi är lika värdefulla allihop!

//positivmamman

Väl värt att tänka på...

//tänkarmamman